Tillbaka Read Runeberg

Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat

Originalsida 282
Originalsida 282
Originalsida 282
Originalsida 283
282–283

Sida 282

Paal Baardssön ...

något ammunition samt ett på ränseln fäst kokkärl. Kappan bäres antingen rullad utomkring ränseln eller, rullad på längden, öfver venstra axeln till högra sidan (»en bandoulière»), verktyget på ränseln eller vid lifremmen. Denna packning beräknas väga 26--29 kg. --- Kavalleristens packning föres på hästen och utgöres, förutom af sadelmunderingen, i allmänhet af två packfickor (frampå sadeln), kappa, kokkärl, dricksflaska, hästskoväska med två hästskor, fodertornister och fodersäck (allt bakpå sadeln), hvartill stundom kommer valtrapp (icke i Sverige till krigsbruk). Sabeln bäres i koppel kring lifvet, ammunitionen i kartusch med remmen öfver venstra axeln, karbinen (geväret) på ryggen, i rem öfver ena axeln, eller i fodral på hästens högra sida. Vigten af kavalleristens och hästens hela utrustning uppgår till 55--60 kg. -- Artilleristens packning liknar infanteristens eller kavalleristens, alltefter som manskapet skall gå eller rida. I Sverige har allt manskap kappsäck (att föra bakpå sadeln eller på fordonet) i st. f. packfickor eller ränsel. Artilleristen bär ammunition (i kartusch), mattornister och kokkärl. Kappan föres på hästen eller fordonet. C. O. N.

Packning, mek., hvarje medel, som man använder för att åstadkomma en luft- eller vattentät anslutning mellan cylindriska eller prismatiska stänger eller kolfvar samt dessas motsvarande hålformer, så t. ex. mellan kolfven och cylindern samt mellan kolfstången och cylinderlocket i ångmaskinen, mellan pumpkannan och pumpstöfveln i vattenpumpen, mellan pumpkolfven och cylindern i luftpumpen o. s. v. Vid kolfstängerna begagnas en packningsdosa l. packdosa, som med sitt packningsmaterial -- hampa, läder, bomull, asbest, gummi m. m. -- omsluter stången. För tätning af ångmaskinens kolf gör man brak af flere olika metoder: blandad packning af hampa och metall eller ringar af jern, stål, mässing, brons m. m., insatta i motsvarande rännor, som uttagits efter kolfvens omkrets (så t. ex. begagnas vid den s. k. svenska kolfven två gjutjernsringar). Packningen vid pumpkannor utgöres af läderringar eller, då högre temperatur hos vattnet förekommer, af hampa. Egendomlig är den vid hydrauliska pressen begagnade, elter Bramah benämnda packningen, som utgöres af en läderring med halfcirkelformig tvärskärning, inlagd i en ränna i cylindern rundt om kolfven. Vid några luftpumpar har man icke någon packning, utan den långa kolfven är efter omkretsen försedd med ett antal refflor, i hvilka luft samlas och vid kolfvens hastiga rörelse hindrar läckning förbi kolfytan. G. R. D.

Pactum. Se Paktum.

Pacuvius, Marcus, romersk skald, f. i Brundisium 220 f. Kr., kom till Rom på sin morbroders, skalden Ennius', tillskyndelse och sysselsatte sig der med måleri samt författande af skådespel, mest tragedier, efter Sofokles' förebild. Omdömena om hans författareskap äro olika. Han synes på sina alster hafva nedlagt mycken konstfärdighet, men å andra sidan icke varit tillräckligt måttfull i sin framställning, utan något högtrafvande samt svag för sökta vändningar och talesätt. P. skall hafva aflidit i Tarent omkr. 90 år gammal. Fragment af hans tragedier äro samlade af Ribbeck i »Reliquiae poetarum latin. tragicorum». R. Tdh.

Padang, hufvudstad i ett nederländskt guvernement på Sumatras vestkust, holländarnas äldsta och förnämsta koloni på ön och en vigtig handelsplats, enär öns rika produkter hufvudsakligen exporteras från denna hamn. Omkr. 35,000 innev.

Padasjoki [pa'das-jåki], socken i Tavastehus län, Finland, Hollola härad, Jämsä domsaga, utgör ett konsistorielt pastorat af 3:dje kl., Borgå stift, Jämsä kontrakt. Areal 695 qvkm. Befolkningen, finsktalande, 4,770 personer (1885). A. G. F.

Padda. Se Paddslägtet.

Paddbär (paddört). Se Actaea.

Paddel l. pagaj, sjöv., ett slags kort åra med bredt blad, som i allmänhet användes af vilda folkslag på sådana farkoster (kanoter, piroger m. fl.), hvilka äro alltför smala att medgifva bruket af vanlig åra med stöd å relingen. Att dymedelst framdrifva en farkost kallas att »paddla» eller »pagaja», hvarvid roddarna sitta med ansigtet vändt föröfver och föra paddeln nästan lodrätt i vattnet utan att vidröra relingen. Är roddaren ensam, använder han ofta dubbelpaddel, d. v. s. paddel med blad i båda ändarna, hvarigenom han slipper öfverföra bladet från den ena sidan till den andra. Se Kanot. R. N.

Paddfiskar, Batrachidae, zool., en familj af de taggfeniga fiskarnas ordning, utmärkt genom bredt och klumpigt hufvud samt något långsträckt, bakåt sammantryckt kroppsform. Främre ryggfenan består af endast två eller tre taggstrålar; den bakre och analfenan äro långa. Hithörande fiskar förekomma hufvudsakligast i den tropiska zonens haf samt lefva vid hafsbottnen bland tången. Samtliga arter äro tämligen små. Af ett bland de tio hithörande slägtena har en art, europeiska paddfisken, Batrachus didactylus Schneider, en gång anträffats utanför Mölle fiskläge invid Kullen i Skåne. Arten tillhör egentligen Medelhafvet och angränsande haf samt har för öfrigt ej blifvit funnen nordligare än vid Portugals kuster. Den har, liksom sina samslägtingar, blott två tagglika strålar i främre ryggfenan och är till färgen ofvan mer eller mindre mörkt brunaktig, med många mörka, punktlika fläckar, af hvilka somliga omgifvas af en hvitaktig ring. Den når en längd af omkr. 45 cm. Ett annat hithörande slägte från Central-Amerikas östra och vestra kuster, Thalassophryne, är märkvärdigt, emedan dess två arter äro utrustade med den mest utvecklade giftapparat man funnit hos fiskarna. Gällocket är utdraget till en ihålig tagg med en giftblåsa vid basen. Dess tre taggstrålar i främre ryggfenan äro äfvenledes genomborrade; de sakna giftblåsa, men äro antagligen, äfven de, giftorgan. Fisken ligger dold i sanden och lär tillfoga dem, som vada barfota i sanden och råka trampa på fisken, sår, som stundom äro lifslarliga. En

Källa: Project Runeberg ·