Sida 99
Oliknämnig ...
mellan Sverige och kurfursten af Brandenburg i Königsberg, Marienburg och Labiau afslutade fördragen upphäfvas, och Sverige erkänner således medelbart kurfurstens suveränitet såsom hertig af Ostpreussen. Svenska kommissarier vid fredsunderhandlingarna voro grefvarna M. G. De la Gardie, B. Oxenstierna och K. K. von Schlippenbach samt hr A. Gyldenklou.
Oliva, Pepita de, spansk dansös, f. 1830 i Madrid, d. 1868 i Turin, tillvann sig på 1850-talet stor popularitet på sina konstresor i Tyskland och Skandinavien. Hon utmärkte sig i synnerhet i nationaldanser (»El ole» m. fl.).
Olivarez, Don Gasparo de Guzman, grefve af O., hertig af San Lucar, spansk statsman, f. 1587, vann såsom kammarherre hos prinsen af Asturien i så hög grad dennes ynnest, att han, då prinsen såsom Filip IV besteg tronen (1621), genast utnämndes till förste minister samt upphöjdes till hertig af San Lucar de Barrameda. Målet för O:s bemödanden såsom spanska styrelsens ledare var att genom vapenmakt och intriger åt sitt land återvinna det inflytande det fordom egt i Europa, men i Richelieu egde han en rival, som korsade alla hans planer. I det åter upplågande kriget mot Nederländerna skuro spaniorerna inga lagrar, ej häller vunno de såsom kejsarens bundsförvandter i trettioåriga kriget några framgångar. De medel O. var nödgad att tillgripa för att anskaffa penningar väckte på hela spanska halfön stort missnöje. 1640 reste sig katalonierna och inkallade fransmännen; s. å. förklarade sig Portugal oberoende. Till följd af dessa missöden blef O. afskedad 1643 och förvist till Toro (Zamora), der han afled 1645. A. B. B.
Olivecrona, Samuel Rudolf Detlof Knut, rättslärd, ledamot af Konungens högsta domstol, är sonsons son af Hans Perman (f. 1680, d. 1741 såsom hofrättsråd i Svea hofrätt), hvilken utmärkte sig vid svenska legationen i Konstantinopel under Karl XII:s vistelse i Turkiet samt 1719, jämte en sin broder, adlades med namnet Olivecrona. O. föddes d. 7 Okt. 1817 på Mässvik, i Bro socken i Värmland, blef student i Upsala 1836, filos. doktor 1839 och juris kandidat 1842. Efter några års tjenstgöring på den juridiska ämbetsmannabanan egnade han sig öfvervägande åt fortsatta studier och blef 1847 docent i kriminalrätt vid Upsala universitet. 1849 utnämndes han till vice häradshöfding och aflade 1851 juris licentiatexamen. 1852--68 var O. professor i allmän lagfarenhet och romersk rätt i Upsala, hvarifrån han sistnämnda år kallades till ledamot af Konungens högsta domstol (justitieråd). 1863 promoverades han till juris doktor. -- O. föreläste under sin akademiska läraretid dels kriminalrätt, dels civilrätt, dels rättshistoria, dels konkursrätt och följde dervid det systematiska framställningssättet i motsats till det eljest vanliga kommentatoriska. 1851 utgaf han, såsom specimen för den professur han sedermera beklädde, afhandlingen Om lagbestämd giftorätt i bo, hvilken sedan i omarbetade och betydligt tillökade upplagor utkommit under titlarna Om makars giftorätt i bo 1859; första afdelningen, behandlande giftorättens historia, öfversatt på franska 1865; nya uppl. 1868 samt 1876--78) och Om makars giftorätt i bo och om boets förvaltning (5:te uppl. af det ursprungliga arbetet, 1882). Ett senare större arbete af O. är Testamentsrätten enligt svensk lagstiftning (1880). I öfrigt har O. såsom juridisk skriftställare hufvudsakligen sysselsatt sig med de vigtiga humanitära frågorna om dödsstraffets uteslutande ur den allmänna strafflagen och om förbättringsanstalter för barn och ungdom till motverkande af återfall till brott. Sedan han nämligen såsom medlem af riddarhuset och lagutskottet (under större delen aftriksdagarna 1859--60 och 1862--63) kraftigt främjat den i 1864 års strafflag upptagna förändring, hvarigenom dödsstraff såsom absolut straff är stadgadt endast för det fall att lifstidsfånge föröfvar dråp utan förmildrande omständigheter, utgaf O. arbetet Om dödsstraffet (1866; öfvers. på franska 1868 och till finska 1886), hvilket ådragit sig stor uppmärksamhet. Äfven för förbättringsanstalter har han verkat mer än någon annan man i Sverige, dels genom besök vid utländska sådana och beskrifningar öfver dem, dels genom skriften Om orsakerna till återfall till brott (1872; öfvers. på franska och italienska). Under flere vidsträckta utrikes resor har han äfven studerat fängelseväsendet och den juridiska undervisningen. O. är sedan 1884 hedersledamot af Vet. societ. i Upsala. Bland de många andra utmärkelser, som tillfallit honom, må nämnas endast den sällsynta hedern att kallas till korresponderande ledamot af Franska institutet (afdelningen »L'académie des sciences morales et politiques»; 1877). Sedan riksdagen 1865--66, då han med bestämdhet uppträdde emot det nya representationsförslaget, har han icke deltagit i det politiska lifvet. -- O. är sedan 1857 gift med skriftställarinnan Rosalie Ulrika O. (född Roos), född i Stockholm d. 9 Dec. 1823. Fru O. har utgifvit diktsamlingen Skogsblommorf plockade af La Straniera (1855) och biografien Mary Carpenter, hennes lefnad och verksamhet (1877; öfvers. till franska). Hon deltog i uppsättningen af »Tidskrift för hemmet» (1859), i hvars redaktion hon qvarstod under de första nio åren, och hvari hon sedan varit tillfällig medarbetare.
Olivekrans, Johan Paulin, statsman, född i Strengnäs d. 1 Aug. 1633, var son af der varande biskopen, sedermera ärkebiskopen Laurentius Paulinus Gothus. Efter afslutade studier vid Upsala universitet blef O. 1654 aktuarie i kansliet och s. å. adlad, hvarvid han antog namnet O. (han hette förut Paulin). 1656 beordrades han att tjenstgöra hos Karl X Gustaf, som då stod med sin armé i Preussen, och åtföljde konungen på hans krigståg till Polen och Danmark. 1658 åtföljde han svenske ministrarna Bielke och Biörenklou såsom legationssekreterare till Frankfurt (der han 1659 gifte sig med Biörenklous dotter Brita), blef 1661 envoyé vid holsteinska hofvet, 1662 revisionssekreterare, 1665 statssekreterare och 1674 kansliråd samt förordnades s. å. att förestå hofkanslersämbetet, hvilken befattning han innehade till 1680. O.
Källa: Project Runeberg · ·
