Tillbaka Read Runeberg

Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 8. Kaffrer - Kristdala

Originalsida 750
Originalsida 750
Originalsida 750
Originalsida 751
750–751

Sida 750

Krater ...

"upptäckas". Hans samtid åter fann honom "något för mörk i sitt manér" -- hvilket, som det heter i åminnelsetalet vid Musikal. akademiens minnesfest d. 24 Maj 1798, "orätt förblandades med nödvändig djuphet och energi" -- samt klandrade äfven i hans skapelser "en viss utförlighet". Äfven med inrymmande af den relativa befogenheten af dessa omdömen, kan den, som tager kännedom om hans bästa kompositioner, svårligen undgå det intrycket att Sverige i K. skulle fått minst en Cherubinis vederlike, ifall hans lif varit längre och omständigheterna gynsammare. Det vissa är, att hans c-mollsymfoni uthärdar jämförelsen med Haydns och Mozarts symfoniska verk från samma tidiga period (1783), samt att uvertyren till "Dido och Aeneas" fullkomligt kan ställas vid sidan af, om ej framför, Glucks uvertyrer. Äfven sjelfva operan innehåller genialiska partier, om än dess oformliga längd torde varit ett hinder för spelbarheten. Den omtvistade äktheten af vissa delar i femte akten kan numera anses afgjord derhän att K. utan tvifvel sjelf färdigkomponerat det hela, ehuru en del efteråt öfverarbetats, sannolikt af Haeffner. -- K. ligger begrafven vid Tivoli på stranden af Brunnsviken. Det intressantaste i nedan citerade "Biographie" utgöres af den rika brefsamlingen, som åskådligt målar K:s älskvärda och sjelfständiga karakter, vidsträckta humanistiska bildning samt skarpa omdöme. Den samma biografi åtföljande förteckningen på hans kompositioner upptager ej mindre än 77 nummer, bland dem 12 för kyrkan (oratoriet Der tod Jesu till ord af K. sjelf, motetter, arior), 12 för teatern (operorna Azire, Prosergine, AEneas i Karthago, Soliman II samt arior och körer), vidare 2 större och 4 mindre kantater, en stor mängd arior samt sångstycken vid piano till svenska, danska, tyska, italienska, franska och latinska texter, slutligen af instrumentalmusik 9 symfonier, 4 pantomimer och balletter, en violinkonsort, musik till Gustaf III:s bisättning, en qvintett för stråkar och flöjt, 7 stråkkvartetter, sonater för piano och andra instrument samt andra pianostycken. Bland K:s literära arbeten märkas 15 idyller (1773), sorgspelet Tolon (1776), Etwas von und über musik (1778) samt det förut nämnda brefvet öfver Piccinni. -- Jfr "Biographie af Kraus" (1833; af F. S. Silverstolpe) och A. Lindgren: "Svenske hofkapellmästare 1782--1882" (1882). A. L.

Kraus, Friedrich, tysk målare, f. 1826, studerade vid konstakademien i Königsberg, utbildade sig 1852--54 i Paris och 1855 i Rom samt slog sig ned i Berlin, der han lefver som genre- och porträtt-målare. Han berömmes för den fina modellering och harmoniska färg, hvarmed han framställer bilder ur salongslifvet (Efter frukosten, Den nya klädningen m. fl.) samt ibland äfven genrestycken med historiskt innehåll (Borgmästaren Six hos Rembrandt, Sebastian del Piombo hos Tizian m. fl.).

Kraus, Franz Xaver, tysk konstarkeolog och katolsk teolog, f. 1840, studerade i Bonn, Freiburg och Paris. Efter sin hemkomst från Frankrike sökte han genom

tidningsskriftställeri skaffa den s. k. liberala katolicismen insteg i Tyskland. K. blef 1872 e. o. professor i konstarkeologi vid Strassburgs universitet och 1878 professor i kyrkohistoria vid universitetet i Freiburg im Breisgau. Han har författat bl. a. Die christliche kunst in ihren frühesten anfängen (1872), Roma sotterranea. Die römischen katakomben (1873), Lehrbuch der kirchengeschichte für studirende (4 bd, 1872--76; 2:dra uppl. 1882), Kunst und alterthum in Elsass-Lothringen (1876--83), Charakterbilder aus der christlichen kirchengeschichte (1876--79).

Krause, Karl Christian Friedrich, tysk filosof, född 1781, blef 1802 privatdocent i Jena samt flyttade sedan i samma egenskap till Berlin och Göttingen (1814). Han förde ett till följd af motgångar vid lärarekallets utöfning och sin läras obegriplighet bekymmersamt lif. 1831 bosatte han sig i München och dog derstädes 1832. -- Som filosof utgick K. från Schelling. Men hade denne tänkare ansett organet för menniskans uppfattning af det absoluta vara en "intellektuel åskådning", följaktligen fattat filosofien såsom ett privilegium för några få, särskildt begåfvade andar, som voro mäktiga af en sådan, så fordrade deremot K., i likhet med Hegel, att menniskan på tänkandets väg skall lösa filosofiens problem. Blef principen för Schelling öfvervägande "ett snillets lyckliga fynd", så fordrade K., att man genom verklig tankeanalys skall finna den, och han utförde derför en omfattande analys af verkligheten, genom hvilken han genom ändlighetens olika former leder sig fram till det absoluta. Hvad innehållet angår, tillhör K. de tänkare, som sökte öfvervinna eller åtminstone mildra den schelling-hegelska panteismen. I detta syfte sökte han göra allvar af Guds individualitet och personlighet. De ändliga väsendena ("delväsendena i Gud") äro Guds bestämningar samt ega i och genom honom sitt lif och sin tillvaro, men fattas under formen af en evig process, hvars moment likväl äfven i sina ideella former ega sjelfständig och väsentlig tillvaro. Denna lära benämnes af K. "panenteism". Åt den praktiska filosofien egnade han synnerlig uppmärksamhet. Menniskans mål är att lefva som en sjelfständig lem i högre och högre enheter, hvarvid vi fortgå genom de menskliga samhällena. Dessa fattas af K. såsom sjelfständiga organiska enheter och tänkas utgöra en brokig mångfald af former, upp till menskligheten, som dock ej är den högsta enheten, utan ingår i högre sådana -- bundna vid föreställningen om andra himlakroppars innevånare, med hvilka vi en dag skola träda i förbindelse -- ända till den alltomfattande enheten, som är gudomligheten sjelf. En särskild uppmärksamhet egnade K. åt rättsfilosofien. En menniskas rätt är enligt honom en sammanfattning af alla vilkoren för att hon skall nå sitt förnuftiga ändamål, såvidt dessa bero af andra menniskors fria vilja. Denna lära har åberopats som stöd för socialismen, och K:s rättsfilosofi kan ock sägas i många afseenden utgöra den s. k. katedersocialismens rättsfilosofiska förutsättning. K:s

Källa: Project Runeberg · ·