Sida 699
Korrigera ...
bladform och nedåt i en dolklik klinga, medan tvärarmarna sluta i liljor och korsningspunkten är belagd med en pilgrims- (S. Jakobs-) mussla. Jerusalemskorset är ett gyllene kryck-kors, egentligen med småkors insatta i de 4 korsvinklarna. Johannit- l. Malta- (Malteser-) korset bildas i sin typiska form af 4 med spetsarna mot hvarandra vända trianglar med djupt inskurna baser. Lazarus-korset har alla fyra armarna treflikiga; det är således ett klöfverbladskors. Lothringska korset har två par lika långa tvärarmar, som dela stammen i tre ungefär lika stora delar. Mantuanska korset är ett grekiskt kors med utsvängda, d. v. s. å hvarje sida af en hålkäl begränsade armar. -- Af ett annat ursprung än samtliga de nu nämnda korsen är hak-korset (se d. o.). -- 2. Musikt., tecken (#) för den kromatiska höjningen af en ton. -- 3. Anat. Bakväggen till bäckenet utgöres hos menniskan till största delen af fem, till ett ben sammansmälta och till formen förändrade ryggkotor. Detta ben (Lat. os sacrum, "heliga benet") kallas på svenska vanligen korsbenet. Trakten der bakom kallas korset, den der ofvan korsryggen och den i bäckenhålan inskjutande öfversta delen af detta ben jämte nedersta delen af angränsande ländkota korsknöl. -- Då man icke kunnat finna något spår till att detta ben någonsin eller någonstädes hållits heligt, är benämningen "sacrum" oriktig; man förmodar ock, att den har sin grund i en felaktig öfversättning från grekiskan, der benets namn, hieron, äfven betyder stort, väldigt. Den svenska benämningen "korsben" är lika omotiverad, ty hos menniskan har benet formen af en platt, krökt pyramidal skifva, tjockast uppåt, slät och konkav framåt, knölig och konvex bakåt. Hos intet däggdjur har det likhet med något slags kors. På tyska har det dock länge hetat kreuzbein och kallas så ännu, i samma mening som på svenska, till hvilket språk namnet antagligen öfverflyttades från tyskan af N. Rosén omkr. 1736. Men i tyskan har ordet kreuz, med hänsyn till denna dess användning, betydelsen "upphöjning", och dermed (liksom flerestädes med ordet "kors" i svenskan) benämnes den hos hästen såsom en upphöjd kullrighet utmärkta delen mellan egentliga ryggen och svansroten, i hvilken del detta ben ligger, och hvilken motsvaras af Fr. croupe, Eng. croup, Ital. groppa. 1. Upk.2. A. L. 3. G. v. D.
Korsabad. Se Chorsabad.
Korsaken, Vulpes corsac, zool., hör till familjen hunddjur (Canidae) inom rofdjurens ordning och däggdjurens klass samt företräder i Asien vår skogsräf. Korsaken blir 55--60 cm. lång, med 35 cm. lång svans. Färgen är om sommaren rödaktig, om vintern ljusare; undre kroppsdelarna äro gulaktigt hvita, och den yfviga svansen är ofvan blekgul, med inblandadt svart, samt försedd med svart spets. Korsaken förekommer från trakterna kring Kaspiska hafvet ända in i Mongoliet, alltid i steppland och öcknar, aldrig i skog. Kirgiser och andra nomadstammar förfölja honom ifrigt för hans mjuka och varma skinn samt lemna årligen 50,000 sådana i handeln utom dem, som
förbrukas af nomaderna sjelfva. De flesta skinnen afyttras till Kina. C. R. S.
Korsakov [-koff], Aleksander Ivanovitj Rimskoj-, rysk general, f. 1753, d. 1840, vann tidigt Katarina II:s ynnest och deltog i 1796 års krig mot Persien. 1799 sändes han med 40,000 man till Schweiz att bekämpa fransmännen. Jämte en österrikisk kår på 25,000 man under fältmarskalk Kotze skulle han skydda Zürich, men blef der i grund slagen af fransmännen under Masséna d. 26 Sept. 1799 och drog sig derefter tillbaka till Rhen, der han förlorade slaget vid Diessenhofen, hvarefter han tillsammans med Suvorovs armé återvände till Ryssland. 1805--30 var K. generalguvernör öfver Litaven. C. O. N.
Korsar (Sp. corsario, af corsa, utflykt till sjös, af Lat. cursus, lopp), urspr. ett af barbaresk-staterna utrustadt kaparefartyg; kaparefartyg i allmänhet; fribytare, kapare. Jfr Kapare, Kryssare och Pirat.
Korsa sig. Se Korstecken.
Korsbandsförsändelse, postförsändelse, som på följande vilkor befordras mot lägre postafgift än den för bref fastställda. Försändelsen skall bestå af trycksaker, affärshandlingar eller varuprof, befinnas i sådant skick, att den lätt kan undersökas, och får ej innehålla något bref eller någon handskrifven anteckning, som har egenskapen af en verklig eller personlig skriftvexling. Sedan 1848 hafva postförsändelser af detta slag utvexlats mellan Sverige och främmande land samt fr. o. m. d. 1 Sept. 1864 mellan inrikes orter. Redan förut hade dock tidningar i korsband befordrats mellan inrikes orter. År 1820 förordnades nämligen, att tidningar af alla slag skulle med post befordras mot erläggande dels af en postafgift motsvarande åttondedelen af brefportot, dels ock af särskildt arvode till postförvaltarna. Detta tidningsporto utbyttes 1824 mot en särskild bevillningsafgift, för hvilkens kontrollerande infördes en charta sigillatastämpel, som borde åsättas alla tidningsexemplar, hvaremot tidningarna försändes under korsband utan portoafgift. Med utgången af 1872 upphörde denna särskilda bevillningsafgift, och derefter hafva tidningar befordrats mot en afgift, som är lägre än den för öfriga korsbandsförsändelser. G. N. S.
Korsbenet, anat. Se Kors 3.
Korsberga. 1. Socken i Jönköpings län, Östra härad. Arealen 12,203 har. 1,626 innev. (1883). K. bildar med Lemnhult och Solberga ett konsistorielt pastorat af 2:dra kl., Vexiö stift, Östra härads kontrakt. -- 2. Socken i Skaraborgs län, Vartofta härad, Dimbo tingslag. Arealen 4,233 har. 1,201 innev. (1883). Annex till Fröjered, Skara stift, Kåkinds kontrakt.
Korsblomma. 1. K. l. Kristi korsblomma, bot. Se Passionsblomma. -- 2. Byggnadsk., en för den gotiska stilen och särskildt den tyska uppfattningen deraf karakteristisk afslutningsprydnad å tornspetsar, fialer och gaflar, hvilken i sin typiska form består af en vertikal midtstängel, nedom hvars topp fyra korsvis ställda blad framspringa i horisontal
Källa: Project Runeberg · ·


























































