Sida 481
Pegasos ...
stundom räknas, och med Hermes, tänkt såsom vältalighetens gud. Åt henne helgade tempel funnos i Athen och i Sikyon. Hos romarna motsvaras den grekiska P. af Suada eller Suadela. A. M. A
Pejla, sjöv. 1. Med kompassens tillhjelp iakttaga riktningen, väderstrecket, hvaruti ett föremål synes från en viss punkt. Jfr Pejling. -- 2. Pejla pumpen, att medelst pejlstocken, en i längdmått uppgraderad, med snöre försedd käpp, som nedsläppes i pumpen eller en särskild ränna, undersöka huru högt vattnet står i fartyget. Benämningen härleder sig från Holl. peil, en märkestång, hvarmed vattenstånden vid ebb och flod uppmättes (jfr Pegel). Deraf äfven det gamla uttrycket »pejla djupet», d. v. s. loda, undersöka vattnets djup. Jfr Plikta. R. N.
Pejling (bäring, azimut), sjöv., riktningen från en punkt till ett föremål, angifven af den horisontala bågen från meridianen (d. v. s. från nord eller syd) till vertikal-planet genom föremålet. Se Kompass. -- Kryss-pejling, samtidig pejling af tvänne föremål, utlagda i sjökortet. Uppdrages genom de båda punkterna de motsatta kompass-strecken, så blir liniernas skärningspunkt fartygets ställe i kortet. R. N.
Pejlqvadrant, afdriftsqvadrant, sjöv., en i kompass-streck uppgraderad qvadrant af bly l. dyl., hvarmed man pejlar kölvattnet för att utröna huru mycket fartyget under segling drifves åt lä. Se Afdrift 2. R. N.
Pejlskifva, sjöv., ett instrument, som vid pejling nyttjas i st. f. pejlkompassen (se Kompass), består af en vridbar, graderad, cirkelrund skifva eller ring, indelad i kompass-streck eller grader på såväl öfverkant som innerkant. Den lodräta graderingen, som belyses af nakterhuslampan, är afsedd att nattetid afläsas. Kring medelpunkten rör sig äfven, oberoende af ringen, en lineal med dioptrar eller klykor för kikare, hvilka genom pendeltyngder ständigt hållas lodräta. Pejlskifvan är ovedersägligen ett praktiskt och nyttigt bihang till styrkompassen och har på sista tiden kommit i allmännare bruk. Sådana instrument hafva konstruerats af Arwidsson (i Sverige), Olsen (i Norge), Tuxen (i Danmark) och nu senast af kapten J. Hägg vid svenska flottan (se fig. i art. Nakterhus). R. N.
Pekah, konung i Israels rike 758--728 f. Kr., svingade sig upp på tronen genom att lönmörda konung Pekahja (760--758), för hvilkens lifvakt han var anförare. I förbund med Syriens konung inföll han i Juda rike och belägrade Jerusalem. Men konung Ahas i Juda kallade Assyriens konung Tiglatpileser till hjelp. Denne infann sig med en här och besegrade de förbundne konungarna, hvilket var begynnelsen till riket Israels undergång genom assyrerna. Kort derefter mördades P. af Hosea, som derefter uppsteg på tronen. J. P.
Pekanen, fiskmården, Martes pennanti, zool., hör till familjen vesledjur (Mustelidae) inom rofdjurens ordning (Ferae) och däggdjurens klass. Färgen är mycket mörk, nästan svart, endast på hufvudet, i nacken och på ryggen med inblandadt grått; dock gifves det mycket ljusa, kastanjbruna eller ljusbruna, t. o. m. gulaktigt hvita exemplar. Kroppens längd är 60 och svansens 30--35 cm. -- Arten är hemma i hela Nord-Amerika. Djurets vanliga boningar utgöras af hålor, som det gräfver i närheten af flodstränderna. Dess föda består till största delen af däggdjur, som vistas i närheten af vatten. Skinnet skattas för sina täta, fina, glänsande stickelhår och sin mjuka bottenull ganska högt i pelsmarknaden. C. R. S.
Pekarin. Se Nafvelsvinen.
Pekarskij, Peter Petrovitj, rysk literaturhistoriker, f. 1827, var adjunkt vid ryska vetenskapsakademien i Petersburg och dog 1872. Hans hufvudarbeten äro Nauka i literatura v Rossiji pri Petre velikom (Vetenskap och literatur under Peter den store, 2 bd, 1862), ett genom grundlig och omfattande forskning synnerligen utmärkt verk, samt ryska vetenskapsakademiens historia. Bland hans mindre skrifter (de flesta i Vet.-akademiens »Zapiski») må här ytterligare nämnas Upplysningar till Lomonosovs biografi (»Zap.» VIII, 1865), Om kejsarinnan Katarina II:s publicistiska och literära verksamhet (»Zap.» III, 1863) samt Representanterna för den kievska lärdomen i 17:de årh. (»Otetj. Zap.», 1862). Lll.
Pe-king, kinesiska rikets hufvudstad och kejsarens residens, ligger i prov. Pe-tsji-li på en stor alluvialslätt och står genom den kanaliserade Ta-hung-ho i förbindelse med floden Peiho. Staden består af tvänne delar: Nui-king (inre staden), af främlingar vanligen kallad »tatar- l. mandsju-staden», och Wai-king (yttre staden), oftast kallad »kines-staden». Dessa benämningar äro dock missledande, enär den inre staden ej omslutes af den yttre, utan stöter intill den senares norra mur. De yttre murarna omkring den dubbla staden omsluta en areal af omkr. 65 qvkm. och hafva en längd af 48 km. I olikhet med vallarna i de flesta kinesiska städer äro P:s i godt skick. De, som omsluta tatarstaden, den äldsta stadsdelen, äro 15 m. höga och 12--18 m. breda, medan de omkring kinesstaden, hvilka byggdes 1543, hafva 9 m. höjd och 4,5--7,5 m. bredd. Vallgången är stensatt och skyddas af ett kreneleradt bröstvärn. Yttersidorna af vallarna äro förstärkta med qvadratiska stöd, uppförda på ett afstånd af 50 m. från hvarandra, och på toppen af dessa stå vakttorn för de tjenstgörande trupperna. Hvar och en af stadens 16 portar skyddas af en halfcirkelformig enceinte, och öfver dem resa sig höga torn, rikt försedda med skottgluggar. -- Folkmängden anslås till omkr. 1 mill., ett oproportionerligt litet antal i förhållande till stadens areal, beroende derpå att stora sträckor, i synnerhet i kinesstaden, äro obebyggda. Sedd från vallarna, har P. nästan utseendet af en trädgård. -- Inom tatarstaden ligger Hwang-king (kejsarestaden), som i sin ordning omsluter Tzse-kin-king (den förbjudna purpurstaden), i hvilken det kejserliga palatset ligger. På norra sidan af Tzse-kin-king och skild från den genom en graf ligger en konstgjord upphöjning, kallad King-sjan (utsigtskullen). Denna jordvall, som bildar ett framstående föremål i utsigten öfver
Källa: Project Runeberg ·
