Sida 596
Konjunktional bisats ...
regering omsider cirkumskriptionsbullan "De salute animarum" af d. 16 Juli 1821 såsom gällande för den katolska kyrkan i Preussen, förbehållande sig dock "all majestätsrätt". På samma sätt blef för Hannover gällande cirkumskriptionsbullan "Impensa romanorum pontificum" af d. 25 Mars 1824. Staterna tillhörande den "öfver-rhenska kyrkoprovinsen": Würtemberg, Baden, Nassau, storhertigdömet Hessen, kurfurstendömet Hessen och Frankfurt am Main, antogo efter många och långa underhandlingar från 1818 cirkumskriptionsbullorna "Provida sollersque" af d. 16 Aug. 1821 och "Ad dominici gregis custodiam" af d. 11 April 1827. -- Af konkordaten under 1800-talet må för öfrigt nämnas de, som afslötos med Sardinien 1817 och med konungariket Bägge Sicilierna 1818, hvilka naturligtvis upphörde att gälla, då dessa riken upphörde att finnas, samt det belgiska af 1827. I Schweiz upprättades genom ett konkordat af 1828 biskopsdömet Basel och genom ett konkordat af 1845 biskopsdömet S:t Gallen. Efter 1870 upphörde dessa konkordat att gälla, och stor förvirring är sedan dess rådande i kyrkopolitiskt afseende inom detta lands katolska kyrka. 1851 slöts ett konkordat med Spanien. På 1850- och 1860-talen slöt Rom fördelaktiga konkordat med flere stater i Central-och Syd-Amerika. -- Den fullständigaste samlingen af konkordat och cirkumskriptionsbullor finnes i "Conventiones de rebus ecclesiasticis inter Sacram sedem et civilem potestatem variis formis initae, ex collectione romana excerptae a Vincentio Nussi" (1870). J. P.
Konkordieboken (Lat. Concordia pia, "den fromma endrägten"), samlingen af den lutherska kyrkans bekännelseskrifter, nämligen dels de för alla kristna kyrkor gemensamma s. k. ekumeniska symbola, dels följande fem för lutherska kyrkan särskildt gällande: den oförändrade augsburgiska bekännelsen, dess försvar l. apologi, schmalkaldiska artiklarna, Luthers katekeser och konkordieformeln. Konkordieboken utkom först på tyska i Dresden 1580, sedan på latin s. å. och i en förbättrad upplaga 1584. Derefter hafva flere upplagor utgifvits dels på tyska, dels på latin, dels på bägge språken. På svenska utgafs konkordieboken först i Norrköping 1730, sedan i Umeå 1842, i Gefle 1853 och senast i Stockholm 1879. Hela boken föreskrefs i Sverige till antagande och efterlefnad genom religionsplakatet d. 15 Aug. 1663 och kyrkolagen af 1686. Men sedan 1809 förpligtas presterna i sin ämbetsed endast att hålla Upsala mötes beslut (1593), enligt hvilket blott de ekumeniska symbola och den oförändrade augsburgiska bekännelsen antagas såsom bekännelseskrifter. E. J. Ö.
Konkordieformeln (Lat. Formula concordiae, "endrägtsformeln"), den 5:te och sista af lutherska kyrkans symboliska böcker. Med anledning af de många, delvis mycket häftiga lärostrider, som under midten och senare hälften af 1500-talet uppkommo i lutherska kyrkan mellan det strängt lutherska och det mildare, s. k. filippistiska, partiet, ansågs det nödigt att dogmatiskt närmare bestämma de omtvistade
läropunkterna. För detta ändamål var i synnerhet den würtembergske teologen Jakob Andreae verksam. Sedan han under resor genom större delen af det lutherska Tyskland ifrigt underhandlat med furstar och teologer i denna fråga, framlade han 1574 ett förslag till bekännelseskrift, hvilket, efter en förnämligast af M. Chemnitz och D. Chytraeus gjord bearbetning och tillökning, fick namn af "Schwabisk-sachsiska konkordian". Ytterligare granskad af de schwabiske teologerna Osiander och Bidenbach, utkom denna skrift 1576 under namn af "Maulbronnformeln" (efter klostret Maulbronn i Schwaben). På föranstaltande af kurfursten August af Sachsen verkställdes ytterligare nya bearbetningar, först i Torgau 1576 ("Torgauska boken") och slutligen i klostret Bergen vid Magdeburg 1577, i hvilket sistnämnda arbete deltogo Andreae, Chemnitz, Chythraeus samt teologerna Andreas Musculus (Meusel) och Kristofer Cornerus (Körner) från Frankfurt a. O. och Nikolaus Selneccerus (Selnecker) från Leipzig. Det sålunda fullbordade verket kallades "Bergenska boken" eller Konkordieformeln. Den kringskickades till underskrift samt antogs af de flesta och mest betydande lutherska ständerna, men blef ock på många ställen tillbakavisad. Icke sällan användes dervid tvång i både den ena och den andra riktningen. Flere togo inom kort sitt erkännande tillbaka. (Angående antagandet i Sverige se Konkordieboken.) -- Konkordieformeln, som först utkom på tyska 1580, sedan på latin s. å., består af 2 delar: Epitome (kort sammandrag) och Solida declaratio (grundlig förklaring). Den förra innehåller 12 artiklar, af hvilka de 11 första bestå hvar och en af 3 delar: Status controversiae (uppställande af tvistepunkten), Affirmativa (lutherska kyrkans lära) och Negativa (vederläggning af andra åsigter); den 12:te innehåller blott vederläggning af åtskilliga irrläror. Hela skriften är hållen i strängt luthersk anda och har, i synnerhet i sin senare del, mera karakteren af en teologisk afhandling till lutherska lärans utläggning och försvar än af en bekännelse. En särskild betydelse har hon derigenom att hon är den enda bland lutherska kyrkans symboliska böcker, som klart och bestämdt uttalar motsatsen mellan lutheranismen och kalvinismen. Ehuru konkordieformeln ingalunda allmänt antogs, utan t. o. m. gaf anledning till nya stridigheter, så att den på spe kallades Concordantia discors (den tvedrägtiga endrägten), blef den likväl utgångspunkten för den s. k. ortodoxiens period, som utmärktes af stor enhet på lärans område. E. J. Ö.
Konkrement (af Lat. concrescere, växa samman, hårdna), med., stenbildning inom organismen. Se Kalk-konkrement.
Konkrescens (Lat concrescentia) förtätning, sammanväxande.
Konkret (Lat. concretus, egentl. tät, hårdnad, af concrescere, sammanväxa, hårdna), verklig, som innehåller väsendet eller substansen med dess egenskaper och kännemärken likasom sammanvuxna hos sig (i motsats till abstrakt, hvilket betecknar väsendet tänkt såsom söndradt från sina egenskaper eller egenskapen söndrad
Källa: Project Runeberg ·
