Sida 111
Olof ...
Videnskabernes selskab och utförde derunder 1836 en generalkarta öfver Sönderjylland samt 1841 en motsvarande öfver Danmark och Slesvig. Då sällskapets arbeten i denna riktning 1842 uppdrogos åt generalstaben, påbörjade O. en atlas öfver Danmark. Äfven upprättade han en stor karta, utg. i 4 blad 1844--49, öfver Island efter Björn Gunnlaugssons mätningar. Död d. 19 Dec. 1848. E. Ebg.
Olsen, Ole, norsk tonsättare, f. i Hammerfest 1850, studerade 1868--70 i Trondhjem piano och harmoni för Just Lindeman och Phillip Jacobsen samt 1870--74 vid Leipzigs konservatorium harmoni för Oskar Paul, komposition för Richter och Reinecke, piano för Papperitz och Coccius. Derefter slog han sig ned i Kristiania, hvarest han verkat såsom lärare, dirigent i »Musikföreningen» o. s. v. Derjämte har han på större konserter, bl. a. i Wien och Köpenhamn, framfört sina kompositioner, i hvilka en recensent (Ch. Kjerulf) finner »en intelligent käckhet i utkastet, dramatisk effekt i utarbetningen och dristig virtuositet i instrumentationen», men ock »en larmande, våldsam, nästan ociviliserad musik». Utgifna äro en symfoni, en uvertyr till Kong Erik och en symfonisk dikt, Asgaardsreien, äfvensom flere häften piano- och solosångmusik. Uppförda äro dessutom en Holbergskantat, förspel till Stig Hvide (den första stora norska opera) m. m. A. L.
Olshausen. 1. Hermann O., tysk protestantisk teolog, f. i Oldesloe i Holstein 1796 (son af den framstående predikanten Detlev Johann Wilhelm O., d. 1823), blef 1821 e. o. professor i teologi i Königsberg och 1827 ord. professor derstädes. Hans ämne var exegetiken, hvilken han, påverkad af Schleiermachers åskådningssätt, med personlig fromhet och värme behandlade delvis i opposition mot neologiens rationalistiska ytlighet, men också mot det religiösa svärmeriets hugskott (J. H. Schönherr och hans parti). 1834 mottog O. en kallelse att blifva teol. professor i Erlangen. Redan da var hans helsa vacklande, och 1839 dog han på sin nya arbetsplats. Hans förnämsta arbete är Biblischer commentar über sämtliche schriften des Neuen testaments zunächst für prediger und studirende (bd I--IV, 1830--40. forts. af Wiesinger och Ebrard med bd V--VII, 1852--62; »Biblisk kommentar öfver Nya testamentets samtliga skrifter», I--VII, 1840--64). -- 2. Justus O., tysk orientalist, den föregåendes broder, född i Hohenfelde i Holstein 1800, studerade orientaliska språk i Kiel, Berlin och Paris, utnämndes 1823 till professor vid universitetet i Kiel och blef 1848 universitetets kurator. Af danska regeringen afsattes han 1852 från sina ämbeten. 1853 kallades han till öfverbibliotekarie och professor i orientaliska språk vid universitetet i Königsberg, och 1858 inträdde han i preussiska kultusministeriet som föredragande råd för universitetsärenden. Han pensionerades 1874 och dog i Berlin 1882. O:s vigtigaste arbeten äro Die pehlewi-legenden auf den münzen der letzten sassaniden (1843), Katalog der arab. und pers. handschriften der königl. bibl. in Kopenhagen (1851), Erklärung der Psalmen (1853), Lehrbuch der hebräischen sprache (1861, från alldeles nya synpunkter) samt Pehlewischrift och Pehlewiglossar (i Berlin-akademiens »Monatsberichte» för 1880 och 1882). -- 3. Theodor O., slesvig-holsteinsk politiker, de föregåendes broder, född 1802 i Glückstadt, blef student i Kiel 1820 (sedan i Jena), men måste 1824 för delaktighet i »demagogische umtriebe» fly till Schweiz och Frankrike. Återkommen till Holstein 1829, slog han sig ned som advokat i Kiel och öfvertog redaktionen af »Kieler correspondenzblatt» (1830--48), hvari han häfdade Holsteins skiljande från Danmark och nära anslutning till ett påtänkt enigt Tyskland. Då prinsen af Augustenborg utnämnts till ståthållare, 1842, slöt O. sig till det slesvig-holsteinska partiet och deltog ifrigt i upphetsningen mot Danmark. Åren 1844--48 var han direktör för Kiel--Altona-jernvägen och blef 1846 medlem af ständerförsamlingen, i hvilken han förde det demokratiska partiets talan gent emot ridderskapet. På mötet i Rendsburg af slesvigska och holsteinska ständerdeputerade d. 18 Mars 1848 yrkade O., under hån och smädelser mot danska folket, på upprorets omedelbara proklamerande och Slesvigs införlifvande med Tyskland, men var detta oaktadt djerf nog att deltaga i den deputation, som kort derefter afgick till Köpenhamn. Han inträdde derefter för en kort tid i den provisoriska regeringen och stod 1848--50 i spetsen för demokraterna, samtidigt med att han utgaf »Norddeutsche freie presse». Vid den amnesti, som utfärdades 1851, uteslöts O., som derefter for till Nord-Amerika. Der utgaf han ett par tyska blad och flere skrifter om amerikanska förhållanden: Das Mississippithal (2 bd, 1853--54) och Geschichte der mormonen (1856). År 1865 vände O. tillbaka till Tyskland. Han dog d. 31 Mars 1869 i Hamburg. 1. J. P. 2. H. A. 3. E. Ebg.
Olsson, Lars, riksdagsman, född i Bohus län d. 22 Jan. 1759, bevistade från 1786 till 1830 elfva riksdagar såsom fullmäktig i bondeståndet för ett eller flere härad i sin hemort. Vid riksdagen i Norrköping 1800 var han ledamot af hemliga utskottet och valdes till suppleant i bankostyrelsen, uti hvilken han sedermera, 1802--29, var fullmäktig. O. var talman i bondeståndet vid riksdagarna 1809, då han i sitt stånds namn underskref den nya regeringsformen, 1810, 1812, 1815 och 1817--18. Död på sin gård Åker vid Uddevalla d. 10 Sept. 1832. Det stora förtroende han så länge åtnjöt hade sin grund i den hofsamhet och det förstånd, som han ådagalade i handhafvandet af sina vigtiga uppdrag. A. B. B.
Olstra. Se Olustra.
Olten, stad i schweiziska kantonen Solothurn, vid Aar och jernvägslinierna Basel--Luzern, Zürich--Aarau--Bern och O.--Solothurn--Biel. 3,979 innev. (1880). Stora lagerhus och maskinverkstäder, tillhöriga schweiziska centralbanan, gjuterier m. m.
Oltenizza, stad i Rumänien, vid floden Arges' förening med Donau. Omkr. 5,000 innev. Staden är historiskt bekant genom flere strider
Källa: Project Runeberg ·
