Sida 112
Olof ...
mellan rumanerna och turkarna. Den 4 Nov. 1853 vunno turkarna under Omer pascha vid O. en seger öfver den öfverlägsna ryska styrkan under general Dannenberg (första striden i Krimkriget).
Olthoff, Kristian Ehrenfried Charisius von, »svenska teaterns» grundläggare, född i Pommern 1691, trädde i svensk militärtjenst 1718, men inskrefs 1719 i kansliet, der han 1725 blef kopist. 1727 åtföljde han schoutbynachten J. von Utfall såsom sekreterare till Algeriet och deltog i afslutandet af den första handelstraktaten mellan Sverige och denna stat. 1733 anställdes O. såsom kammarherre, blef 1741 presidentssekreterare i Utrikes-expeditionen, nämndes 1745 till postdirektör i Pommern och befordrades sedan till öfverpostdirektör. Han afled 1751. -- O. har väsentligen bundit sitt namn vid uppkomsten af den första stående svenska teatern. Han och frih. A. J. von Höpken hade på 1730-talet bildat ett sällskap af skådespelsamatörer ur Stockholms högre kretsar, hvilket under hans ledning uppförde ömsom svenska och franska teaterstycken. Derigenom blefvo dessa nöjen så omtyckta, att man blef betänkt på upprättandet af en verklig skådespelsanstalt. Teaterns ledare lyckades få tillstånd att begagna Bållhuset till teater; personal och teatergarderob m. m. anskaffades, och under O:s m. fl:s inseende blef franske skådespelaren Langlois antagen till direktör. Så öppnades d. 4 Okt. 1737 den nya »kongl. svenska skådeplatsen» med uppförande af komedien »Plutus eller Mammon», en af O. verkställd öfversättning från Legrand, hvilken trycktes 1840. Han författade äfven en prolog (1738), men synes icke vidare haft någon befattning med den nybildade scenen, som snart måste kämpa med många svårigheter. -rn.
Olufsen, Oluf Kristian, dansk nationalekonom och författare, född d. 20 Jan. 1763 i Viborg, tog 1783 juridisk och följande år landtmäteriexamen samt blef efter en utländsk resa (1793--96) lärare vid en 1807 inrättad landtbruksskola och tillika 1815 professor i nationalekonomi. Han var en flitig författare och utgaf Ökmomiske annaler (12 bd, 1797--1810) med dess fortsättning: Nye ökonomiske annaler (5 bd, 1812--20), Lærebog i landökonomi (1805, 2:a uppl. 1814; öfvers. till svenska 1816) och Bidrag til oversigt af nationalindustrien (1819). Dessutom skref han trenne dramatiska arbeten, af hvilka Gulddaasen (1793) eger stort värde och misstänkes vara af annan hand. O. dog d. 19 Maj 1827. -- Hans son Kristian Friis Rottböll O., född d. 15 April 1802 i Köpenhamn, student 1819, egnade sig åt matematik och astronomi samt reste 1824--26 utomlandes och utbildade sig hos Bessel i Königsberg. År 1827 utförde han under Schumachers ledning ett stort nivelleringsarbete i Holstein i och för gradmätningen och blef 1832 professor i astronomi samt föreståndare för observatoriet i Köpenhamn. År 1840 utgaf han sin doktorsafhandling De parallaxi lunae och 1854, tillsammans med P. A. Hansen i Gotha, Tables de soleil. Död d. 29 Maj 1855. E. Ebg.
Olustra (Olstra), fordom en gård (numera byn Ostra) i Sundby socken i Södermanland ö. om Torshälla, var 1229 sannolikt skådeplatsen för den strid mellan konung Erik Eriksson (Erik XI) och hans upproriske frände Knut långe, genom hvilken den sistnämnde för några år kom i besittning af kronan. Emedan namnet O. i krönikans berättelse om slaget förekommer i dativformen Olustrom, har det i senare tid oriktigt skrifvits Oluström. Med orätt har det förvexlats med Alvastra (se Alvastra gård).
Olvon, bot. Se Viburnum.
Olybrius, romersk kejsare, hvilken uppsattes på tronen 472 af den mäktige härmästaren, svevern Ricimer. O. tillhörde den förnäma aniciska slägten och var förmäld med kejsar Valeritinianus III:s dotter Placidia. Han afled inom ett år från sitt uppstigande på tronen. R. Tdh.
Olycksfallsförsäkring är den art af försäkring (se d. o.), som afser att bereda ersättning vid kroppsskada, hvilken träffat en person genom olycksfall. Ersättningen utgår i allmänhet dels vid dödsfall till efterlefvande anhöriga eller andra rättsinnehavare, dels ock vid invaliditet, fullständig eller partiel, öfvergående eller för all framtid, till den försäkrade sjelf samt kan antingen bestå i ett kapital för en gång eller i periodisk godtgörelse, hvilket senare är det vanliga vid öfvergående skada. -- Olycksfallsförsäkringen uppstod i England och Nord-Amerika samt afsåg till en början hufvudsakligen olycksfall, som timade å jernvägsresor. Numera lemnas dylik försäkring såväl för olycksfall å resor som för olycksfall vid ett eller flere slag af arbete samt mot olycksfall öfver hufvud, de må, träffa den försäkrade under hans yrkesutöfning, vid hans vanliga sysselsättning eller eljest. En allmän fordran är, att olycksfallet skäll hafva uppkommit genom en yttre, våldsam orsak utan den skadades egen fria vilja eller grofva vållande. Dessutom göras vanligen i försäkringsaftalet (policen) vissa undantag, såsom att försäkringen ej gäller olycksfall, som förorsakas genom jordbäfning, krig, uppror, duell, slagsmål, deltagande i kapplöpningar eller luftballongfärder, färder på velociped eller lustfärder i segelbåt och dylika mer än vanligt farliga förehafvanden eller genom att handla i strid med de till lifvets och helsans skydd gällande lagar eller säkerhetsföreskrifter, ej häller olycksfall, som träffa en person, då han icke är fullt nykter eller vid fullt normal sinnesbeskaffenhet. Aftalet om försäkringen kan gälla antingen en enda, bestämd person eller ock flere, tillhörande en viss kategori, och hvilka icke ens behöfva vara namngifna. I senare fallet är försäkringen kollektiv, och denna form användes företrädesvis, då arbetsgifvare försäkra sin personal för olycksfall i arbetet. -- Anstalter för olycksfallsförsäkring hafva uppstått äfven i Sverige, nämligen aktiebolagen Fylgia (1881), Skandinavien (1887) och Norden (1888). Under verksamhetsåret 1886 voro i Fylgia enskildt försäkrade omkr. 13,000 personer, af hvilka 10,500 räknades till ståndspersoner. Kollektiv försäkring hade ingåtts för ungefär 6,200 personer.
Källa: Project Runeberg ·
