Sida 120
Förord
vara så ren som möjligt.) Man trycker därefter den ena handen lätt mot underlifvet, den andra mot nedre refbenen och inandas stilla och djupt, i det man långsamt utspänner de nedre refbenen samt underlifvet, tyst räknande till fyra med en sekund mellan hvarje räkneord; därefter en hastig utandning, då refbenen snabbt sammansjunka och underlifvet antager sitt ursprungliga omfång.
Öka efter fjorton dagars förlopp andhållningstiden med två sekunder för hvarje vecka, så att efter förloppet af sex. veckor en andhållningstid af tolf sekunder är uppnådd. I somliga fall kan en person uppnå tjugo sekunders andhållningstid, men en hvar måste på det bestämdaste varnas för att vid dessa öfningar gå till ytterligheter.
2. Djup och hastig inandning, långsam kontinuerlig utandning.
Kroppens ställning, andhållningstiden och dess ökning desamma som vid den första öfningen.
Den ifrågavarande öfningen är i allmänhet svårare att verkställa än den föregående. Man iakttage emellertid strängt, att utandningen varder kontinuerlig eller ej sker med afbrott eller stötvis.
Anm. Efter någon tid kan denna utandningsöfning företagas framför en ljuslåga för att sålunda säkrare bemärka och öfvervaka utandningsströmmens jämnhet.
Såsom bekant, plägade Garcia och förmodligen äfven andra framstående sånglärare efter honom använda ett tändt ljus framför den sjungandes mun såsom medel att kontrollera andhemtningen. Om nämligen ljuslågan fladdrade, var detta ett tecken till för stark luftförbrukning under sången. Tydligen håller detta kännetecken ej streck vid den blotta andningsöfningen, emedan ljuslågan alltid måste böja sig i den riktning, luftströmmen går; men om vid denna öfning ljuslågan blott håller sig någorlunda stilla i samma riktning, så utgör detta ett bevis för luftströmmens jämnhet, och experimentets ändamål är så till vida uppnådt. Tilläggas, bör dock, att utandningsströmmen blir något starkare mot slutet än vid sin början.
Källa: Project Runeberg ·