Tillbaka Read Runeberg

Det muntliga föredragets konst

Originalsida 212
Originalsida 212
Originalsida 212
Originalsida 213
212–213

Sida 212

Förord

kindtänderna, så uppstår, under det tungspets och gom beröra hvarandra, ett svagt surrande (icke-dallrande) tungspets-gom-r.

Af gom-l-ljudets bildningssätt förklaras den öfvergång mellan l odh r, som så ofta förekommer i tjock-l's-mål. Förblifver nämligen tungspetsen, då ett 1-ljud skall uttalas, i sin första station, så uppstår lätt en muskelspänning, som försätter tungan i läget för frambringandet af ett spets-gom-r, rh4, eller ett blandningsljud mellan gom-r och gom-l. Orden öl, söl, hål uttalas därför stundom såsom örh4, sörh4, hårh4.

Ljudsvagheten hos gom-l torde utgöra den förnämsta förklaringsgrunden till den omständigheten, att i vissa mål ett dylikt l bortfaller framför tandljuden d, t, n och s och stundom drager med sig ett mellanliggande e2, i hvilket senare fall ordets betonade vokal ofta fördubblas eller de uteslutna ljuden ersättas af ett obetonadt vokalljud af samma slag som ordets betonade vokal, t. ex. gàan4, galen. Tungställningen för det öfvermäktiga l-ljudet förrycker nämligen det påföljande tandljudets bildningsläge eller förflyttar detsamma till främre, någon gång till mellersta gommen. L och tandljudet komma sålunda att förläggas i ungefär samma bildningsläge, men då tandljuden fordra en mer eller mindre kraftig ansättning af tungan mot den motstående mundelen, hvaremot tungspetsens ansättning vid gom-l är mycket svag och desto svagare, ju längre bakåt tungspetsen är böjd, så varder slutljudet starkare än l-ljudet, och då båda bildas i ungefär samma läge, så träder snart det starkare ljudet i stället för det svagare och den på l följande obetonade vokalen erhåller samma klangfärg som ordets betonade vokalljud. Stundom torde väl de på ett dylikt l följande tandljuden förvandlas till öfvertandljud, men i kanske de fleste mål blifva de kakuminala eller spetsgomljud. Det heter sålunda: böd4, böld; gut4, gult; svat4, svalt; an4, aln; stas4, stals; gamme2t4, gammalt; sàan4l, sáe2n4, salen; gàe2t4, galet.

Angående öfvergången från rd till tjockt l i åtskilliga af våra bygdemål, där detta ljud finnes, äro undersökningarna, liksom på så många andra dylika områden, mycket

Källa: Project Runeberg ·