Sida 759
Pollentia ...
alstrats, i allmänhet blifva mindre grobara och gifva upphof till mindre lifskraftiga individer af arten. Deremot gynnas, så vidt möjligt är, heteroklin pollination, eller korsning af frömjöl från en blomma till pistillens märke i en annan. Homoklin pollination är omöjlig och heteroklin pollination den enda utförbara i de fall, då blommorna äro enkönade (diklina) och då ståndare och pistiller i en blomma icke samtidigt komma till könsmogen utveckling. Hos Corydalis cava L. är frömjölet alldeles utan verkan på pistillens märke inom samma blomma. Hos herkogama blommor är homoklin pollination på mekanisk väg genom ett slags stängsel omöjliggjord. Försvårad, men icke alldeles omöjlig, är homoklin pollination hos polygamister. Homoklin pollination kan inträda, om heteroklin uteblifver, och sjelfbefruktning förekommer oftast hos växter med oansenliga, icke i ögonen fallande blommor. Slutligen gifves det blommor, hvilka äro uteslutande hänvisade till homoklin pollination såsom hos de kleistogama, hvilka förblifva slutna, och hvilkas pollination är klandestin, eller skeende liksom i hemlighet. Sådana blommor sakna ofta blomkrona och hafva gemenligen ingen lukt. Pollinationen utföres dels med vindens tillhjelp hos många växter, som man derför kallar anemofiler (af Grek. anemos, vind, och filos, vän) l. »vindvänner» »vindblommor». Frömjölet är hos sådana växter lätt, torrt och ymnigt; pistillernas märken äro stora och försedda med långa hår eller tofsar till det med vinden flygande frömjölets uppfångande. Märkena äro i synnerhet stora, om blommorna sitta ensamma; hos samlingar af blommor blifva de vanligen mindre. Ståndareknapparna sitta på långa strängar, som räcka utanför blommorna, så att vinden kan lätt skaka dem eller ock förmå skaka hela blomställningen, hvarjämte pistillernas märken äro efter regeln lätt åtkomliga, bl. a. derigenom att många anemofila växter blomma tidigt på våren, innan bladen slagit ut, så att bladverket icke kan hindra frömjölets framförande, såsom hos många pilarter och popplar. Vattenväxters märken få frömjölet till sig genom vattnets hjelp. Men de flesta växter äro entomofiler (af Grek. entomos, insekt) l. »insektblommor» (jfr Blomma). Dessas pollination förmedlas af insekter, som hos blommorna uppsuga honingssaft och derunder med tungan eller andra kroppsdelar komma i beröring med ståndarnas frömjöl i en blomma och sedan vid besök i en annan blomma med moget märke der aflemna detta frömjöl, hvilket så mycket säkrare kan ega rum, som insekterna alltid sätta sig på lika sätt å de särskilda likformiga blommorna och gå till väga på samma vis hos dem, hvarigenom samma kroppsdelar komma i beröring med samma organ i blommorna. Hos entomofila blommor är frömjölet klibbigt, taggigt eller försedt med ojämnheter, så att det lätt kan fastna vid insekterna. De vaxlika, tunga pollenmassorna hos vissa orkidéer och asklepiadéer hafva å foten, med hvilken de lösbrytas af den besökande insekten, en klibbig vätska, som genast stelnar och fäster pollenklumpen vid insektens sugrör. Blomman har ofta lysande färger för att ådraga sig uppmärksamhet och utsänder ofta en stark lukt, som redan på långa afstånd uppfattas af insekterna och lockar dem till blommorna, som derjämte locka dem med sina honingssafter, afsöndrade i olikartade honingsgömmen, körtlar eller fjäll och gropar. Å vissa blommors blad, vanligen de nedåt vända, finnas ofta »vägledande» teckningar, såsom streck, fläckar o. dyl., hvilka visa hän mot honingsgömmena. Dikogama, dimorfiska och herkogama blommor äro hänvisade till pollination genom insekter. Rörande den på pollinationen följande befruktningen se d. o. O. T. S.
Pollinodier (af Lat. pollen, frömjöl, och Grek. eidos, gestalt, form), bot., de hanliga organen hos Ascomycetes (se d. o.).
Pollio, romersk fältherre. Se Asinius.
Poflock, Sir George, engelsk krigare, f. 1786, d. 1872, gick 1802 i engelska ostindiska kompaniets tjenst såsom artilleriofficer och hade (1841) avancerat till öfverbefälhafvare öfver trupperna vester om Indus, då han 1842 genom ett lyckligt fälttåg väckte en större uppmärksamhet. Efter en rad skickligt utförda operationer forcerade han Kaiber-passet och marscherade mot Djelalabad till Sir Robert Sales undsättning, tillfogade i Aug. och Sept. s. å. afganerna nya grundliga nederlag samt intog Kabul och befriade de derstädes förvarade engelske fångarna, hvarefter han förde sina trupper oskadda tillbaka genom passet. Denna bragd tillskyndade honom utomordentliga utmärkelser af flere slag. 1858 återvände han till England och erhöll 1870 fältmarskalksvärdighet.
Pollok, Robert, skotsk skald, f. 1798, d. 1827, författade på blankvers en lång religiös lärodikt, Course of time (10 böcker, 1827), utmärkt af stor lyftning i känslan och styrka i bildspråket, ehuru diktionen liknar den under 1700-talet häfdvunna. Lifsuppfattningen är kalvinistisk. P:s dikt är ännu mycket folkkär i Skotland.
Pollokshaws [-sjås], stad i skotska grefskapet Renfrew, 4 km. s. v. om Glasgow, till hvilket det räknas som förstad, och med hvilket det är förenadt genom jernväg och spårväg. 9,363 innev. (1881). Bomullsindustri samt tillverkning af papper, lergods och maskiner.
Pollutioner (Lat. pollutio, orenande), ofrivilliga sädesuttömningar, förekomma normalt hos könsmogna och återhållsamma personer under sömnen och hafva då intet menligt inflytande på helsan, men kunna äfven uppträda såsom sjukdom hos svaga, i synnerhet genom onani försvagade, och göra då läkarens rådfrågande nödvändigt. F. B.
Pollux (Grek. Polydevkes). 1. Se Dioskurerna. -- 2. Julius P., forngrekisk retor och grammatiker från Naukratis i Egypten, lefde under senare delen af 2:dra årh. e. Kr. och erhöll af kejsar Commodus en offentlig lärarebefattning i Athen, der han äfven dog. Af hans skrifter finnes i behåll ett efter sakinnehållet ordnadt reallexikon (Onomastikon) i 10 böcker, hvilket, ehuru sammandraget utan kritik
Källa: Project Runeberg ·
