Sida 692
Korint ...
enl. 1835 års k. förordn, om myntfoten. Se Skrot och korn. 1. J. A.
Korn, Johan Filip, målare, född 1728, kom i målarelära i Stockholm samt var gesäll hos åldermannen Schultz, då han 1758 blef "styckmästare" (godkänd att göra mästerstycke). Året derefter antogs han till mästare i målareämbetet "med utmärkta loford". Det var mestadels åt landskapsmåleriet K. egnade sig, först såsom rumdekoratör, sedan såsom utöfvare af det egentliga taflemåleriet. Han sökte ännu såsom mästare den undervisning, som målareakademien kunde erbjuda, och erhöll äfven en och annan belöning derstädes (1761 m. fl. år). Men i hufvudsak synes han hafva utbildat sig sjelf, endast med ledning af de förebilder af holländska och franska mästare, som den tidens svenska tafvelsamlingar kunde erbjuda. -- Sedan kom väl äfven den från Paris återvände Sävenbom att utöfva något inflytande på hans konst. K. idkade denna i en omfattning, som kan kallas förvånande, i synnerhet genom dess alsterrikedom. Hans landskap, merendels i tämligen litet format, framställa vida, idylliska utsigter öfver lugna ängder, lundar och sjö, kojor och båtar, ibland med en liten fors eller flod, någon gång en klipphöjd. Ofta äro de lyckligt och rikt staffagerade med figurer. Hans större kompositioner, som äro mer sällsynta, uppenbara i synnerhet hans förmåga af en mild, harmonisk färgstämning, en behaglig, landtlig uppfattning och ett naturstudium, som i allmänhet befinner sig i jämnhöjd med det mått af sådant, som då ansågs behöfligt och lämpligt. Hans färgskala har en varm gul eller brun grundton, åtminstone i hans större och bättre verk; i de mindre förefaller den ofta kallare, mer dragande i grått. Han målade på såväl duk som trä, det senare dock mera sällan. Jämväl dekorativa väggmålningar, dörrstycken o. dyl. träffas af hans hand i Stockholm; någon enda gång utförde han en genre i liten skata. Ej häller saknar man bland hans arbeten porträttutsigter, särdeles från Stockholmstrakten. Att en mästare med K:s ovanliga förmåga af alstring är ojämn och ibland faller in i det dekorativa, handtverksmässiga, är mindre förvånande, än att han så ofta förmått bevara en sant konstnärlig ingifvelse och en vårdad teknik. K. valdes 1777 till agré af målareakademien, men fortfor alltjämt att tillhöra målareämbetet intill sin död, som inträffade i Stockholm d. 29 Mars 1796. Taflor af honom finnas i nationalmuseum, konstakademien (hans receptionsstycke) och i flere andra offentliga samlingar. De bästa bland dem torde dock vara i enskildes ego. De äro sällan signerade, men alltid lätt igenkänneliga. K. utbildade Anders Holm, som ej utan talang fortsatte hans manér, hvarjämte detta haft inflytande bl. a. på Hilleström d. y. -rn.
Kornak, elefantförare. Se Elefantslägtet.
Kornaros, Bikentios, nygrekisk skald, som tillhörde en förnäm grekisk-veneziansk slägt på Kreta och tyckes hafva lefvat i senare hälften af 16:de årh. I öfrigt äro hans lefnadsomständigheter okända. K. är författaren till ett stort
romantiskt national-epos, Erotokritos, som skildrar den bragd- och sångrike Rotokritos' äfventyr för vinnandet af sin älskade, den athenska konungadottern Arethusa. I detta skaldeverk träffar man en blandning af vesterländsk medeltidsromantik och åskådningssätt från det gamla Greklands heroiska tid. Öfvervägande äro emellertid de romantiska elementen; tvekamp, tornérspel och ridderlig kärlekshyllning spela en stor rol i dikten. Denna erinrar i mycket om Bojardos och Ariostos Orlando-dikter, men är sjelfständig i uppfinning och form. K:s epos är rikt på vexlande scenerier, vackra skildringar, djerfva bilder. Det består af 10,000 rimmade verser, delade i 5 böcker, och är affattadt på den tämligen hårda och fornartade dialekt, som talades på Kreta. I "Erotokritos" framstår tydligt det inflytande, som frankiskt och venezianskt öfverherskap utöfvat på ö-grekernas bildning.
Kornbillen. Se Kornborraren.
Kornblixt. Se Blixt.
Kornblomma, bot., detsamma som blåklint. Deraf har klintblommans blåa färg fått namnet kornblå (en sammandragning af "kornblommeblå"). Se Centaurea.
Kornborraren l. kornbillen, kornvifveln, "svarta kornmasken", Calandra granaria L., zool., en skalbagge, som hör till viflarnas familj (Rhynchophora l. Curculionidae). Kornbillen har smalt, trådformigt spröt, nära vid hvars bas de vinkelböjda antennerna äro fästa. Antennklubban är långsträckt äggformig. Färgen är svartbrun, mellankröppen starkt punkterad och täckvingarna strimmigt punkterade. Längden 5--6 mm. Larven till "svarta kornmasken" är glänsande hvitaktig, saknar fötter och har ett brunt, hornartadt hufvud. Straxt sedan larverna kläckts ur äggen, hvilka kornbillen lägger å sädeskornen, äta de å kornens skal en nästan omärklig öppning samt borra sig in i kornen och förstöra deras innehåll. Derefter förpuppas larverna inom de tomma kornskalen och ligga såsom puppor en vecka. Derefter bryter sig kornbillen ut och parar sig, och honan lägger nya ägg. Flere generationer kunna sålunda följa på hvarandra inom ganska kort tid, hvarför denna skalbagge kan anställa en ganska betydlig förödelse. O. T. S.
Korndal, fabriksanläggningar inom och vid Mölndal i Fässbergs socken, Göteborgs och Bohus län, vid de fall Mölndalsån bildar kort efter sitt utlopp ur Stensjön. Korndals aktiebolag eger jordegendomen Korndal m. m., nära 1 mtl, tax. 44,600 kr., pappersbruk (med 5 maskiner), tax. 1,116,000 kr., gasverk, tax. 25,000 kr., Rosendals sockerbruk (f. n. ej i verksamhet), Rosendals spinneri och väfveri, tax. 300,000 kr., mekanisk verkstad och gjuteri, Mariedals bomullsspinneri, tax. 70,000 kr., samt en kemisk sulfit-trämassefabrik, tax. 450,000
Källa: Project Runeberg · ·
