Sida 591
Kongress-Polen ...
den såsom ett lifvande näringsmedel åt svaga konvalescenter, åt barn med kroniskt diarré och hotande blodbrist i hjernan samt under flere slags kroniska magåkommor. Mot kräkningar hos späda barn är konjak, gifven droppvis i mjölk, ofta ett förträffligt medel, och ett "likörglas" konjak i ett stort dricksglas varm mjölk föreskrifves ofta under kroniska bröstsjukdomar, hvarjämte konjak i vatten med socker gifves såsom dryck åt febersjuka, under ett senare stadium, för att hålla krafterna uppe. Bestämdt skadlig är den olycksbringande vanan att störta ned ett eller flere glas konjak i en tom mage, och likaså är det ett svårt missbruk att för minsta krämpa taga ett glas konjak ("en konjak", som det heter), hvilket lätt urartar till en daglig vana med sorgliga följder för nervsystemet och hela organismen. 2. O. T. S.
Konjektur (Lat. conjectura), förmodan, gissning; språkv., en på sannolikhetsgrunder föreslagen läsart för något fragmentariskt ställe hos en gammal författare, utan att man dervid har vittnesbörd i sjelfva urskriften att stödja sig på. Har man åter dylika, kallas förbättringen emendation (se Emendera). -- Konjekturalkritik, bedömande af sannolika läsarter och uppställande af regler, som böra följas vid uppfinnandet af konjekturer. Bland klassiska filologer hafva i synnerhet J. J. Scaliger, R. Bentley och Madvig utmärkt sig på detta område.
Konjugal (Lat. conjugalis), äktenskaplig.
Konjugata (Lat. axis conjugata, af conjugare, förbinda), med., namn på den linie eller diameter i lilla bäckenet, hvilken tänkes dragen från promontorium, heligbenets framspringande knöl, till öfre inre kanten af symphysis pubis, eller föreningen mellan båda blygdbenen. Denna diameter, som hos ett utbildadt qvinnobäcken uppgår till 11 cm., kallas conjugata vera, till skilnad från diagonalkonjugatan, som drages från nedre kanten af blygdbågen till midten af promontorium och vanligen är nära 2 cm. längre än den förra. Conjugata externa kallas åter den bäckendiameter, som drages från öfre kanten af heligbenet på dess ryggsida till den mest framspringande delen af blygdbågen på framsidan, och hvilken vanligen mäter 31--32 cm. Dessa mått äro för obstetrikern af synnerlig vigt, emedan han af dem kan sluta till bäckenets vidd och möjligheten af en normal förlossning. Vid bäckenförträngning är alltid konjugatan förkortad, och af denna förkortnings olika grader hemtas vigtiga indikationer för operativa ingrepp vid förlossningar. F. B.
Konjugat-axel, k.-fokus. Se Hyperbel, Lins. -- Konjugat-diameter. Se Diameter. -- Konjugat-expressioner, matem., kallas två komplexa eller imaginära storheter, hvilka skilja sig från hvarandra endast genom olika tecken framför de imaginära uttrycken. Så äro t. ex. å ena sidan a + bi och a - bi, å andra sidan 3i och - 3i konjugat-expressioner. Namnet beror derpå att, vid algebraiska eqvationer med reella koefficienter, dylika uttryck alltid samtidigt förekomma såsom rötter. så att, om t. ex. 1 + 2i är rot till en eqvation, är med säkerhet 1 - 2i en annan rot till samma
eqvation. -- Konjugat-hyperbler, matem., två hyperbler, af hvilka den enas konjugat-axel sammanfaller med den andras transversal-axel och tvärtom. G. E.
