Sida 285
Paddfot ...
själfständigt i Venezia genom studium af Tizian. Med utmärkt begåfning för form och färg, målade han mest existensbilder med figurer i kroppsstorlek, och han är i detta afseende en af de bäste epigonerna efter den venezianska målarekonstens storhetsperiod. Hans arbeten finnas i Venezias och Paduas kyrkor samt i Venezias akademi; på sistnämnda ställe märkes Bröllopet i Kana (1622). Vidare finnes Judit i Dresden och Wien och på det senare stället en karakteristisk skildring af Äktenskapsbryterskan inför Kristus. Äfven Petersburg och Louvre ega taflor af hans hand. C. R. N.
Padt-Brugge. 1. Dionysius P.-B., holländsk kopparstickare, blef 1652 borgare i Haag och kallades inemot 1669 till Stockholm, der han hufvudsakligen arbetade för bokillustration och utförde »frontispicer» (titelgravyrer), porträtt m. m. Man har af honom äfven en 1676 utförd, förminskad kopia af den bild öfver Kristian II:s tyranniska framfart, hvilken Gustaf I 1524 lät utföra i Amsterdam. Sannolikt dog P.-B. i Stockholm på 1680-talet. Hans arbeten äro torra och i allmänhet föga framstående. -- 2. Herman P.-B., kopparstickare, sannolikt son af den föregående, är känd genom arbeten af samma slag som denne, alla utförda på 1670-talet. Han graverade äfven åtskilliga blad för Dahlbergs »Suecia», bland hvilka några först efter hans död fullbordades af andra. P.-B. afled på 1680-talet. Hans grafstickel är något gröfre och kraftigare än den förstnämndes, men lika torr och ännu hårdare. -rn.
Padua (Ital. Padova). 1. Provins i norra Italien, i landskapet Venezien, omgifven af provinserna Treviso, Venezia, Rovigo, Verona och Vicenza. Areal 2,063 qvkm. 397,762 innev. (1881). Provinsen bildar ett jämnt alluvialland, öfver hvilket endast Euganeiska kullarna höja sig, och genomskäres af ett stort antal vattendrag, dels floder (Adige, Brenta, Bacchiglione), dels kanaler. Hufvudnäringen är åkerbruk. -- 2. Hufvudstad i nämnda provins, ligger vid Bacchiglione, som flyter genom staden i flere armar, och jernvägarna Verona--Venezia, P.--Bologna och P.--Bassano samt är genom kanaler förenadt med Adige, Brenta och lagunerna. Staden, som är en af de äldsta i norra Italien, omgifves af höga vallar och har mestadels trånga gator, som fördystras ännu mer genom arkader. Största torget är det ovala Piazza Vittorio Emmanuele (före 1866 kalladt Prato della valle). fordom platsen för en antik teater. I midten af detsamma ligger en af en vattengraf bildad ö ned planteringar och närmare ett hundratal statyer af berömda män. Bland stadens omkr. 50 kyrkor finnas flere framstående byggnadsverk. Till dessa höra domkyrkan (från 16:de årh.), med ofullbordad fasad, och det bredvidstående gamla baptisteriet (från 12:te årh.), med fresker af Giottos skola; Sant' Agostino degli Eremitani, en enskeppig kyrka från 13:de årh., nu smakfullt restaurerad; Annunziata (Cappella dell' Arena), också en enskeppig kyrka, från golf till tak prydd med fresker af Giotto, dennes mest betydande verk; Santa Giustina, en af de mest storartade renaissancekyrkor (grundad 1502, byggd 1521--32 efter en ny plan af Andrea Riccio), samt den berömda kyrkan Sant' Antonio, vanligen kallad »Il santo», byggd 1256--1307 åt P:s helgon S:t Antonius. Den är till sina grunddrag en regelbundea treskeppig basilika med 7 kupoler, 95 m. lång, 34 m. bred; i venstra korsarmen befinner sig det berömda Cappella del Santo, med helgonets graf och stora konstskatter. Framför kyrkan står den af Donatello utförda ryttarestatyn i brons af den venezianske fältherren Erasmo di Narni, kallad Gattamelata. Andra offentliga byggnader af arkitektonisk betydelse äro municipalbyggnaden Pal. della ragione (1172--1219), med en stor sal, 81,5 m. lång, 27 m. bred och hög, kanske den största i Europa, Pal. del capitano, nu inrymmande universitetsbiblioteket, den ståtliga universitetsbyggnaden i renaissancestil (1493--1552), det nästan af idel marmor byggda kaféet Pedrocchi, ett bland de vackraste i Europa. Staden är säte för en prefekt och en biskop samt hade 1881 47,334 innev. Det i medeltiden vidtberömda universitetet, stiftadt enligt en uppgift redan 1222 af kejsar Fredrik II, enligt andra först 1260 och bekräftadt 1263 af påfven Urban IV, omfattar 4 fakulteter och hade 1883 109 professorer och andra lärare samt 932 studerande, ett bibliotek med omkr. 120,000 bd, en botanisk trädgård, en af de äldsta dylika i Europa, ett observatorium m. m. Dessutom har P. ett gymnasium, ett lyceum, en teknisk skola, ett landtbruksinstitut, en vetenskaps- och konstakademi, ett stadsbibliotek jämte tafvelsamling och skulpturgalleri m. m. Industrien är obetydlig. Ej häller handeln är synnerligen liflig. Utmärkta konstnärer (Giotto, Donatello, Filippo Lippi och Uccelli m. fl.) slogo sig fordom ned i P. Squarcione (förra hälften af 15:de årh.) bildade en inhemsk, paduansk målareskola, från hvilken Mantegna utgick.
Sagan nämner trojanen Antenor såsom stadens grundläggare. På romarnas tid kallades staden Patavium. Den var T. Livius', Valerius-Flaccus', Asconius Pedianus' och Thrasea Paetus' födelseort. Staden förstördes af hunnerna under Attila och senare af langobarderna. Af kejsar Otto den store (936--973) förklarades den för en fri stad och var senare än en republik, än beherskad af tyranner (Ezzelino da Romano) samt lydde efter 1405 under Venezia, med hvilket P. 1797 afträddes till Österrike, som det sedan (med undantag af åren 1805--14) tillhörde ända till 1866, då det jämte det öfriga Venezien förenades med konungariket Italien.
Padua, Jean Toussaint Arrighi de Casanova, hertig af P. Se Arrighi. -- Hans son, Ernest Louis Henri Hyacinthe, afled i Mars 1888.
Paduan (padouacann), sjöv., malajiskt fartyg om 50 à 100 tons, med en längd af 15 à 23 m. Tacklingen utgöres af 2 eller 3 master med fyrkantiga sprisegel och klyfvare. Dessa fartyg, som trafikera Molukkerna och
Källa: Project Runeberg ·
