Sida 577
Kompositör ...
till ånga af samma temperatur, är rätt betydlig, frigöras ock vid kondensationen ansenliga värmemängder, hvarför riklig tillgång på afkylningsmedel är ett nödvändigt vilkor för destillation i större skala. Af samma skäl är vattenångans utfällning såsom nederbörd af största betydelse i fråga om värmefördelningen på jordytan. Om den elektriska kondensationen se Elektricitet, Elektroskop, Laddflaska. L. A. F.
Kondensator l. kondensor (se Kondensera). 1. Maskinl., ett särskildt rum, der ångan eller gasen efter att hafva förrättat sitt arbete inströmmar, afkyles och förvandlas till vatten. I de äldsta maskinerna kondenserades ångan derigenom att kallt vatten sprutades in i sjelfva cylindern. Den engelske fysikern J. Watt (d. 1819) var den förste, som använde ett särskildt kärl för ändamålet. Se vidare Cirkulationspump, Gas sp. 907, 908, 912. -- 2. Om kondensatorn för elektricitet se Elektricitet, Elektroskop, Laddflaska.
Kondensera (Lat. condensare, af con, tillsammans, och densus, tät), förtäta, sammanpressa, särskildt bringa gaser och ångor till flytande eller fast form. Se Kondensation. -- Kondenserade syror eller kondenserade baser, kem., benämnas syror eller baser, hvilkas radikaler utgöras af flere medelst syre förenade atomer eller atomgrupper, t. ex. pyrofosforsyra, (HO)2 PO -- O -- PO (OH)2, och blyoxidhydrat, HO Pb -- O -- Pb -- O -- Pb OH. P. T. C.
Kondiktion (Lat. condictio, af condicere, förkunna), rom. rätt, var ett förkunnande eller en uppfordran af käranden till svaranden att denne skulle inom viss tid inställa sig inför pretor för att välja judex. Kondiktionsförfarandet (legis actio per condictionem), som var en senare än legis actio sacramento och legis actio per judicis seu arbitri postulationem införd form för den judiciella processen, hade således sitt namn deraf att processen inleddes genom en sådan condictio. För att detta förfarande skulle kunna användas, fordrades det, likasom vid sakramentsförfarandet, att föremålet för tvisten skulle vara ett certum (något objektivt bestämdt). Sannolikt föranleddes dess införande af behofvet att bereda en lättare och enklare form än sakramentsprocessen för de in personam actiones, vid hvilka föremålet var ett certum. För öfrigt äro åsigterna i flere afseenden delade i fråga om hvad som var det för kondiktionsförfarandet väsentligen utmärkande samt om den omfattning, i hvilken det under olika tider egde rum. I. L.
Kondition (Lat. conditio), vilkor, aftal, beting; existensvilkor, tillstånd, beskaffenhet; anställning, tjenst hos enskild person (t. ex. som handelsbiträde, handtverksgesäll, huslärare o. d.). -- Konditionera, vara anställd i enskild persons tjenst.
Konditionalis, Fr. conditionel (af Lat. conditio, vilkor), är en i franskan och andra romanska språk förekommande nybildad, således icke från latinet ärfd, modus, sammansatt af infinitivus med verbet avoir och således till formen beslägtad med futurum, som är sammansatt med en annan form af samma verb:
j'aimer-ais, jag skulle älska, je vendr-ais, jag skulle sälja, o. s. v. Konditionalen uttrycker öfver hufvud en beroende handling, t. ex. j'espérais, qui'l viendrait, jag hoppades, att han skulle komma, och brukas i synnerhet i konditionala, eller vilkorliga, hufvudsatser (med eller utan bisats) i sådana fall, då den konditionala satsfogningen uttrycker förutsättning och följd som stridande mot verkligheten, t. ex. si j'y étais, cela ne se ferait pas, om jag vore der, skulle detta icke hända. Konditionalen har två tempora, 1) présent: j'aimerais, jag skulle älska, med presensbetydelse, 2) passé: j'aurais aimé, jag skulle hafva älskat, med preteriti-betydelse. Konditionalen är till sin betydelse nära beslägtad med konjunktiven, och den romanska konditionalen motsvaras i andra språk, t. ex. Lat. och Sv., af imperf. och plusqvamperf. konj. Äfven i många svenska språkläror uppföras jag skulle älska och jag skutte hafva älskat under titeln konditionalis (eller futurum praeteriti); men från svensk synpunkt finnes ingen anledning att uppfatta sådana uttryck annat än som konjunktiv.
Konditionalsats l. konditional bisats (af Lat. conditio, vilkor), vilkorssats, en sådan bisats, som innehåller ett vilkor eller en förutsättning för hufvudsatsens handling, t. ex. om det regnar, stannar jag hemma. Äfven hufvudsatsen, som innehåller följden, går ofta, med hänsyn till satsernas ömsesidiga beroende af hvarandra i modus och tempus, under benämningen konditionalsats. Bisatsen kallas jämväl försats, hufvudsatsen eftersats; båda tillsammans utgöra en konditional satsfogning. Jfr Hypotetisk 1.
Konditor (af Lat. condire, insylta, krydda), sockerbagare, konstbagare. -- Konditori, sockerbageribod; dam-kafé.
Kondoleans [-lea'ngs] l. Kondolens (Fr. condoléance, af Lat. cum, med, och dolere, känna smärta), betygelse af deltagande i en annans sorg eller olycka (i synnerhet vid dödsfall), sorgebetygelse. -- Kondolera, betyga sitt deltagande, "beklaga sorgen".
Kondominat (af Lat. con, tillsammans, och dominari, herska), flere herskares samfällda öfvervälde öfver ett landområde, en stad, o. s. v. I freden i Wien d. 30 Okt. 1864 skapades ett sådant kondominat genom bestämmelsen att Preussen-Österrike skulle gemensamt med Danmark herska öfver Slesvig-Holstein, hvilket kondominat genom fördraget i Gastein d. 14 Aug. 1865 ändrades derhän, att det delades mellan Preussen och Österrike.
Kondoren (Sp. condór). Se Kamgamarna.
Kondrin (af Grek. chondros, brosk), kem., broskiim, ett slags lim, som erhålles af permanenta brosk, liknar lim till utseendet, men har icke limmets bindande egenskaper och skiljes genom sina kemiska förhållanden från vanligt lim. P. T. C.
Kondrit (af Grek. chondros, brosk), med., inflammation af brosken. Såsom akut process förekommer denna inflammation knappt såsom ursprungligt, primärt lidande, utan nästan uteslutande såsom en följd af sjukliga processer
Källa: Project Runeberg ·