Konjugation (af Lat. conjugare, hopfoga). 1. Gramm., verbets böjning l. förändring, efter person, numerus, modus, tempus, genus o. s. v. Man måste antaga, att ursprungligen mot hvarandra svarande former inom samma verb och inom olika verb bildades på samma sätt. Men under tidens lopp hafva i de flesta språk genom hvarjehanda fonetiska och psykologiska processer (bortfall af utljud, ljud-öfvergångar, analogibildningar) verben i sin böjning gått i sär, så att icke blott mot hvarandra svarande personer och numeri i olika tempora, modi o. s. v. bildas olika, utan äfven modi och tempora i olika verb på olika sätt bildas af stammarna (eller rötterna). I grammatiken ordnas derför verben i ett visst antal grupper, så beskaffade, att inom hvarje grupp de olika formerna stå i hufvudsakligen samma förhållande till stammen och likformigt kunna bildas ur densamma. Så får man flere böjningssätt l. "konjugationer", och för hvarje konjugation uppställes ett paradigm l. mönsterverb med alla möjliga former utförda. Efter paradigmet skola alla till konjugationen hörande verb kunna böjas. De former, som till följd af speciella lagar icke fullständigt följa paradigmets föredöme, uppfattas som "oregelbundna". Under titeln oregelbundna uppfördes också en del enstaka verb, som icke låta inordna sig i sådana grupper eller något så när följa någon af de antagna konjugationerna. Sådana verb äro ej sällan de enda återstående representanterna af äldre upplösta grupper. För att icke få för många konjugationer sammanföra emellertid läroböckerna under samma böjningssätt verb med tämligen olika bildning, så att man, för att kunna böja l. konjugera ett verb, icke blott behöfver veta efter hvilken konjugation det går -- hvilket egentligen borde vara tillräckligt --, utan dessutom känna vissa s. k. grundformer eller speciella stammar, som sammanfattas under benämningen verbets tema. Sådana brokiga konjugationer äro den 3:dje i latinet (jfr cado, cecidi, casum; vivo, vixi, victum; lego, legi, lectum; scindo, scidi, scissum), 4:de i franskan (på -oir) och 4:de i svenskan ("oregelbundna"). De antagna konjugationernas antal är, redan inom vår språkätt, mycket vexlande i olika språk och olika grammatikor, exempelvis i sanskrit 10 (vanligen kallade "klasser"), i Lat. 4, i Fr. 3 eller 4, i Sv. 3, 4, 5 eller flere. I sanskrit och latin uppföras de sedan gammalt i en viss oföränderlig ordning med ordningsnummer. Den traditionella indelningen i fasta konjugationer tillhör numera hufvudsakligen skolgrammatiken. I vetenskapliga arbeten ordnas verben dels efter stammens utljud,den såsom ett lifvande näringsmedel åt svaga konvalescenter, åt barn med kroniskt diarré och hotande blodbrist i hjernan samt under flere slags kroniska magåkommor. Mot kräkningar hos späda barn är konjak, gifven droppvis i mjölk, ofta ett förträffligt medel, och ett "likörglas" konjak i ett stort dricksglas varm mjölk föreskrifves ofta under kroniska bröstsjukdomar, hvarjämte konjak i vatten med socker gifves såsom dryck åt febersjuka, under ett senare stadium, för att hålla krafterna uppe. Bestämdt skadlig är den olycksbringande vanan att störta ned ett eller flere glas konjak i en tom mage, och likaså är det ett svårt missbruk att för minsta krämpa taga ett glas konjak ("en konjak", som det heter), hvilket lätt urartar till en daglig vana med sorgliga följder för nervsystemet och hela organismen. 2. O. T. S.
Konjektur (Lat. conjectura), förmodan, gissning; språkv., en på sannolikhetsgrunder föreslagen läsart för något fragmentariskt ställe hos en gammal författare, utan att man dervid har vittnesbörd i sjelfva urskriften att stödja sig på. Har man åter dylika, kallas förbättringen emendation (se Emendera). -- Konjekturalkritik, bedömande af sannolika läsarter och uppställande af regler, som böra följas vid uppfinnandet af konjekturer. Bland klassiska filologer hafva i synnerhet J. J. Scaliger, R. Bentley och Madvig utmärkt sig på detta område.
Konjugal (Lat. conjugalis), äktenskaplig.
Konjugata (Lat. axis conjugata, af conjugare, förbinda), med., namn på den linie eller diameter i lilla bäckenet, hvilken tänkes dragen från promontorium, heligbenets framspringande knöl, till öfre inre kanten af symphysis pubis, eller föreningen mellan båda blygdbenen. Denna diameter, som hos ett utbildadt qvinnobäcken uppgår till 11 cm., kallas conjugata vera, till skilnad från diagonalkonjugatan, som drages från nedre kanten af blygdbågen till midten af promontorium och vanligen är nära 2 cm. längre än den förra. Conjugata externa kallas åter den bäckendiameter, som drages från öfre kanten af heligbenet på dess ryggsida till den mest framspringande delen af blygdbågen på framsidan, och hvilken vanligen mäter 31--32 cm. Dessa mått äro för obstetrikern af synnerlig vigt, emedan han af dem kan sluta till bäckenets vidd och möjligheten af en normal förlossning. Vid bäckenförträngning är alltid konjugatan förkortad, och af denna förkortnings olika grader hemtas vigtiga indikationer för operativa ingrepp vid förlossningar. F. B.
