Tillbaka Read Runeberg

Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 8. Kaffrer - Kristdala

Originalsida 632
Originalsida 632
Originalsida 632
Originalsida 633
632–633

Sida 632

Konstitutiv ...

på öfverenskommelse emellan den stat, som tillsätter konsuln, och den, i hvilken han skall hafva sin verksamhet, och den plägar derför förbehållas i fördrag. Utnämningen sker genom en skrifvelse, som kallas lettre de provision ("fullmakt"); och för att konsuln skall kunna utöfva sina funktioner fordras samtycke af den stat, der han är anställd, hvilket gifves genom en särskild akt, s. k. exequatur (se d. o.) eller placet (se d. o.). Konsuler kunna vara undersåtar i den stat, som utnämner dem (consules missi, "utsända konsuler"), eller i den, der de utnämnas (consules electi, "valda konsuler"). Med afseende på omfånget och arten af sin verksamhet benämnas de generalkonsuler, konsuler och vicekonsuler. -- Konsuler tillsättas gemensamt för Sverige och Norge af konungen, för Sverige på förslag af Kommerse-kollegium, för Norge af departementet for det indre. Styrelsen af konsulatväsendet tillkommer statsministern för utrikes ärendena i allt, som rör de förenade rikena gemensamt, samt Kommerse-kollegium i hvad angår svenska. Norges departement for det indre i hvad angår norska angelägenheter, och konsulerna skola i allmänhet i ämbetsärenden meddela sig med nämnda kollegium eller departement. Deras göromål äro reglerade i Sverige genom konsulsstadgan af d. 20 April 1858, i Norge genom en s. d. utfärdad Instrux. 1.R. Tdh. 4. Th. R.

Konsulat (Lat. consulatus), en konsuls ämbete; den tid, hvarunder en (romersk) konsul utöfvade sitt ämbete; en konsuls ämbetslokal. Se Konsul.

Konsulatet (Fr. le consulat) brukar man kalla det skede af Frankrikes historia, tiden från d. 19 Brumaire år VIII (d. 10 Nov. 1799) till d. 28 Floréal år XII (d. 18 Maj 1804), då utöfvande makten i staten innehades af konsuler. Se Frankrike, sp. 226, 227 och Konsul 3.

Konsulsfonden l. Konsulskassan, en för Sverige och Norge gemensam fond, som bestrider konsulernas aflöning, åtskilliga kostnader för konsulatväsendets styrelse och vissa bland konsulernas utgifter i ämbetsärenden. Fonden, som till 1858 förvaltades af konvojkommissariatet, är numera ställd under utrikesdepartementet. Vid slutet af år 1881 utgjorde dess behållning 21,096 kr. 49 öre. Inkomsterna utgöras dels af statsanslag från såväl Sverige som Norge, dels af de konsulatafgifter, som (från vissa konsulat) ingå till fonden (för år 1885 i statsregleringspropositionen beräknade till 220,000 kr.), dels af räntor. Sveriges årliga bidrag, som i 1870 års riksstat (samtidigt med upphörandet af anslaget till handels- och sjöfartsfonden) för första gången uppfördes å tredje hufvudtiteln, utgör (sedan 1865) 160,000 kr., Norges (sedan s. å.) 120,000 kr. Detta förhållande mellan de båda landens bidrag (4: 3) har bibehållits sedan år 1857. Af fondens behållning vid 1870 års slut öfverlemnades till svenska och norska statsverken 70,000 kr. att fördelas i förhållande till hvartdera rikets årliga bidrag. År 1875 återlemnades på samma sätt 140,000 kr. och år 1881 en summa af 105,000 kr.

Konsult (Lat. consultum), beslut.

Konsultera (Lat. consultare), rådslå, öfverlägga; rådfråga. -- Konsultation, rådplägning; rådfrågning. -- Konsultativ, rådplägande, rådgifvande. Konsultativa kallas i Sverige (uttrycket begagnas dock icke officielt) de tre ledamöter af statsrådet, som icke äro departementschefer. (De kallas äfven statsråd utan portfölj.) Enl. R. F. § 6 böra minst två af dessa hafva förvaltat civil beställning. Se vidare Statsråd.

Konsumera (Lat. consumere), förbruka, förtära. -- Konsument, förbrukare (af en vara). -- Konsumtion, förbrukning.

Konsumtionsföreningar. Se Kooperation.

Konsumtionsskatt l. förbrukningsskatt, finansv., skatt, hvars erläggande är beroende af den skattskyldiges förbrukning. Konsumtionsskatten är antingen allmän, då hvarje persons förbrukning i sin helhet är föremål för skatten, eller speciel, då den utgår på grund af förbrukning af ett särskildt slag. Den senare formen är den vanligen förekommande. Man kan indela detta sistnämnda slag af konsumtionsskatt dels efter de föremål, hvilkas förbrukning skatten är afsedd att träffa -- hvarvid man har att skilja mellan nödvändighetsvaror, lyxartiklar och sådana förnödenheter, som intaga en plats emellan dessa två kategorier --, dels efter det sätt, hvarpå dessa skatter anläggas, hvarvid man skiljer mellan direkt konsumtionsskatt (som omedelbart erlägges af dem, som förbruka den beskattade varan) och indirekt konsumtionsskatt (som i första hand erlägges af annan person, hvilken i sin tur uttager skatten hos konsumenterna). Direkta konsumtionsskatter äro mindre vanliga. I Sverige finnes endast en sådan, nämligen hundskatten, men i andra land flere sådana, t. ex. skatt på våningar, vagnar, hästar, betjenter. Den indirekta konsumtionsskatten kan haf va följande former: 1) Produktionsskatt, då varuproducenten i första hand erlägger skatten och sedermera genom stegring af varans pris öfvervältrar densamma på konsumenterna. Sådana produktionsskatter äro i Sverige bränvins- och hvitbetssocker-tillverkningsafgifterna. 2) Stats- eller kommunalmonopol, då de mellanhänder, som köpa varan direkt af staten eller kommunen, förskottera skatten i form af högre pris på den monopoliserade varan och sedan på samma sätt låta konsumenterna af varan erlägga skatten. Exempel på sådan skatt i form af statsmonopol äro de flerestädes förekommande tobaks- och saltmonopolen. Konsumtionsskatt i form af kommunalmonopol är (i sak, om ock ej till namnet) den nettovinst, som de monopoliserade bränvinsbolagen i Sverige äro skyldiga att afstå till kommunen. Jfr Bränvinslagstiftning. (I de undantagsfall, då staten eller kommunen försäljer direkt till konsumenterna, blir denna skatt direkt.) 3) S. k. transportskatter, då skatten i första hand erlägges af den, som låter transportera varan, såsom då en vara sändes från ett land till ett annat (tull) eller föres inom gränserna af ett slutet område inom landet, i synnerhet städer ("octrois"; i Sverige fordom "lilla tullen" eller

Källa: Project Runeberg · ·