Sida 317
Palinurus ...
han icke mindre än 65 större och mindre skrifter, både lärda och folkliga, alla utmärkta genom sitt förträffliga språk. Här må nämnas en samling predikningar eller rättare kyrkohistoriska betraktelser Om S:t Peders skib (1554) och 16 didaktiska homilier Om Jesu Christi ærefulde forklarelse (1555) samt hans Visitatsbog, som innehåller alla de anvisningar han på sina inspektionsresor gaf prester och menighet. Den härstammar från omkr. 1540 och utgafs af Svend Grundtvig efter en handskrift (1872). Äfven som psalmförfattare har P. gjort sig känd. Ett slaganfall bröt hans oförtrutna verksamhet 1555 och band honom vid sjukbädden, tills han dog, d. 3 Jan. 1560. Hans lefnadsteckning, af A. C. L. Heiberg, utkom 1840. -- Jämväl en yngre broder till P., Niels P., studerade i Wittenberg. Denne blef kyrkoherde i Köpenhamn 1547 och superintendent i Lund 1551. Äfven han författade åtskilliga uppbyggelseskrifter. Död d. 17 Sept. 1560. E. Ebg.
Pallanza, stad uti italienska prov. Novara, på en i Lago Maggiore utskjutande landtunga, midt emot Borromeiska öarna. 3,687 innev. (1881).
Pallas (P. Athene), Grek. mytol. Se Athene.
Pallas, astron., den, i afseende på tiden för upptäckten, andra bland de mellan Mars och Jupiter kretsande småplaneterna. P. upptäcktes i Mars 1802 af Olbers i Bremen. Bland alla planetbanorna har P:s den största lutningen mot ekliptikan, nämligen 34° 43'. E. J.
Pallas, slaf och sedermera frigifven hos Antonia, kejsar Claudius' moder. Under Claudius' regering (41--54 e. Kr.) åtnjöt P. stort förtroende och utöfvade ett betydande inflytande såsom sekreterare för finanserna eller i sjelfva verket finansminister. Efter Messalinas död öfvertalade han kejsaren att äkta Agrippina samt att adoptera Nero. Sjelf blef han kejsarinnans förtrogne och älskare. P., som var ofantligt rik -- han skall hafva egt 300 mill. sestertier (öfver 50 mill. kr.) --, afslog en af senaten honom tillbjuden nationalbelöning å 15 mill. sestertier, hvarefter kejsaren tillkännagaf, att hans frigifne hälst ville forblifva i sin fattigdom. I början af Neros regering aflägsnades P. från hofvet och blef någon tid derefter anklagad för att hafva deltagit i en sammansvärjning. År 59 blef han dödad, efter uppgift, på befallning af Nero, som ville komma åt hans skatter. P. var broder till Judéens ståthållare Felix. R. Tdh.
Pallas, Peter Simon, tysk naturforskare, f. i Berlin 1741, d. derstädes 1811, vann anseende såsom ordnare af naturaliesamlingar, kallades 1768 till kejserliga vetenskapsakademien i Petersburg och bodde sedan 1795 på Krim, hvarifrån han först 1810 återvände till hemlandet. Jämte några andra naturkunnige företog han 1768--74 en resa genom det europeiska Ryssland och Sibirien ända till Kinas gränser. Denna resas betydelse blef högst ansenlig, detta icke blott för kännedomen om Rysslands djur- och växtverld samt geologiska bildning (om P:s fynd af meteorjern se Meteorsten), utan äfven för etnografien och kunskapen om ryska rikets näringsresurser. P:s samlingar utgöra kärnan af petersburgska vetenskaps-akademiens museum. Han beskref färden i Reisen durch verschiedene provinzen des russischen reichs (1771--76; rikt illustrerad; öfvers. på franska och engelska), hvarefter följde Sammlungen historischer nachrichten über die mongolischen völkerschaften (1776--1802). Bland andra arbeten af P. märkas Spicilegia zoologica (14 h., 1767--1804), Flora rossica (1784--88; med 100 pl. i kopparstick, ofullb.) och en beskrifning öfver en resa i Taurien 1793--94. Han utgaf äfven »Neue nordische beiträge zur physikalischen erd- und völkerbeschreibung, naturgeschichte und oekonomie» (1781--96).
Pallasch (R. palásch), en tung huggvärja, som inom kavalleriet nyttjas vid kyrassierregementena. Pallaschens klinga är ungefär 1 m. lång samt antingen rak (rysk modell) eller nästan rak (fransk modell) och försedd med korgfäste. H. W. W.
Pallasiter, ett efter P. S. Pallas uppkalladt slag af meteoriter. Se Meteorsten.
Pallavicini [-tjini], en förnäm och rik italiensk slägt, hvars namn är välbekant för nutida turister uti Italien genom den vid Genua belägna Villa Pallavicini, der endast å parkanläggningar, konstgjorda ruiner o. d. nedlagts mer än 5 mill. kr. -- 1. Sforza P., kardinal, f. 1607, d. 1667, inträdde 1638 i jesuitorden, verkade såsom lärare vid Collegio romano och erhöll 1659 kardinalshatten. Han är känd genom sin 1656--57 på italienska utgifna historia om Tridentinska mötet (en god uppl. utgafs af Zaccharia 1792--99), hvilken äfven finnes i latinsk och tysk öfversättning. Arbetet utgör ett försvar för konciliet mot Paolo Sarpis angrepp. -- 2. Ferrante P., satiriker, f. 1618, ingick i augustin-orden och vistades mest i Venezia. Genom ett antal väl gjorda, men öfverdrifvet elaka satirer mot den romerska kurian och det mäktiga huset Barberini väckte han en sådan förbittring i Rom, att ett pris blef satt på hans hufvud. En fransman lockade honom då till trakten af Avignon och förrådde honom. Efter 14 månaders fängelse halshöggs han i Avignon d. 6 Mars 1644.
Pallbrytning, bergsv., grufbrytning med öppna rum. Se Grufbrytning.
Palle Block, psevdonym för författaren F. T. Hedberg.
Palléne. Se Chalcidiska halfön.
Palleske, Emil, tysk föreläsare och skriftställare, f. i Pommern 1823, d. 1880, vann rykte såsom föreläsare af Shakspeares och andra klassikers dramer samt Fritz Reuters berättelser. P. författade den framstående biografien Schillers leben und werke (2 bd, 1858--59; 12:te uppl. 1886) samt Die kunst des vortrags (1880; 2:dra uppl. 1884) och ett par skådespel.
Palliata fabula kallades hos romarna ett efter grekisk art anlagdt lustspel. Namnet är bildadt af pallium, den grekiska manteln i motsats till den romerska nationaldrägten, toga, hvaraf åter namnet togata på det slags lustspel, som hade romerska karakterer och romersk färgläggning. I
Källa: Project Runeberg ·
