Tillbaka Read Runeberg

Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 8. Kaffrer - Kristdala

Originalsida 772
Originalsida 772
Originalsida 772
Originalsida 773
772–773

Sida 772

Krieger ...

2. Krigsv. Hurudant det politiska målet med ett krig än är beskaffadt, blifver krigets militära ändamål dock alltid ett och detsamma, nämligen att tillintetgöra fiendens stridskrafter för att derigenom bringa honom ur stånd att fortsätta kriget. Detta sker hufvudsakligen genom krigets slutpunkt, slaget. Eger man icke nog krafter att fullfölja detta mål, söker man på bivägar förmå fienden till fred, och dessa bivägar kunna vara sträfvan att öka fiendens kraftansträngning eller att för honom uppdrifva priset för segern. Ett rent afvärjande ställes i samband härmed. Krigets förlopp är i allmänhet och i stora drag följande. Den ene parten ställer sina stridskrafter på krigsfot, mobiliserar, hvarigenom äfven den andre tvingas till samma åtgärd. Då öfverenskommelse visar sig omöjlig, meddelar den utmanande den andre sina fordringar under form af ett ultimatum; och då den andre härpå svarar undvikande eller icke alls, följer stundom (fordom under särskilda högtidligheter och oftare) krigsförklaringen, hvilken äfven kan utfärdas af den utmanade, om han är redo (Fredrik II 1756). Representationen inkallas, om detta icke redan skett, för att bevilja erforderliga penningar (vanligen upptagas lån), operationsbasen iordningställes, och arméerna sammandragas (den strategiska uppmarschen) i enlighet med den uppgjorda krigs- l. försvarsplanen, hvarvid jernvägarna i största möjliga mån anlitas. Den, som nu är först färdig, begynner krigsrörelserna, bemäktigar sig initiativen (se Initiativ 2) och blifver vanligen i strategiskt afseende anfallande, om han dertill eger tillräcklig styrka, i hvilket fall den andre hänvisas till försvaret. Den politiskt försvarande kan sålunda blifva strategiskt anfallande (tyskarna 1870). Den anfallande rycker fram mot det operationsföremål (fiendens armé, hufvudstad eller en vigtig punkt), som hans krigsplan uppställt, under det den andre parten vidtager sina motåtgärder. Ganska snart drabba mindre styrkor tillsamman på en eller flere punkter, hvarigenom en omkastning i krigsläget möjligen kan ske; men vanligen bibehållas rollerna, till dess hufvudkrafterna mötas i en hufvuddrabbning, hvilken kan så upprifva den ene parten, att han måste foga sig efter den andres vilja (österrikarna efter Königgrätz 1866, italienarna efter Custozza s. å.). Segrar den anfallande, fullföljer han med ökad kraft sitt mål eller öfvergår till ett nytt, om han vunnit det förut uppställda. Segrar den försvarande, uppställer han för sig ett nytt mål och öfvergår om möjligt till anfall. Stundom utföres kriget på flere olika krigsskådeplatser, och på några afser man kanske endast att binda fiendens stridskrafter. Så fortgår kriget och flyttar sig allt längre in i den försvarandes land, om icke ett omslag inträffar. Den anfallande öfvertager förvaltningen af det i besittning tagna landet, tillgodogör sig dess hjelpkällor (ockuperar det), belägrar derinom befintliga fästningar, om han finner detta öfverensstämmande med sin fördel, och skaffar sig trygga förbindelser. Den underlägsne ser sina krigsmedel alltmera minskas, och slutligen inträder för honom nödvändigheten att foga sig efter den andres vilja.

Bredvid det ofvan skildrade stora kriget fortgår vanligen det lilla kriget l. guerrilla-kriget, i hvilket man innefattar alla de mer eller mindre sjelfständiga krigsföretag, hvilka icke afse ett omedelbart besegrande af fienden, utan endast hafva till mål att tillfoga honom skada och att sålunda fördröja och försvåra hans rörelser. Det lilla kriget utföres vanligen af särskilda för ändamålet bildade trupper, frikårerr landstorm, möjligen med stöd af någon mindre från armén afskild afdelning, men någon gång kunna äfven trupper utsändas från armén eller från någon fästning för att under en kortare tid föra det lilla kriget. Detta består vanligen af företag mot fiendens förbindelser för att afbryta dessa, mot enskilda fientliga afdelningar för att åstadkomma oro eller skaffa underrättelser, mot fientliga transporter för att bortsnappa eller förstöra dessa o. s. v. Det lilla kriget fordrar djerfva och förslagna anförare samt goda trupper; det förs bäst i eget land och lämpar sig företrädesvis för brutna, skogbevuxna och fattiga trakter (Finland 1808). Det kan åstadkomma stor skada för fienden, men gör kriget grymt och förödande, i synnerhet om det öfvergår till folkkrig (i Spanien mot Napoleon I; se Folkbeväpning). Till det lilla kriget räknas vanligen äfven en hel del särskilda företag i krig, såsom skyddandet af transporter, indrifvandet af kontributioner och rekvisitioner, förstörandet af vägar, jernvägar och telegrafer, öfverfall och allarmeringar, utsändandet af mobila kolonner m. m. 1. H. L. R. 2. C. O. N.

Krigföringskonst. Se Strategi.

Krigsakademi. 1. Från 1792 till 1862 namn på den nuvarande k. krigsskolan å Karlberg. Se Krigsskola. -- 2. (T. kriegsakademie). Namn på de till Berlin och München förlagda, högre allmänna utbildningsanstalterna för den tyska arméns officerare (motsvarande den svenska Krigshögskolan).

Krigsarkivet kallas det till generalstaben och dess krigshistoriska afdelning hörande arkiv, i hvilket handlingar, böcker och kartor rörande Sveriges krig och krigsinrättningar samlas och förvaras. Innan något krigsarkiv ännu fanns, samlades kartor, planer och handlingar rörande fästningar, fältslag och krigsväsende i allmänhet i det år 1695 inrättade Fortifikationskontoret samt i den s. k. K. M:ts kartsamling. Konung Gustaf III:s flygeladjutant grefve Sven Jakob Cronstedt inlemnade omkr. 1774 ett förslag till bildande af ett krigsarkiv, i det stora hela lika vidtomfattande som den nuvarande generalstaben. Genom Cronstedts död (d. 1 Juli 1774) kom förslaget icke till utförande; men tanken upptogs af generaladjutanten G. V. af Tibell, och genom k. br. af d. 16 April 1805 grundlades krigsarkivet, hvilket förenades med den samtidigt inrättade fältmätningskåren (se Topografiska kåren). I krigsarkivet skulle förvaras alla under fältmätningskårens vård stående samlingar af handlingar, böcker, kartor, modeller och instrument. Till arkivet öfverflyttades från fortifikationen, generaladjutantsexpeditionen och "K. M:ts kartsamling" ett stort antal kartor, planer och handlingar, hvarjämte med

Källa: Project Runeberg · ·