Konjugat-axel, k.-fokus. Se Hyperbel, Lins. -- Konjugat-diameter. Se Diameter. -- Konjugat-expressioner, matem., kallas två komplexa eller imaginära storheter, hvilka skilja sig från hvarandra endast genom olika tecken framför de imaginära uttrycken. Så äro t. ex. å ena sidan a + bi och a - bi, å andra sidan 3i och - 3i konjugat-expressioner. Namnet beror derpå att, vid algebraiska eqvationer med reella koefficienter, dylika uttryck alltid samtidigt förekomma såsom rötter. så att, om t. ex. 1 + 2i är rot till en eqvation, är med säkerhet 1 - 2i en annan rot till samma
eqvation. -- Konjugat-hyperbler, matem., två hyperbler, af hvilka den enas konjugat-axel sammanfaller med den andras transversal-axel och tvärtom. G. E.
Konjugation (af Lat. conjugare, hopfoga). 1. Gramm., verbets böjning l. förändring, efter person, numerus, modus, tempus, genus o. s. v. Man måste antaga, att ursprungligen mot hvarandra svarande former inom samma verb och inom olika verb bildades på samma sätt. Men under tidens lopp hafva i de flesta språk genom hvarjehanda fonetiska och psykologiska processer (bortfall af utljud, ljud-öfvergångar, analogibildningar) verben i sin böjning gått i sär, så att icke blott mot hvarandra svarande personer och numeri i olika tempora, modi o. s. v. bildas olika, utan äfven modi och tempora i olika verb på olika sätt bildas af stammarna (eller rötterna). I grammatiken ordnas derför verben i ett visst antal grupper, så beskaffade, att inom hvarje grupp de olika formerna stå i hufvudsakligen samma förhållande till stammen och likformigt kunna bildas ur densamma. Så får man flere böjningssätt l. "konjugationer", och för hvarje konjugation uppställes ett paradigm l. mönsterverb med alla möjliga former utförda. Efter paradigmet skola alla till konjugationen hörande verb kunna böjas. De former, som till följd af speciella lagar icke fullständigt följa paradigmets föredöme, uppfattas som "oregelbundna". Under titeln oregelbundna uppfördes också en del enstaka verb, som icke låta inordna sig i sådana grupper eller något så när följa någon af de antagna konjugationerna. Sådana verb äro ej sällan de enda återstående representanterna af äldre upplösta grupper. För att icke få för många konjugationer sammanföra emellertid läroböckerna under samma böjningssätt verb med tämligen olika bildning, så att man, för att kunna böja l. konjugera ett verb, icke blott behöfver veta efter hvilken konjugation det går -- hvilket egentligen borde vara tillräckligt --, utan dessutom känna vissa s. k. grundformer eller speciella stammar, som sammanfattas under benämningen verbets tema. Sådana brokiga konjugationer äro den 3:dje i latinet (jfr cado, cecidi, casum; vivo, vixi, victum; lego, legi, lectum; scindo, scidi, scissum), 4:de i franskan (på -oir) och 4:de i svenskan ("oregelbundna"). De antagna konjugationernas antal är, redan inom vår språkätt, mycket vexlande i olika språk och olika grammatikor, exempelvis i sanskrit 10 (vanligen kallade "klasser"), i Lat. 4, i Fr. 3 eller 4, i Sv. 3, 4, 5 eller flere. I sanskrit och latin uppföras de sedan gammalt i en viss oföränderlig ordning med ordningsnummer. Den traditionella indelningen i fasta konjugationer tillhör numera hufvudsakligen skolgrammatiken. I vetenskapliga arbeten ordnas verben dels efter stammens utljud, enär på detta beror personändelsernas olika faktiska utseende, för så vidt som stamslut och (schematiska) ändelser ömsesidigt inverka på hvarandra, dels efter de olika medel (olika suffix, reduplikation), som brukas för att bilda speciella stammar (i synnerhet presens och
enär på detta beror personändelsernas olika faktiska utseende, för så vidt som stamslut och (schematiska) ändelser ömsesidigt inverka på hvarandra, dels efter de olika medel (olika suffix, reduplikation), som brukas för att bilda speciella stammar (i synnerhet presens och
Källa: Project Runeberg ·
