Sida 714
Kosak Luganskij ...
af det förskansade lägret vid Dubienka, d. 17 Juli 1792). Efter Polens andra delning (1793) bosatte han sig i Leipzig, rufvande på planen till sitt fäderneslands återupprättelse. Det polska revolutionspartiet uppdrog åt honom ledningen af en resning, och d. 24 Mars 1794 infann han sig i Krakov, der han d. 27 s. m. af nationalförsamlingen utropades till diktator. I ett manifest uppmanade han sina landsmän att återställa 1791 års författning och slog med 5,000 man de dubbelt starkare ryssarna vid Raclawice d. 4 Apr., hvilken seger medförde resningens utbrott äfven i Varsjav. Den 6 Juni nödgades han vid Szczekoczny vika för den preussisk-ryska öfvermakten, men försvarade Varsjav, tills preussarna i Sept. upphäfde belägringen. Han vidtog derefter åtskilliga åtgärder till ett bättre ordnande af sitt landförhållanden (bl. a. upphäfde han lifegenskapen) samt nedlade slutligen sin diktatoriska myndighet i nationalrepresentationens sköte. Då ryssarna ryckte fram mot Varsjav, skyndade han mot den ena af deras kårer under Fersen. Den 10 Okt. 1794 dref han vid Maciejowice (12 timmars väg från Varsjav) med 4,000 man dennes 14,000 tre gånger tillbaka, men sjönk vid fjerde angreppet, höljd af sår, ned ifrån hästen och föll i sina fienders händer. (Att han dervid skulle utropat de bevingade orden Finis poloniae! -- "det är slut med Polen!" -- har han sjelf sedermera med harm tillbakavisat.) Kejsarinnan Katarina II lät sätta honom i fängelse, men han frigafs omedelbart efter hennes död i Nov. 1796 af kejsar Paul I, mot vilkor att framdeles icke kämpa mot Ryssland. K. begaf sig derefter till England och 1797 till Amerika, hvarifrån han dock 1798 på uppdrag af kongressen återvände till Frankrike, der han, mottagen med hedersbetygelser, bosatte sig i Berville, nära Fontainebleau. På grund af sitt afgifna löfte tillbakavisade han kejsar Napoleon I:s 1806 till honom framställda förslag att begagna hans namn för att framkalla en resning i Polen. Då han 1814 besöktes af kejsar Alexander I, bad han denne gifva de landsflyktige polackerna amnesti, utropa sig till konung af Polen och skänka det en fri konstitution. 1816 slog K. sig ned i Solothurn (Schweiz), der han egnade sig åt landtbruk. Der afled han d. 17 Okt. 1817 till följd af ett fall från hästen. Hans stoft begrofs, genom kejsar Alexanders försorg, 1818 i den gamla konungagriften i Krakovs katedral. På en kulle nära Krakov (Bronislawa-berget) restes 1823 hans minnesvård.
Kosegarten. 1. Ludwig Theobul (Gotthard) K., tysk skald, f. i Mecklenburg 1758, d. 1818 såsom kyrkoherde och universitetsrektor i Greifswald, framstår i sina skaldestycken ofta såsom en eldig lyriker, men gör merendels ett intryck af enformighet till följd af sin sträfvan efter en viss ståt och dyster öfversvinlighet i uttrycken. Han utgaf diktsamlingarna Gedichte (1788; 5:te uppl. 1824; svensk öfvers. 1804, af C. N. Humble), Rhapsodien (2 bd, 1790--94; 2:dra uppl. 1800--01), Romantische dichtungen (6 bd, 1800--06;
4:de uppl. 1812--15), Legenden (2 bd, 1805; 2:dra uppl. 1816; "Martyrernas minne", 1860, svensk öfvers. i urval, hvarjämte enstaka legender öfversatts af J. L. Runeberg) samt tvänne, efter mönstret af Voss' "Luise" diktade, idylliska epos: Jucunde (1803; 7:de uppl. 1855), och Die inselfahrt (1805). Mindre värde ega K:s romaner, skådespel och högtidstal. Bland hans öfversättningar märkes den af Richardsons "Clarissa" (1790--93). K. medverkade till att i Sverige gällande kyrkoförfattning, handbok och katekes infördes (1805) i svenska Pommern. Han rönte åtskilliga ynnestbevis af Gustaf IV Adolf och Karl XIII. K:s "Lyrische dichtungen" utgåfvos samlade i 12 bd 1824--27, hans "Reden und kleinere prosaische schriften" i 3 bd 1831--32. -- 2. Johann Gottfried Ludwig K., tysk orientalist och historiker, den föregåendes son, född svensk undersåte i Altkirchen på Rilgen 1792, studerade 1808--12 i Greifswald och (under Silvestre de Sacys ledning) i Paris, vardt 1814 adjunkt vid universitetet i Greifswald, 1817 professor i Jena och 1823 professor i exeges och österländska språk i Greifswald. Död derstädes 1860. -- K. var en framstående kännare af arabiska (hans hufvudämne), turkiska, persiska, zend, egyptiska och sanskrit. Under senare hälften af sitt lif riktade han derjämte sin forskning på Pommerns historia och platt-tyska språket. Af hans arbeten må nämnas en akademisk afhandling (1847), hvaruti han definitivt bestämde maltesiskans arabiska karakter, Chrestomathia arabica (1828), editioner af Tabaris "Annales regum atque legatorum dei" (2 bd, 1831--53; på arabiska och latin), Alis från Ispahan stora diktsamling "Kitab-al-agani" (bd 1, 1840--46), den indiska fabelsamlingen "Pancatantra" (2 bd, 1848--59; den första och hittills enda utförliga editionen) samt, inom det inhemska forskningsområdet, "Pommersche und rügische geschichtsdenkmäler" (1834), "Codex Pomeraniae diplomaticus" (1843--62, i samarbete med Hasselbach, Wörterbuch der niederdeutschen sprache (innehållande endast bokstafsförbindelserna A-ang; 1855) och Geschichte der universität Greifswald (2 bd, 1856--57). Flere af dessa arbeten blefvo dock ofullbordade. Sedan 1853 redigerade K. tidskriften "Baltische studien".
Koseir, stad i Öfre Egypten, mudirije Kene-Koseir, vid Röda hafvet, var förr en betydande handelsplats och inskeppningsort för Mekka-pilgrimer från det inre Afrika, men har nu öfverflyglats af Sues och eger endast omkr. 2,000 innev.
Kosekant (af Lat. complementi secans, komplementets sekant). Se Trigonometri.
Kosel, stad och fordom fästning i preussiska regeringsområdet Oppeln (Schlesien), vid Oder. 5,030 innev. (1880). Stuteri. K. var 1306--59 hufvudstad i ett hertigdöme K. Fästningen anlades 1743, sedan Schlesien eröfrats af Fredrik II, intogs af österrikarna 1745 och belägrades af dem förgäfves 1758, 1759, 1760 och 1762 samt af fransmän och bajrare 1807. 1873 öfvergafs K. såsom fästning.
Källa: Project Runeberg ·
