Sida 185
Orléans ...
Till öfversigt af den nu blomstrande ätten Orléans må tjena följande stamtafla, upptagande endast de manliga medlemmarna:
Ludvig Filip, fransmännens konung (d. 1850)
Ferdinand, hert. af Orléans
kronprins (d. 1843). Louis, hert af Nemours
(f. 1814).François,
prins af Joinville
(f. 1818).Henri,
hert. af Aumale
(f. 1822).Anoine,
hert. af Montpensier
(f. 1824).
Louis Philippe
grefve af Paris
tronpret. (f. 1838). Robert,
hert. af Chartres
(f. 1840). Louis,
grefve af Eu
(f. 1842). Ferdinand,
hert. af Alençon
(f. 1844).Pierre,
hert. af Penthièvre
(f. 1845) Antoine,
infant af Spanien
(1866).
Philippe
hert. af
Orléans
(f. 1869). Ferdinand
(f. 1884).Henri
(f. 1867).Jean
(f. 1874).Pierre
(f. 1875).Louis
(f. 1878).Antoine
(f. 1878).Emanuel
(f. 1872).
Se vidare Aumale, Joinville, Ludvig Filip 2, Montpensier, Nemours, Robert.
Orléans, Louis d'. Se Dorléans.
Orleans (-angs; Fr. orléans), en sorts glatt halfylletyg, väfdt såsom lärft, med varp af tvinnadt bomullsgarn och inslag af kamgarn.
Orléanska jungfrun. Se Jeanne d'Arc.
Orléansville [-leanevi'l], stad i Algeriet, depart. Alger, vid jernvägen mellan Alger och Oran. Omkr. 4,500 innev., mest européer. Staden anlades 1842 af dåv. generalguvernören Bugeaud och befästes 1843--44 af Cavaignac. Omkr. 37 km. nordligare ligger hamnstaden Tenes, vid Medelhafvet.
Orley [årle], Bernaert (Barend) van, nederländsk målare, f. i Bruxelles mellan 1491 och 1501, d. derst. 1542, efter sin födelsestad af sina samtida vanligast kallad Barend från Bruxelles, var antagligen lärjunge af sin fader, Valentyn van O., men utbildade sig vidare under inflytande af renaissancens stora mästare uti Italien, i synnerhet Rafael. Han omtalas första gången i offentliga handlingar 1504, och den nämnda italienska studietiden måste hafva infallit före 1515, ty från detta år var han stadigt bosatt i Bruxelles. Att han varit i Rom och studerat under Rafael, finnes icke nämndt i några källor; men man kan sluta dertill af hans verk, och det är säkert kändt, att han hade i uppdrag att öfvervaka utförandet af de tapeter, som skulle väfvas åt Leo X efter Rafaels utkast. O. blef 1520 hofmålare hos ståthållarinnan i Nederländerna, Margareta af Österrike, och 1532 hos hennes efterföljerska, drottning Maria af Ungern. Vid denna tid stod tapetväfveriet i Bruxelles på sin höjd, och mer än en gång fick O. ställa sin konstnärliga förmåga i tjenst hos haute-lisse-väfvarena. De mest berömda tapeter, utförda efter hans kartonger, äro Kejsar Maximilians jagtstycken (i Louvre) och Abrahams lefnad (i Hampton court). Likaså arbetade han för glasmålarna. Bland hans målningar må nämnas Jobs lidanden (1521, i Bruxelles' museum), något öfverdrifven i uttrycket, Yttersta domen (omkr. 1540, i kyrkan S:t Jacques i Antwerpen), en flygelbild med donatorn, borgmästaren Rockox, samt dennes fru och barn på sidoflyglarna, berömd för hans sträfvan att framställa sköna kroppsformer i mångfaldiga ställningar. Utom Belgien finnas af honom flere bilder, såsom Kristi nedtagande från korset (Eremitaget i Petersburg), Jungfru Marias bröllop (i Louvre) och Venus och Amor (i Berlin), troligen efter teckning af en italiensk mästare. Jämte Gossaert var O. den förste målare i den äldre nederländska skolan, som utbytte den gotiska stilens, i fotsida drägter och dok blygsamt inhöljda qvinnofigurer mot helgon, som i framställningen mera närmade sig renaissancens mytologiska gudomligheter. C. R. N.
Orlofssedel (af Isl. o. Fornsv. orlof, T. urlaub, tillåtelse, näml. att flytta ur tjenst, afsked ur enskild tjenst). Se Legohjon.
Orlov [arlå'ff], rysk adelsslägt, uppgifves härstamma från en simpel strelts, som 1689, då han skulle afrättas såsom deltagare i streltsernas sammansvärjning mot Peter I, ådrog sig dennes uppmärksamhet genom sitt cyniska dödsförakt, benådades och anställdes såsom officer i
Källa: Project Runeberg ·
