Sida 650
Pimentola ...
Epirus, äfvensom längre mot norr Aoos (nu Vojuzza) på gränsen mot Illyrien och den genom Macedonien flytande Haliakmon (nu Vistrizza). A. M. A.
Pine1, Philippe, fransk psykiater, filantrop, f. i Languedoc 1755, började först vid 30 års ålder studera medicin, men offentliggjorde redan under sin studietid värdefulla anatomiska arbeten. Då en af hans vänner blef sinnessjuk, föranleddes han deraf att egna sig åt sinnessjukdomarnas studium. 1792 anställdes han såsom läkare vid hospitalet Bicêtre (i Paris) och 1795 vid la Salpêtrière, (afven i Paris). Derefter var han professor vid École de médicine i Paris och blef 1803 ledamot af Institutet. Han dog d. 26 Okt. 1826. P:s odödliga förtjenst inom psykiatrien är att han genomförde en menskligare behandling af dårar än den dittills använda. Med personlig fara tilltvang han sig rättigheten att befria de tillsammans med förbrytare inspärrade dårarna i Bicêtre och la Salpêtrière samt öfverlemna dem åt läkares behandling. Hans vigtigaste arbeten äro Traité médico-philosophique sur l'aliénation mentale (1801) och Nosographie philosophique ou la méthode de l'analyse appliquée à la médecine (1789, flere uppl.). I sistnämnda verk dref han den satsen att medicinen är en naturvetenskap och att forskningen inom denna måste ske enligt den naturvetenskapliga metoden. Den 14 Juli 1885 aftäcktes i Paris P:s (af L. Durand modellerade) staty.
Pinel, fransk dramatisk författare. Se Dumanoir.
Pinelli, Luigi Pompeo, italiensk skald, f. 1840 nära Treviso, öfverlärare i italienska literaturen vid lyceet i Udine, är en djupsinnig och öfvervägande svårmodig lyriker. Han är författare till Dolori e speranze (1860), L'Italia pretesca e ciarlatanesca (1867), Vita intima (1876), Poesie minime (1880) m. m.
Pinello, Nils Henrik, finsk skriftställare, föddes d. 17 Aug. 1802 och var sonson till en tapper karolin Giovanni Battista P. (f. i Genua d. 24 Juni 1682, antagen i svensk tjenst 1698, naturaliserad svensk adelsman 1751, död å Ramneberg i Bohus län d. 20 April 1775 med överstelöjtnants karakter). P. blef 1817 student i Åbo och 1823 filos. doktor derstädes samt aflade 1826 hofrättsoch bergsexamen i Upsala samt egnade sig derefter åt affärsverksamhet, i synnerhet bruksrörelse. 1842--56 var han tillf. och 1856--64 ordin. sekreterare vid Finska hushållningssällskapet. Han afled i Åbo d. 9 Sept. 1879. P. utgaf 1849 »Tidning för landtbrukare och näringsidkare», och redigerade 1836--47 samt 1853--56 »Åbo tidningar». Under signaturen Kapten Puff utgaf han åtskilliga skisser: Puffens kalender med benägna bidrag (2 h. 1869, 70) samt Små berättelser och tidsbilder (5 h. 1866--78), som innehålla karakteristiska teckningar ur lifvet i Finland. Han var äfven verksam för teatern såsom öfversättare och bearbetare. 1872 utgaf P. en finsk adelskalender. M. G. S.
Pinerolo (Fr. Pignerol), stad uti italienska prov. Turin, nedanför Alperna, vid ån Lemina, 38 km. s. v. om Turin, dit jernväg går från P. 12,003 innev. (1881). Biskopssäte. Seminarium, gymnasium, teknisk skola. Tillverkning af siden, bomulls- och ylleväfnader samt liflig handel med manufakturer, vin, spanmål och ost. Vester om P. ligga de af valdenser bebodda dalarna Lucerna, Perosa, San Martino och Clusone samt det starkt befästa Fenestrelle. -- Staden var fordom en vigtig fästning och tillhörde 1536--74 Frankrike. 1630 blef den åter fransk besittning; fästningsverken förstärktes, och P. användes som statsfängelse för bl. a. Fouquet, Lauzun och »Jernmasken». Efter 1696 tillhörde P. med få afbrott (1704--06 och 1801--14) Savojen, men fästningsverken slopades i enlighet med vilkoren i Utrecht-freden 1713.
Pingborren, zool. Se Ollonborrar.
Pingel, Kristian, dansk mineralog, född i Köpenhamn d. 20 Febr. 1793, studerade naturvetenskap i Tyskland och vann 1817 filos. doktorsgrad i Jena. 1828--29 utsändes han på en forskningsexpedition till Grönland, upptäckte 1836 sänkningen af Grönlands vestkust, blef 1842 inspektor vid naturhistoriska museets mineralogiska afdelning och 1845 öfverinspektor vid museet. Död d. 22 Dec. 1852. Utom åtskilliga smärre specialafhandlingar skref P. Udsigt over de vigtigste rejser fra Danmark og Norge for at upsöge det tabte Grönland (1845). E. Ebg.
Pingré [pängre'], Alexandre Guy, fransk astronom, f. 1711, d. 1796, var direktor för S:t Geneviève-observatoriet i Paris samt gjorde sig känd genom sina historisk-kronologiska arbeten och särskildt för sin Cométographie ou traité historique des comètes (1783--94). Han upptäckte derjämte flere kometer.
Pingst (T. pfingsten, Fr. pentecôte, af Grek. pentekoste, den femtionde, näml. dagen efter påsk), en af de religiösa hufvudfesterna hos judar och kristna. 1. Judarnas pingstfest kallas dels veckohögtid, emedan den börjades 7 veckor efter påsk och i äldre tider alltid firades på den första efter sabbaten följande veckodagen (söndag), hvaremot den på Kristi tid plägade, oberoende af veckodag, begås d. 6 i månaden Sivan (Maj, ibland Juni), dels skörde- och förstlingsfest, enär alstren af den inbergade hveteskörden i form af »veftebröd» l. pingstbröd framburos inför Herren. De offer, som i öfrigt framburos på den dagen, bragtes dels å hela menighetens vägnar (3 Moseb. 23: 15--21 och 4 Moseb. 28: 26--31), dels af enskilda församlingsmedlemmar såsom frivilliga gåfvor (5 Moseb. 16: 10--12). Festen varade i äldre tider blott en dag, senare tillades en andra högtidsdag. Judarnas pingst, som ursprungligen var endast en skördefest, har sedan 3:dje årh. e. Kr. småningom öfvergått till att blifva en åminnelsefest för lagens utgifvande på Sinai (2 Moseb. 19), och på flere ställen är den första festdagen bestämd för ungdomens konfirmation. -- 2. Hos de kristne begås pingsten till minne af den hel. andes utgjutande och kyrkans stiftande på den första pingstdagen, som vanligen antages hafva infallit på en söndag.
Källa: Project Runeberg ·
