Sida 722
Kosmopolit ...
kriget" (1864), "Södra Ryssland i slutet af 16:de årh." (1865), "Ofredstiden" (början af 1600-talet; 3 del., 1866), "Den sydryska folkdiktens historiska betydelse" (1872), "Mazepa" (1882; i tidskr. "Russkaja Misl"; öfvers. i sammandrag i svensk "Hist. tidskr.", 1883). En del af dessa afhandlingar jämte nya förenade K. under titeln Istoritjeskija monografii i izsljedovanija (12 d., 1863 ff.). I denna samling ingå äfven de mest betydande af K:s uppsatser i den sydryska tidskriften "Osnova" (1861--62), i hvilken K. och Kulisj skrefvo det mesta. Nya äro i samlingen bl. a. afhandlingarna om "Kulikovska slaget", "Den litaviska folkpoesien", "Novgorods, Pskovs och Vjatkas äldsta historia", "Raskolnikerna". 1873 började K. utgifva Russkaja, istorija v sjizneopisanijach (Rysslands historia i biografier. Hans lefnadsteckningar öfver Alexander Nevskij och Ivan den store äro öfvers. på svenska, 1882). K. har dessutom för Arkeografiska kommissionen redigerat 11 bd historiska "Handlingar rörande södra och vestra Ryssland" (1863 o. f.) samt "Gamla minnesmärken af rysk literatur" (1861--62). Lll.
Kostroma. 1. Guvernement i Stor-Ryssland, omgifves af guvern. Jaroslav, Vologda, Vjatka, Novgorod och Vladimir. Areal 84,695 qvkm. Landet utgör en vågformig slätt af delvis fruktbar natur samt rikt vattnad af Volga och dess tillflöden, bland hvilka märkas Kostroma med en längd af 256 km., Unsja och Vetljuga. Af arealen äro 2/3 klädda med skog, och den derpå grundade industrien, båtbyggeri, tjärbränning, korg- och mattflätning, är ganska ansenlig, hvaremot jordbruk och boskapsskötsel stå mycket tillbaka. Innev, uppgå till 1,251,718 (1879), bland hvilka några hundra muhammedaner i ö. En stor del af befolkningen träftas utom K. såsom, vandrande handtverkare och flottkarlar på Volga. -- 2. Hufvudstad i nämnda guvernement, nära Kostromas utlopp i Volga, är säte för civilguvernören och en biskop samt har 40 kyrkor och omkr. 30,000 innev. Liflig handel samt stora fabriker för linne och läder. I närheten ligger det ipatjevska klostret, der Michail Feodorovitj bodde före sin tronbestigning (1613). S. A. L.
Kost-rot, radix Costi, farmak., är roten af Aucklandia Costus Fale. (Aplotaxis auriculata DC.), en flerårig ört af nat. fam. Synanthereae Juss., kl. Syngenesia L., hvilken växer i Himalajas alpdalar, t. ex. i Kasjmir, på en höjd af omkr. 3,000 m. öfver hafvet. Örtståndet skall vara snarlikt våra Lappa-arter ("kardborrar"). Den i handeln förekommande torkade roten liknar i hög grad den vanliga ålands-roten (radix Inulae), men skiljer sig från denna genom stark lukt, som liknar violens. Det är denna angenäma lukt, som från äldsta tider gjort kostroten till en värderad drog i Ostindien. Roten begagnas till rökverk, till skydd mot mal (särskildt för de fina "kasjmir-sjalarna"), mindre såsom medicin, men i synnerhet vid beredning af parfymer, för hvilket sistnämnda ändamål kost-roten har en icke obetydlig användning i Europa. O. T. S.
Kostym (Fr. costume, af samma urspr. som coutume, se d. o.), drägt i allmänhet, särskildt teaterdrägt, maskeraddrägt. -- Kostymera, ikläda kostym.
Ko-svampen. Se Boletus.
Koswig, stad i hertigdömet Anhalt, kretsen Zerbst, vid Elbe. 5,453 innev. (1880).
Kota l. ryggkota, vertebra, anat., hvart och ett af de knöliga och taggiga ben, som hos vissa djur träffas i en oafbruten serie i bålen och mot dess ryggsida. Sådana kotors närvaro i nämnda anordning utmärker en stor afdelning djur, hvilka derför kallas ryggradsdjur eller "vertebrater". Fullständigt utbildade kotor, t. ex. de, som tillhöra menniskans bröstkorg, utmärka sig genom följande delar: en tjockare,
Bröstkota, från sidan.Bröstkota, bakifrån.Bröstkota, nedifrån.
kullrig eller cylindrisk "kropp" (1), hvilken är belägen framåt och sticker delvis in i kroppshålorna; en mot kroppens bakre laterala kanter stödjande, bakåt hvälfd "båge" (5), hvilken tillsammans med kroppens baksida omsluter det hål (6), hvari ryggmärgen finnes; vidare sju framstående benspetsar ("utskott", "processer"), näml. ett oparigt (4), bakåt och der nedåt riktadt taggutskott, två pariga (2, 2) ledutskott, ett uppåt och ett nedåt riktadt, utmärkta af släta, broskklädda ytor, medelst hvilka de leda mot dylika ofvan och nedan befintliga kotor, samt ett lateralt utskott, riktadt på hvardera sidan, tvärutskotten (3, 3), som i denna del af kotpelaren lemna stöd för refbenen. Dessa leda dessutom mot kotorna i bilaterala facetter, en ofvan och en nedan på kotkropparnas kanter vid bågarnas utgång från dem (synliga på fig. 1 mellan 1 och 2 samt nedtill gent emot på fig. 3 straxt framom 5). -- Man skiljer mellan fria och sammanvuxna kotor, hvilka senare, äfven till formen förändrade, hos menniskan träffas endast i kors- och i svans- eller stjertbenen. Af de fria kotorna äro de två öfversta l. främsta, atlas och epistrophaeus, genom led vridbara mot hvarandra, hvarför de kallas vridkotor; de öfrigas kroppar äro genom brosk fästa sins emellan och vida mindre rörliga samt kallas böjkotor. -- De fria kotorna indelas äfven, efter den trakt af bålen de tillhöra, i hals-, bröst- och länd-kotor. Med undantag för vridkotorna, hvilka äfven till formen afvika från hvarandra och från alla öfriga, hafva hvarje regions kotor tydliga likheter inbördes, men förete andra bestämda drag, så olika de andra afdelningarnas, att de med lätthet kunna urskiljas från dem. Hos de högre vertebraterna är kot-antalet nästan konstant inom de tre nämnda regionerna, så att ryggradens längd i bålen beror af
Källa: Project Runeberg · ·
