Sida 114
Olycksfallsförsäkring ...
genom ett för hela riket inrättadt ämbetsverk, »riksförsäkringsstyrelsen». Arbetare och arbetsförmän, för hvilka lagarna gälla, äro försäkrade i och med sitt inträde i arbetet utan någon åtgärd från deras sida. Det är arbetsgifvaren, som har att göra anmälningar och vidtaga öfriga, för försäkringen erforderliga åtgärder. På grund af densamma utgår ersättning vid hvarje uti försäkringspligtig rörelse timadt olycksfall, som har sin orsak i arbetet och tillskyndat en försäkrad person döden eller sådan kroppsskada, att oförmåga till arbete i mer än 13 veckor deraf blir följden. -- Endast om olycksfallet uppsåtligen framkallats af den, som deraf träffats, ega hvarken han eller hans efterlefvande anhöriga någon rätt till godtgörelse. Ersättningen beräknas i förhållande till den arbetsförtjenst den skadade uppburit under senaste året af sin sysselsättning i det arbete, deri olycksfallet timade, eller, der denna måttstock ej kan användas, efter annan dermed närmast jämförlig grund, och bestämmelser äro träffade för beloppens höjande i vissa fall och deras afkortning i andra. Till skadad person utgå i allmänhet från och med 14:de veckan efter olycksfallet ersättning för läkarevård samt en årlig ränta, så länge oförmåga till arbete varar. Denna ränta belöper sig, om arbetsförmågan fullständigt upphört, till 2/3 af den förutvarande arbetsförtjensten och vid partiel förlust af arbetsförmåga till en mindre del af arbetsförtjensten i förhållande till återstående arbetsduglighet. Vid dödsfall lemnas begrafningshjelp samt i årlig ränta till enka, så länge hon lefver ogift, 20 proc., till hvarje äkta barn 15 proc. och, om barnet äfven förlorar sin moder, 20 proc. af den arbetsförtjenst, som den aflidne uppbar. Enkas och barns årsräntor få dock sammanlagda icke öfverstiga 60 proc. af nämnda arbetsförtjenst. För hjelp under de 13 första veckorna efter olycksfallet är den skadade i allmänhet hänvisad till sjukkassor. Obligatorisk sjukförsäkring har nämligen genom särskilda lagar införts samtidigt med olycksfallsförsäkringen. Om hithörande olycksfall skall arbetsgifvaren eller arbetschefen inom viss kortare tid göra anmälan till polismyndigheten i orten eller annan föreskrifven myndighet. Derefter skall undersökning i saken hållas och protokoll deröfver insändas till vederbörande yrkessamfund eller allmän förvaltning, som fastställer ersättningsbeloppet, hvarefter detta utbetalas genom postverket. Den, som icke åtnöjes med beslut i ersättningsfråga, kan anföra besvär hos en skiljedomstol, deri såväl arbetsgifvare som de försäkrade äro representerade. I vigtigare fall kan ersättningsfrågan från skiljedomstol dragas under riksförsäkringsstyrelsens pröfning. Medel till bestridande af de årliga ersättningarna och förvaltningskostnader utdebitera yrkessamfunden årligen å sina medlemmar, arbetsgifvarna, efter det systemet, att man endast upptager hvad som år från år faktiskt erfordras (umlage). Riket ansvarar i sista hand för ett yrkessamfunds förbindelser i händelse af dess insolvens. Då det vid hvarje olycksfallsförsäkring måste ligga i de kontribuerandes intresse, att så få olycksfall som möjligt inträffa, hafva ifrågavarande lagar åt yrkessamfunden inrymt befogenhet att föreskrifva och öfvervaka vidtagande af åtgärder till att förekomma olycksfall i arbetet. Genom den ersättning, som på grund af den offentliga olycksfallsförsäkringen lemnas, är vidare arbetsgifvaren fritagen från skadestånd enligt allmän lag till den försäkrade eller hans anhöriga, såvida han icke uppsåtligen förorsakat olycksfallet, då ersättning utgår med det belopp, hvarmed skadeståndet enligt allmän lag kan öfverstiga det, som försäkringen lemnar. Till försäkringsanstalterna äro deremot vederbörande arbetsgifvare ersättningsskyldiga, såväl om de uppsåtligen som om de genom grof vårdslöshet förorsakat olycksfallet. Vid 1887 års ingång, då ännu endast lagarna af d. 6 Juli 1884 och d. 28 Maj 1885 hade trädt i full kraft, utgjorde antalet försäkringspligtiga rörelser i Tyska riket 259,741, med 3,421,866 arbetare. Vid samma tid voro tillhopa 62 yrkessamfund upprättade. Lagarna för försäkring af personer i landtbruk och skogshushållning samt för byggnadsarbetare och för sjöfolk, hvilka först framdeles kunna i sin helhet komma till tillämpning, beräknas skola omfatta: de förstnämnda ungefär 7 mill. och de senare hvardera omkr. 40,000 personer, J. Ö.
Olympen. Se Olympos.
Olympia (Lat. Olympia) berömd forngrekisk helgedoms-, orakel- och festplats, betydelsefull framförallt genom de der firade olympiska spelen (se d. o.) och såsom alla grekers gemensamma religiöst nationella samlingsort, låg i Pisatis, mellersta delen af landskapet Elis, på en rymlig, af skogbevuxna höjder omgifven dalslätt, hvilken begränsas i s. af Alfeios (nu Rufias), Peloponnesos' betydligaste flod, i v. af dennes biflod, den n. ifrån kommande Kladeos (nu Lalaeiko), och i n. af Kronoshöjden, ett utsprång från Olymposberget. I ö. sammanhänger denna plats med de mot de arkadiska gränsbergen uppstigande sluttningarna. Det egentliga, med en mur kringgärdade och delvis af pelaregångar omgifna helgedomsområdet utgjordes af Zevs' heliga lund, Altis (en dialektform af grekiska alsos, lund), hvilken från början synes hafva bildat en nästan regelbunden qvadrat med ungefär 200 m. sida. Nära medelpunkten af denna fyrkant låg det stora, ovala Zevs-altaret, enligt sägnen bildadt under tidernas längd af aska från offren. Sydvest om nämnda offeraltare, med orientering i ö. och v., låg O:s förnämsta tempelbyggnad, det väldiga Zevs-templet, i dorisk stil, ett verk af den eliske byggmästaren Libon, påbörjadt omkr. år 470 f. Kr. och fullbordadt inom en tidrymd af 15 år. Tempelcellen inneslöt den berömda, i guld och elfenben utförda kolossalbilden af Zevs, Fidias' förnämsta mästerverk (se Fidias, sp. 1214). Templets båda, gafvelfält smyckades af fristående skulpturgrupper, den östra, ett verk af Paionios, framställande förberedelserna till den sagoberömda kappkörningen mellan Oinomaos och Pelops, den vestra, utförd af Alkamenes, striden mellan lapiter och centaurer. Metoperna återgåfvo i reliefbilder scener från Herakles' lif och stordåd. Norr om
Källa: Project Runeberg ·
