Sida 770
Poltina ...
bevaradt ett till församlingen i Philippi stäldtbref, hvars äkthet visserligen blifvit bestridd, men har starka vittnesbörd för sig. Hans dag är 26 Jan.
Polychaetae, zool., en ordning under Chaetopodes (borstmaskar) bland ringmaskarna. Ordningen utgöres af vanligast skildkönade, i hafvet lefvande ledmaskar med eller utan tandbeväpning i svalget. De outvecklade anlagen till fötter äro försedda med en mängd insänkta borst. Vanligen finnas små trefvare. Utvecklingen sker genom metamorfoser. Man delar ordningen i underordningarna Sedentaria (Tubicolae, rörbyggare) och Nereidae (Errantia, kringsimmande rofpolycheter), hvilkas åtskilnad ligger antydd i benämningarna. O. T. S.
Polycystineae, zool., en grupp inom ordningen Radiolaria bland Rhizopoda (rotfotingarna). Skelettet hos dessa rhizopoder utgöres af ett gallerlikt genombrutet skal af mycket vexlande form, ofta nog genom inknipningar dels längs efter, dels tvärsöfver indeladt i flere ledstycken, såsom hos fam. Cystidae. Hos fam. Ethmospheridae äro vanligen flere sferoidiska skal bildade inom hvarandra och förenade med radiala stafvar. Skelettet kan ock bestå af tämligen grofva, ihåliga taggar med ett system af tangentialt ställda nätbjelkar, såsom hos fam. Aulosphaeridae. Dessa djur äro, liksom Radiolaria i allmänhet, hafsinnevånare. O. T. S.
Polydevkes. Se Dioskurerna.
Polydipsi (af Grek. polys, mycken, och dipsa, törst), med., öfverdrifven, sjuklig törst, förekommer i synnerhet i sockersjuka. F. B.
Polydoros (Lat. Potydorus). 1. Enligt Homeros en son af konung Priamos och Laothoe, dödades i striden af Achillevs. Senare skalder hafva gjort honom till son af Priamos och Hekabe samt skildrat hans öden på olika sätt. -- 2. Forntida konung i Sparta, hvars regeringstillträde torde hafva tämligen nära sammanfallit med det första messenska krigets början (omkr. 743 f. Kr.), tillhörde agidernas hus, var son af Alkamenes och samregent med Theopompos. Han mördades, måhända af politiska skäl, af en viss Polemarchos, men hölls efter döden i stor ära. -- 3. Forngrekisk bildhuggare. Se Agesander. A. M. A.
Polyeder (af Grek. polys, mången, och hedra, yta), matem., kallas hvarje uteslutande af plana ytor begränsad kropp. De begränsande planen kallas polyederns gränsytor l. sidor; skärningslinierna mellan två närliggande gränsytor kallas kanter, och de punkter, der tre eller flere gränsytor sammanträffa, kallas hörn l. polyedriska (solida) vinklar. Med sidomnkel förstås vinkeln mellan två närliggande gränsytor. Polyedrarna indelas alltefter sidoytornas inbördes ställning och antal i särskilda slag, såsom prismer, pyramider, tetraedrar etc. Med eulersk polyeder menas en sådan, som från en inom dess gränsytor belägen punkt kan uppdelas så, att alla delarna äro pyramider. Med afseende på de eulerska polyedrarna gäller, att alltid antalet hörn och gränsytor är tillsammans två enheter större än kanternas antal. Så äro t. ex. i en kub hörnen (8) och gränsytorna (6) tillsammans två flere än kanterna (12). Denna vigtiga sats framställdes först af Euler och har sedan blifvit på många olika sätt bevisad. -- Med regelbunden polyeder menas en sådan, hvars gränsytor äro kongruenta och regelbundna polygoner. De regelbundna polyedrarna äro till antalet fem, nämligen tetraedern, kuben, oktaedern, dodekaedern och ikosaedern (se dessa ord). Halfreguliera polyedrar äro sådana, som begränsas af regelbundna polygoner af mer än ett slag, så att för en viss polyeder några gränsytor äro trianglar, andra qvadrater, o. s v. De halfreguliera polyedrarna, hvilka undersöktes först af Archimedes, äro till antalet 13; 10 bland dem begränsas af två olika slags polygoner, och de öfriga 3 af tre olika slags sådana. -- Med stjernpolyeder förstås en polyeder, som erhållits genom förlängning af en regelbunden polyeders sidor eller kanter (jfr Polygon). Stjernpolyedrarna, hvilkas teori först i vårt årh. blifvit behandlad, särskildt af Poinsot, äro till antalet fyra. -- Läran om polyedrars egenskaper och sättet att beräkna deras volym kallas stundom polyedrometri (af Grek. metron, mått). Denna lära hör till stereometrien och behandlades af Euklides i de tre sista böckerna (11--13) af »Elementa» G. E.
Polyedri (se föreg. art.), miner., kallas det förhållande hos en kristalls yta, att densamma, ehuru den vid hastigt påseende visar sig plan, dock är bruten i flere olika fält. Hvart och ett af dessa tillhör kristallindivider af lägre symmetriordning, men dessa individer äro dock ordnade så, att de i sin sammanfogning förete kristaller af till utseendet högre symmetriordning. Ant. Sj.
Polyedrometri. Se Polyeder.
Polyfem, en tidning, som utgafs af J. K. Askelöf (se denne och Nya skolan).
Polyfemos (Grek.; Lat. Polyphemus), en vida känd sagofigur, var enligt den grekiska sagan en grym, menniskoätande, enögd jätte (cyklop), son af Poseidon och Forkys' dotter Thoosa. På väg från lotofagerna kom Odyssevs (se denne) till cyklopernas land. Med tolf af sina kamrater ingick han i en bergshåla, der P. bodde. När värden kom hem, sköt han för hålans öppning ett väldigt klippblock, och så voro Odyssevs och hans män fångna. Flere af de senare hade P. redan ätit upp, »som ett lejon sitt byte», då Odyssevs genom list lyckades finna räddning. Han berusade cyklopen med vin, och med en i änden brinnande stång stack han sedan ut hans öga. Hållande sig fast under buken på P:s får, lyckades sedan både Odyssevs och hans följeslagare komma ut ur hålan. På jättens fråga om hans namn hade Odyssevs svarat, att han kallades »Ingen». När P. sedan med fruktansvärd röst (Grek. polyfemos betyder högröstad) ropade de andre cykloperna till hjelp med orden »Ingen mig dödar med list och icke med våld», missförstodo de honom och läto saken hafva sin gång. -- Om P:s kärlek till hafsnymfen Galatea se Galatea. -- Polyfemsagan är i folktraditionen spridd öfver Asien och Europa. Grimm och Nyrop hafva sammanfört olika varianter af densamma. Episoden med Odyssevs uppgift om
Källa: Project Runeberg ·
