Sida 761
Kreittmayr ...
Krepiner. Se Krepp.
Krepis. Se Krepidoma.
Krepitation (af Lat. crepitare, knarra, rassla), med., betecknar åtskilliga knarrande eller rasslande ljud, som uppstå vid flere olika sjukliga tillstånd. Så kallas t. ex. vid benbrott det skrapande ljudet vid brottytornas gnidning mot hvarandra för krepitation; de fina rasselljuden i lungorna vid börjande lunginflammation kallas krepiterande rassel. F. B.
Krepon. Se Krepp.
Krepp (Fr. crêpe, krusflor, af Lat. crispus, krusig), ett genomskinligt sidentyg, hvilket väfves gallerformigt såsom gas och sedan behandlas med hett vatten eller vattenånga, hvarvid trådarna, som äro tvinnade omvexlande åt höger och venster, krusa sig ormlikt, så att tyget får en varaktigt krusig yta. Krepp tillverkas förnämligast i Bologna, Lyon och Avignon. -- Krepiner, ett slags breda prakt-fransar; ett slags smala valkar, som inflätas i fruntimmershår och till fårgen öfverensstämma med håret. -- Krepon [-på'ng] är ett tätare tyg, som tillverkas af kam-ull, stundom ock af kam-ull blandad med silke eller lin, samt göres krusigt i likhet med krepp. Krepp och krepon äro till färgen oftast svarta (till sorgdrägt), men förekomma äfven i gladare färger. -- Kreppbilder stickas på hvitt siden med fina silkestrådar, som äro dragna ur krepptyg. Sådana bilder påminna något om kopparstick.
Kreppvar, Nord. mytol., är enligt Solsången (se d. o.) namnet på den yngsta af hafsguden Njärds nio döttrar. Th. W.
Kresfontes, konung Aristomachos' son, var enligt sagan en af dorernas anförare på deras vandring samt vid angreppet på Peloponnesos och erhöll af det intagna landet på sin lott Messenien. Jfr Grekland, sp. 1530.
Kresilas, grekisk bildhuggare, var en yngre samtida till Fidias, hvilken han besegrade i en berömd täflan om en amazonfigur för Artemis' tempel i Efesos. K:s amazon framställdes sårad, och på grund deraf hänföras flere, till vår tid bevarade efterbildningar till detta hans original. Den bästa af dem finnes på Capitolium i Rom. Berömd var ock hans porträttbyst af Perikles, såsom motsvarande det tillnamn af "den olympiske", som gafs åt den atheniensiske statsmannen. Efterbildningar finnas i München, i London och i Rom (Vatikanen). C. R. N.
Kresol [-sål], kem., fenoler af sammansättningen C6 H4 . CH3 . OH, hvilka förekomma i kreosot samt i urin som svafvelsyre-etrar, och som kunna på många olika sätt erhållas med konst. Man känner 3 isomeriska (till sammansättningen lika) kresoler, af hvilka 2 äro fasta och lättsmältliga ämnen och 1 en olja. P. T. C.
Krestomati (Gr. chrestomatheia, inhemtande af det för en vetenskap nödvändiga; plur. chrestomatheiai, utdrag af det bästa eller brukbaraste i författares skrifter, af chrestos, nyttig, duglig, och manthanein, lära sig), "läsebok" (i motsats till grammatiska regler) för inlärandet af ett främmande språk; samling af valda stycken ur mönstergilla författares verk, ordnade för undervisningsbruk så, att de erbjuda gradvis
växande svårigheter, och med öfvervigt för prosautdragen (jfr Antologi).
Kresus (Grek. Kroisos, Lat. Croesus), den siste konungen i Lydien, af Mermnadernas ätt, var son af Alyattes, hvilken han efterträdde i regeringen år 560 f. Kr. (enligt andra tidsberäkningar 556, 567 eller 571). Genom eröfringar utvidgade han sitt rike åt östra sidan ända till floden Halys och gjorde de i Asien bosatte grekerna sig skattskyldiga. Guldgrufvorna i berget Tmolos och den guldförande sanden i floden Paktolos satte honom i stånd att samla omätliga skatter, hvilka sedan blifvit till ett ordspråk ("rik som Kresus"). Uppblåst öfver sin makt och rikedom, gjorde han anspråk på att gälla såsom den lyckligaste bland dödlige och säges hafva illa upptagit, att den vise athenaren Solon, då denne vid ett besök i K:s hufvudstad Sardes fått skåda konungens skatter, icke ville prisa hans lycka. Snart fick dock K. röna lyckans obeständighet, då hans mest älskade son, Atys, omkom genom en olyckshändelse. Ej långt derefter började han krig med perserkonungen Cyrus, sedan oraklet i Delfi på hans förfrågan gifvit det tvetydiga svaret, att K., om han öfverginge floden Halys, skulle störta ett mäktigt rike. Efter en oafgjord drabbning vid Sinope drog han sig tillbaka till Sardes, der han inneslöts af Cyrus och efter 14 dagars belägring måste gifva sig åt denne (546). Cyrus behandlade honom väl och behöll honom städse i sin närhet såsom vän och rådgifvare. Om anledningen till denna mildhet mot den besegrade fienden finnas två olika uppgifter. Enligt Herodotos dömdes K. af Cyrus att brännas lefvande och stod redan på bålet, då han, erinrande sig Solons yttrande att ingen bör prisas lycklig före sin död, tre gånger ropade dennes namn. Cyrus, som hörde detta utrop, sporde om dess betydelse och, i sitt hjerta slagen af den deri liggande hänsyftningen på all mensklig lyckas förgänglighet, skänkte han K. lifvet. En annan forntida häfdatecknare (Ktesias) berättar, att K., som tagit sin tillflykt i Apollons tempel, fyra gånger blifvit belagd med kedjor, men alla fyra gångerna på underbart sätt befriats från dessa, hvilket Cyrus tolkade såsom ett tecken till att den fångne konungen stod under skydd af den gud, åt hvilken han alltid med förkärlek egnat sin dyrkan. Enligt Herodotos skall K. efter Cyrus' död hafva lefvat hos dennes son Kambyses, men med knapp nöd hafva undgått att blifva mördad på denne tyranns befallning, då han en gång gjorde honom föreställningar för hans vanvettiga tilltag. A. M. A..
Kret, befästningsk. Se Crête.
Kreta (Forngrek. Krete, Lat. Creta, Nygrek. Kriti, Turk. Kirid), nu ofta efter hufvudstaden kalladt Kandia, den största bland de grekiska öarna, belägen s. om Cykladernas ögrupp under 35° n. br., mellan 23° 30' och 26° 20' ö. lgd (fr. Greenw.), således med en längdsträckning i ö. och v. af 268 km., under det att, till följd af de i synnerhet på norra sidan djupt inskärande bukterna, bredden i n. och s. vexlar mellan 15 och 55 km. Arealen är enligt Strelbitsky 8,591 qvkm. Ön genomstrykes till hela
På sidan nämns
Källa: Project Runeberg · ·


























































