Sida 17
Förord
sammanställer, i likhet med den engelske amiralen, hvilken föreslog en skål för garnla Englands flotta i ungefär följande ordalag: »Ladies and gentlemen! Gamla England är en ö -- och -- och -- och -- och måtte den alltid så förblifva! Lefve gamla Englands flotta!» Eller talaren frambringar på fullt allvar ett vältalighetsfoster af samma slag som en framstående industriidkare, hvilken mot slutet af en festlighet nödgades besvara en skål. Mannen var skåning, och hans vältalig-hetsprof, starkt färgadt af sydsvensk brytning, fick ungefär följande lydelse: »Mine harrar! Jag har ingen talorgan, men i mitt hjarta» -- och här tillfogade han talarestolen ett duktigt knytnäfslag -- »bor en känsla som heter fäderneslandet, och därför, hm, säger jag bara skoul allihop!» Denne hedersman lär hvarken förr eller senare beträdt talarestolen, men historien bevarar dock minnet af denna hans enda bedrift på detta område.
Och huru pinsam är icke uppläsningen af ett ordagrant inlärdt tal för de stackars åhörarne! Nio rätter mat, åtföljda af de dråpligaste viner, äro ofta icke nog för att ersätta plågan af ett dylikt martyrskap. Men hvarför kan då icke, torde någon fråga, en sådan oöfvad talare helt käckt taga fram papperet och läsa upp sitt tal? Af det enkla skäl, att han i sådant fall icke framstår såsom talare, utan såsom läsare. Men att äfven en sådan djärfhet kan medföra vådor, därom vittnar följande lilla drag från konung Karl XV:s på dylika småhändelser så rika lif.
Under en af sina resor skulle konungen uppvaktas och helsas af honoratiores från en af de mindre vestgötastäderna. Då tåget stannade vid stationen, stod borgmästaren där i spetsen för en skara af allt det bästa, staden egde att uppvisa, samt utrustad med ett helt tättskrifvet pappersark. Och så hostade borgmästaren och började: »Stormäktigste, allernådigste konung!» Men han hade icke väl utsagt det sista ordet, förrän majestätet snappade till sig pappersarket och gaf signal, att tåget åter skulle sätta sig i rörelse. Där stod nu borgmästaren i spetsen för magistraten och stadens äldste och gapade, medan konungen genom vagnsfönstret från det bortilande tåget muntert viftade med pappersarket
Källa: Project Runeberg ·