Sida 775
Polygoneæ ...
nära lika hvarandra, att örat ej kan uppfatta skilnaden); t. ex. (öppet) a-ljud kan uttalas med mer eller mindre höjd tunga, med olika käköppning och läppställning. Bland konsonanterna äro t. ex. sche-ljuden polymorfa. Polymorfismen står naturligtvis i ett visst förhållande till skärpan hos hörselorganet. Lll.
Polyneikes (Lat. Polynices). Se Eteocles.
Polynesien (af Grek. polys, mången, och nesos, ö). Se Oceanien.
Polynesier fattas dels, i vidsträcktare bemärkelse, med inbegripande af mikronesier och melanesier, dels, i inskränktare mening, med uteslutande af dessa. Jfr Malajiska rasen, Malajisk-polynesiska språkstammen och följ. art. -- Den polynesiska rasen har utförligt skildrats i »The Polynesian race» (3 dlr 1877--86) af svensken Abr. Fornander (f. på Öland 1812, d. i Honolulu d. 1 Nov. 1887), en tid skolinspektör, sedermera ledamot af högsta domstolen på Havaii.
Polynesiska språk kallas alla de språk, som talas på öarna i det egentliga Polynesien (med uteslutande af Mikro- och Melanesien) fr. o. m. Nya Zeeland och Tonga-öarna i v. t. o. m. Påskön i ö. De mest kända af dessa äro maori på Nya Zeeland, Samoa-, Tonga-, Tokelau-, Marquesas- och Havaii-öarnas språk samt Tahitidialekten på Sällskapsöarna. Stående på den lägsta utvecklingsgraden inom den malajisk-polynesiska språkstammen, karakteriseras de polynesiska språken morfologiskt af de grammatiska funktionernas uttryckande genom lösa partiklar samt fonetiskt af fattigdomen på konsonantljud -- g, d, b, j, s (eller h), l (eller r) saknas -- och af de fem vokalernas (a, e, i, o, u) följande på hvarandra med sjelfständigt uttal utan alla diftongljud, t. ex. Havaii hooiaioia, »intygad», ua oia au, »det är jag». Dock är denna vokalhopning icke ursprunglig, utan, såsom synes af jämförelse med de malajiska språken, uppkommen genom bortfall af konsonanter (såsom i portugisiskan i förhållande till latinet och spanskan), t. ex. Tonga ao, moln, Malaj. awan. Accenten ligger i regeln på penultima, t. ex. Hav. lóhe, höra, lohéa, höras. Vid ordbildningen spelar reduplikationen en långt betydelsefullare rol än i våra språk. Så bildar den vid verb icke blott freqventativa och intensiva stammar, t. ex. Maori haere, gå, haerehaere, promenera, kai, äta, kakai, äta glupskt, utan äfven komitativa, t. ex. Tonga nofo, bo, nonofo, sammanbo (med någon), horo, springa, hohoro, springa i kapp. Vid adjektiv bildar den dels superlativ, t. ex. Maori nui, stor, nunui, mycket stor, dels (vid anslutning till föregående substantiv) plural, t. ex. Maori ika pai, fisk god (= god fisk), ika papai, goda fiskar. För öfrigt är adjektivet fullkomligt oböjligt och står som biord efter och som predikat före substantivet. Genus saknas, men ändock finnes, märkligt nog, bestämd och obestämd artikel. Plural uttryckes genom reduplikation, t. ex. Samoa fulu, hårstrå, fulufulu, hår, eller genom ord, som betyda »mängd», t. ex. Samoa nuu, stad, te (artikel) ata nuu, städerna. Kasus uttryckes genom förutgående partiklar och kunna derför uppföras till lika stort antal som i altaiska språk. Vid personliga pronomina finnas icke blott dual och plural, utan äfven (vid 1:sta personen) för bäggedera särskilda inklusiva och exklusiva former, alltefter som den tilltalade inbegripes i »vi» eller icke. Relativ saknas. Vid verbalstammen, som är fullkomligt oföränderlig, uttryckas tempora och modi genom föregående partiklar samt person och numerus ej genom ändelser, utan blott genom föregående eller efterföljande pronominala subjekt, t. ex. Tonga alu, gå, oku ou alu, jag går, oku ke alu, du går, naa ke alu, du gick, o. s. v. -- Jfr Hale: »A comparative grammar of the polynesian dialects» och »Essay at a lexicon on the polyn. language» (i »Unit. St. exploring expedition», Vol. VII, 1846), samt Grey: »Handbook of african, australian and polynesian philology» (Kapstaden 1859). H. A.
Polynices. Se Eteocles.
Polynja [palinja], R., vak, öppet ställe i isen; benämning på det isfria haf, som enligt åtskilliga geografers hypotes skulle finnas kring nordpolen.
Polynom (af Grek. polys, mången, och nomos, lag), matem., ett algebraiskt uttryck, som består af flere genom plus eller minus förenade termer. Stundom använder man ordet i motsats endast till monom, d. v. s. ett uttryck, som består af en enda term; men ofta tages det i en inskränktare betydelse, i det att från polynom afskiljas både binom (uttryck med två termer) och någon gång äfven trinom (uttryck med tre termer). Ett polynom af enklaste slag är uttrycket a + b + c - d. Stundom bestå polynomens olika termer af faktorer, som sjelfva äro polynom, t. ex.
1 + x(a + b + c) + x2(a + b),
stundom eger ett monorn till faktor ett polynom, t. ex. a(x + y + z + t). Då vid algebraiska räkningar polynom förekomma, är det ofta af vigt att ordna dessas termer med hänsyn till vissa bokstäfver, hvarigenom öfverskådligheten befordras och behandlingen underlättas. -- Med polynomialteorem förstår man stundom formeln för ett polynoms upphöjning till en godtycklig potens. Formeln, som utgör en generalisation af Newtons binomialteorem (se d. o.), angafs redan af Leibniz, Moivre och Euler. Den härleddes sedermera medelst en särskild metod och undersöktes närmare inom den s. k. kombinatoriska skolan (se d. o.) i Tyskland, men utan att några för vetenskapen vigtiga resultat erhöllos. G. E.
Polyonomi (Grek. polyonomia), mångnamnighet.
Polyparium kallas den fasta stommen eller skelettet hos korallerna och några andra djurgrupper, t. ex. graptoliterna. Hos de förra består det vanligen af kalk, någon gång af horn, hos de senare af kitin. B. L-n.
Polyper (Lat. polypus, Grek. polypas, »mångfot», af polys, mången, och pus, fot). -- 1. Zool. Polypi, Anthozoa, koralldjur, bilda en särskild klass bland Coelenterata (kavitetsdjuren), karakteriserad genom närvaron af en matsmältningskanal (»magrör»), försedd med
Källa: Project Runeberg ·
