Sida 641
Kontraband ...
på fjärran från hvarandra belägna platser. Och det härvid framträdande krafvet har äfven föranledt uppkomsten af en rättsprincip, hvilken både i teori och praxis sökt göra sig gällande, i det hela med framgång. Enligt denna rättsprincip eger den person, till hvilken anbud om kontrakt ingått, rätt att, derest hon godkänner anbudet och inom vederbörlig tid lemnar den erbjudande underrättelse derom, få betrakta kontraktet såsom afslutadt, fastän återkallelse af anbudet möjligen blifvit besluten och meddelande derom afsändts, men icke anländt före anbudets antagande. Grunden för kontraktets rättskraft kan dock med denna uppfattning icke längre sägas vara öfverensstämmelsen i ett flertal personers vilja, utan måste sökas i det berättigade, att en person ej oförskyldt går miste om det förvärf af en rättighet, om hvilket en annan hos honom väckt förväntan. Helt naturligt leder denna rättsprincip dock äfven på andra än nyss angifna område till förändringar i kontraktsläran. Särskildt må härvid framhållas det fall att, ehuru vid underhandling om kontrakt personer emellan de alldeles icke blifvit ense, den ena af dem dock gifvit den andra anledning antaga, att hon gått in på dennas förslag. -- 2. I Sverige en af ett större eller mindre antal pastorat bestående underafdelning af ett biskopsstift, öfver hvilken en kontraktsprost (se d. o.) har öfverinseendet. Dessa kontrakt äro 182 till antalet (domprosterierna inberäknade) och fördela sig på de tolf biskopsstiften sålunda: i ärkestiftet 27, i Linköpings stift 21, i Skara 15, i Strengnäs 16, i Vesterås 16, i Vexiö 12, i Lunds 24, i Göteborgs 14, i Kalmar 7, i Karlstads 12, i Hernösands 15, i Visby 3. -- Ordinarie prest i ett kontrakt kallas kontraktist. 1. A. W. 2. J. P.
Kontrakt (Lat. contractus, af contrahere, sammandraga), med., sammandragen, ett numera tämligen föråldradt uttryck, som man plägat använda för att beteckna det tillstånd, då en eller flere kroppsdelar blifvit genom sjukdom, vanligen ledsjukdomar eller muskelkontrakturer (se Kontraktur) försatta i en onaturligt böjd och hopdragen ställning samt oftast derjämte blifvit mer eller mindre orörliga. P. W.
Kontraktböcker. Se Båtsmanshåll.
Kontraktion (af Lat. contrahere, sammandraga), fys. 1. Den sammandragning (se Contractio venae), som, då en vätska utströmmar genom en öppning i kärlväggen, strålen erhåller på något afstånd från öppningen. Genomskärningen af strålen är invid öppningen större än vid det ställe, der kontraktionen eger rum; strålen får således i början en konisk form. Förhållandet mellan genomskärningsytan på det smalaste stället och öppningens yta är derför ett tal, som är mindre än 1 och kallas kontraktionskoefficient. -- 2. Den volymförminskning, som uppstår vid blandning af vätskor, hvilka lösas i hvarandra eller kunna blandas i alla förhållanden. Blandningens volym blir mindre än summan af beståndsdelarnas. Kontraktionen åtföljes vanligen af värmeutveckling. Dess storlek beror på blandningsdelarnas relativa mängd. 25 liter alkohol
och 77,2 l. vatten utgöra blandade 100 liter; kontraktionen är således der 2,2 l. Blandas 50 l. alkohol och 53,7 l. vatten, erhålles likaledes blandnings volymen 100 l. (kontraktionen 3,7 l.). L. A. F.
Kontraktionsformer (af Lat. contrahere, sammandraga), geol., de former, i hvilka, eller det sätt, hvarpå en bergartsmassa är i sitt inre liksom uppdelad genom fina sprickor, afsöndringsklyfter, förklyftningar (se Afsöndring 2 och Förklyftning), som uppstått vid bergartens krympning till följd af afsvalning eller uttorkning. Basaltens kontraktionsform är pelareformig, granitens stundom plattformig, sandstenens och lerskifferns ofta oregelbunden. E. E.
Kontraktionskoefficient. Se Kontraktion 1.
Kontraktist. Se Kontrakt 2.
Kontraktsprost kallas den prestman, som har öfverinseendet öfver ett kontrakt (se Kontrakt 2). Han tillsättes af biskopen (vanligen bland kontraktets kyrkoherdar), sedan denne inhemtat kontraktisternas förslag, utan att konsistorium i detta fall behöfver höras. Kontraktsprosten utöfvar genom årliga visitationer sitt ämbete och sänder rapporter om sin ämbetsutöfning till konsistorium. För besvär och reseomkostnader åtnjuter han en tunna spanmål från hvarje pastorat inom kontraktet (den s. k. "prostetunnan"). J. P.
Kontraktur (Lat. contractura, af contrahere, sammandraga), med., ihållande ofrivillig förkortning af en eller flere muskler. Kontraktur kan uppkomma genom sjukdomar i musklerna sjelfva, vanligast af reumatisk eller inflammatorisk art (myopatiska kontrakturer). Den kan äfven uppstå derigenom att de ben, vid hvilka musklerna äro fästa, blifvit för längre tid fixerade i en bestämd ställning till hvarandra. På detta sätt uppkommer kontraktur ej sällan efter ledgångssjukdomar, liksom äfven stundom efter anläggande af ett fast förband, ett gipsbandage el. d., som för en tid håller en led orörlig i en viss ställning. Kontraktur kan vidare uppkomma genom sjukdomar i nervsystemet (neuropatiska kontrakturer). De neuropatiska kontrakturerna kunna vara spastiska eller paralytiska. Vid de förra beror kontrakturen på en abnormt stark retning af den förkortade muskeln, vid de senare på förlamning af dess antagonister. Så t. ex. kan en böjkontraktur af armen uppkomma antingen genom kramp i böjmusklerna (spastisk kontraktur) eller genom förlamning af sträckmusklerna (paralytisk kontraktur). Vid sjukdomar i hjernan med derpå beroende förlamning af ena kroppshalfvan uppkommer ofta kontraktur i den lama sidan (hemiplegisk kontraktur). Vid ryggmärgssjukdomar är också kontraktur, i synnerhet i de nedre extremiteterna, mycket vanlig. Äfven vid sjukdomar i periferiska nerver förekommer kontraktur ofta. Kontrakturens prognos beror hufvudsakligen på dess orsak, liksom ock på dess långvarighet och de sekundära sjukliga förändringar i muskeln, till hvilka den gifvit anledning. Behandlingen är helt olika för olika fall. En kirurgisk eller ortopedisk behandling kan vara nödvändig i vissa fall,
Källa: Project Runeberg ·
