Sida 707
Korsnäs ...
Ehuru den egentliga afsigten med korstågen endast ofullständigt och för en kortare tid uppnåddes, medförde de -- i förening med vallfärderna -- vigtiga, till en del välgörande verkningar för Europas samhällslif. Af öfvergående olägenhet voro sådana rubbningar som att de uppslukade 6 à 7 millioner menniskor samt vållade öfverspänning och förvildning i sinnena. För en lång tid deremot ökade de påfvens myndighet, och genom nödvändigheten för de penningbehöfvande korsherrarna att sälja eller pantsätta gods hopade kyrkor och kloster ansenliga rikedomar, af hvilka blott en del genom hospitalsinrättningar kom folken till godo. Godt verkade åter korstågen derigenom att regenternas makt höjdes i mån af manfallet bland länsinnehafvare och att många stadskommuner uppblomstrade genom att af de bortdragande herrarna tillköpa sig erforderliga friheter. Lifegenskapens framsteg motverkades så till vida att många lifegna togo korset för att vinna sin frihet och ersattes vid jordbruket af frie män. För handeln öppnades genom korstågen nya fält; näringslif, vetenskap och konst rönte nya impulser derigenom att européerna fingo kännedom om orientens högre odling. Riddareväsendet vann i striden för religionen ett högre berättigande och sin skönaste fulländning, och uppkomsten af andliga riddareordnar bar i sitt sköte en organisatorisk kraft, som ställdes till kyrkans förfogande på andra håll och der verkade fruktbringande genom sekler.
Korstag i vidsträcktare bemärkelse. Medan Heliga landets besittning upphörde att vara målet för kristna härfärder, förblef namnet korståg fäst vid de icke blott för religionens skull utan äfven i verldsligt intresse företagna strider, som länge fördes mot morerna på Pyreneiska halfön och norra kusten af Afrika, mot hedniska folk på Östersjökusterna och mot de i sydöst framträngande, ännu i 17:de årh. fruktansvärda turkarna. "Korståg" var äfven en af de utvägar, som påfvemakten och nitiske katolska furstar tillgrepo för att undertrycka kätterska partier inom kyrkan, t. ex. albigenserna. -- I kampen mot morerna deltogo under den egentliga korstågsperioden tillfälligtvis, men med stor utmärkelse, de nordiske korsfarare, som färdades till Palestina genom sundet vid Gibraltar; och för kristendomens utbredande bland ännu hedniska folkstammar vid Östersjön verkade de nordiska folken med vapenmakt, både nitiskt och lyckligt, drifna icke endast af begäret efter utlofvade andliga förmåner (desamme som för deltagande i korståg till Palestina), utan äfven af omtanke för egen trygghet samt af gammal eröfringslusta. De märkligaste korståg af detta slag voro: från Sverige Erik den heliges till Egentliga Finland (troligen i senare hälften af 1150-talet), Johan Sverkerssons till Estland (1220), Birger Magnussons (Birger Jarls) till Tavastland (sannolikt omkr. 1240). Tyrgils Knutssons till Karelen 1293) och Ingermanland (1299) samt Magnus Erikssons båda tåg mot ryssarna (1348 och 1350); från Danmark biskop Absalons mot yenderna (flere tåg 1159--69) samt Valdemar Sejrs till Estland (1219). Från Norge
företog Sigurd Jorsalafare år 1123 ett korståg till det då ännu hedniska Småland (se Kalmar leding).
Korsvirkesbyggnad. Se Byggnadskonsten, sp. 1388.
Kor-sångare. Se Chorsångare.
Korsö, holme i Stockholms skärgård, Djurö kapellförsamling, vid Sandhamnsinloppet. Der uppfördes 1757 ett ansenligt fyrtorn af sten. Fyren indrogs 1882 i sammanhang med ombyggnad af Sandhamns fyr, men tornet bibehålles såsom sjömärke. A. G.
Korsör, stad på Själland, Sorö amt, vid Stora Belt, 107 km. v. om Köpenhamn. Innevånareantalet, som 1850 utgjorde 1,819, hade 1880 stigit till 3,956. K. ligger vid en af den vestsjälländska jernvägens (fullb. 1856) ändpunkter, och derifrån är året om daglig ångbåtsförbindelse med Nyborg (Fyen) och Kiel. Hamnen och jernvägen äro K:s förnämsta inkomstkällor. En del af innevånarna lefver af fiske. I trakten finnas stora tegelbruk. 1881 bestod handelsflottan af 12 segelfartyg (om 436 tons) och 9 ångbåtar (om 1,412 tons). Vid staden finnas tvänne fyrar samt en s. k. fästning med ett gammalt torn och några bastioner. Redan tidigt namnes K. såsom hamn och öfverfartsort till Fyen. 1425 fick det stadsrättigheter, och Tårnborgs slott byggdes i närheten. 1658 landsteg Karl X Gustaf vid K. under sitt tåg mot Köpenhamn. 1659 anlade han de nuvarande fästningsverken. E. Ebg.
Kort (Fr. carte, af Lat. charta, pappersblad), styf, rektangelformig pappersskifva, på ena sidan tryckt med brokiga figurer för att brukas vid spel (se Spelkort), till artighetsuppvaktning (gratulationskort), eller tryckt med en persons namn, en notifikation, en frankostämpel o. s. v. (visit-, förlofnings-, bjudnings-, adress-, annons-, brefkort). I betydelsen karta förekominer ordet kort i sjökort (se d. o.).
Korta varor, handelst., sammanfattande benämning på en mängd olikartade, mestadels smärre lyx- och nödvändighetsvaror, hvilka icke vägas eller mätas, utan säljas stycke- eller dussinvis. Exempel på korta varor äro knifvar, saxar, nålar, knappar, ur och urdelar, ringar, kedjor, ljusstakar, speldosor, glasögon och kikare, leksaker, solfjädrar, skrin, album, portföljer, väskor, börsar, parfymerier, broscher m. m. Inom produktionen af korta varor intager Tyskland främsta rummet; dernäst komma Frankrike (Paris) och England.
Korthornsboskap, husdjurssk., en nötkreatursras, som sedan århundraden förekommer i de engelska grefskapen Durham och Yorkshire. Den kallades fordom efter floden Tees, som skiljer grefskapen från hvarandra, Teeswater-rasen och sedermera Yorkshire-rasen. Inom sistnämnda ras utbildades mot slutet af 1700-talet en stam, som kallas antingen korthorn, durham-korthorn eller förbättrad korthorns-ras. Den "förbättrade korthorns-rasen" utmärker sig framför den äldre eller yorkshire-rasen genom den hastighet, med hvilken den växer upp, och sin gödningsförmåga, hvaremot den med hänsyn till mjölkproduktionen är
Källa: Project Runeberg ·
