Sida 370
Papperssnäcka ...
jämna och släta. I mjukhet och böjlighet, tänjbarhet, varaktighet och billighet stod detta material att skrifva på framför alla andra i forntiden. Det i Jonien nyttjade skinnet, Mysiens pergament, romarnas linnetyg och indernas palmblad voro i dessa hänseenden vida underlägsna Egyptens papyrus. På detta slags papper är den rika fornegyptiska literaturen skrifven. Dessa papyrusskrifter bevarades beqvämast hoprullade, hvarför man vanligen kallade dem »papyrus-rullar» (se nästa art.). -- Den egyptiska papyrusväxten nyttjades dock ej endast till »papper», utan äfven till rep, mattor m. m., på samma sätt som en beslägtad art, P. corymbosus N. v. Es., nu mycket användes i Indien. O. T. S.
Papyrusrulle (l. endast papyrus, se d. o.), bokrulle, skrift på hoplimmade papyrusremsor, hvilka äro rullade kring en rund staf. I Herculaneum har man sedan 1752 funnit antika sådana, halft förkolade (»biblioliter»), af hvilka man lyckats tyda omkr. en tredjedel, innehållande nästan blott epikureiska filosofers skrifter på grekiska. De äro utgifna i en mängd band (»Volumina herculanensia») i Neapel 1793--1876, åtskilliga andra i Oxford 1824--25 (2 bd). -- Sedan början af innevarande årh. har man i fornegyptiska grafvar innanför mumiernas svepning påträffat papyrusrullar, af hvilka flere förskrifva sig från 2:dra årtusendet f. Kr. och andra äro ännu äldre. Skriften är hieroglyfisk, hieratisk eller demotisk, stundom ock grekisk och koptisk. Genom denna rikhaltiga literatur har man vunnit noggrann kännedom om den odling och det lif, som rådde i det gamla Egypten under årtusenden tillbaka. Mången »papyrus» har blifvit uppkallad efter den forskare, som upptäckt den eller tolkat dess innehåll. Mycket omtalad är t. ex. »Papyrus Ebers» (se Ebers). I Kairo upptäcktes 1879 ett antal papyrusrullar, som innehålla bref i grekisk, kufisk, pelehvi-, hebreisk och samaritansk skrift. Se vidare Dödsboken.
Pará. 1. (Grão Pará) Provins i Brasilien, begränsas i v. af prov. Amazonas (som till 1851 var förenad med P), i n. af Guiana, i n. ö. af Atlantiska hafvet mellan floderna Oyapoc och Gurupy, i s. af prov. Maranhão, Goyaz och Mato Grosso. Areal omkr. 1,149,700 qvkm. 350,000 innev., deraf omkr. 9,750 slafvar. Nästan hela landet består af oöfverskådliga slätter (endast i s. och s. ö. finnas några höjder), till större delen bevuxna med urskog samt under regntiden vidt och bredt öfversvämmade af Amazonfloden och dess bifloder. Nybyggen af hvita finnas vid Rio Pará (Tocantins), på Ilha do Marajo samt längre från kusten, på stora afstånd från hvarandra, vid biflodernas förening med Amazonfloden. För öfrigt tillhör landet fria indianer. Hufvudprodukten är kautsjuk. -- 2. (Santa Maria de Belem do São Pará) Hufvudstad i nämnda provins, ligger omkr. 120 km. från hafvet på högra stranden af Rio Pará, den väldiga Tocantins' aestuarium, med hvilket en arm af Amazonfloden förenar sig. Den genom redutter skyddade hamnen (med två fyrar) är nu så igenslammad, att fartyg, som ligga djupare än 6 m., lossa och lasta 5 km. nedanför staden. Ehuru anlagd redan 1616, är staden regelbundet byggd. Klimatet är synnerligen behagligt och sundt, temperaturen nästan densamma året om. Folkmängden uppgår till omkr. 40,000. Utom en stor katedral (1720) har P. ett biskopspalats, en vacker teater, ett lyceum, sjöoch krigsarsenal, en botanisk trädgård m. m. P. är förnämsta handelsplatsen inom Amazonflodens område. Vigtigaste exportvarorna äro kautsjuk, kakao, brasilianska nötter (paránötter), hudar och skinn, kinabark (från Bolivia), sassaparill, kopaivabalsam och tonkabönor. En underhafskabel går från P. till Pernambuco, Bahia, Rio de Janeiro, Santos, Montevideo och Buenos Aires. Tvänne ångbåtslinier förena Liverpool med P., derjämte finnas en fransk och en tysk linie. -- 3. Stundom förekommande benämning på Paranás biflod Rio Grande.
Para l. Paara [para], Finsk mytol., en skyddsande, om hvilken finnarna lånat sin föreställning från skandinaverna (Bare, Bjäran, Tillberi), och hvilken troddes »bära» till trollkonan mjölk, smör och dylika förnödenheter från andra menniskor. P. framställdes alltid i bild -- något, som annars var alldeles främmande för den genuint finska gudsdyrkan. Denna trefotade bild ansågs kunna få lif. Möjligen röjer sig här ett katolskt inflytande. O. G.
Para (af Pers. parah, bit, stycke), turkiskt kopparmynt, som utgör 1/40 af en turkisk piaster och motsvarar 0,4 öre.
Parabas (Grek. parabasis, af para, bredvid, afsides, och basis, gång) kallas ett i »äldre attiska komedien» regelmässigt förekommande, helt och hållet utanför styckets dramatiska handling stående och af chören ensam utfördt parti, som inträder vanligen något före styckets midt. Scenen blir tom, och chören, som från sin plats på orchestran förut deltagit i handlingen på scenen, vänder sig med en hel omsvängning (parabasis l. parabainein) i stället mot publiken, hvilken den i eget eller i skaldens namn tilltalar, ofta med bittert hånfulla utfall mot politiken för dagen och dess ledande män, stundom äfven rörande frågor, som ligga författaren mera enskildt om hjertat. Parabasen sammanhänger på det närmaste med det äldre lustspelets politiskt tendentiösa karakter och försvinner derför alldeles, så snart ändrade tidsförhållanden kommit denna politiska tendens att träda tillbaka. Den fullständiga parabasen består af sju särskilda delar, affattade dels på likformiga anapestiska och trokaiska, dels på mera omvexlande lyriska versmått. A. M. A.
Parabel (af Grek. parabole, sammanställning). 1. Genomförd liknelse i form af en kort och enkel berättelse ur det menskliga hvardagslifvet, egnad att låta en högre sedlig sanning påtagligt framstå. Parabeln förekommer i såväl bunden som obunden form. I Nya test. äro sköna parabler lagda i Jesu mun (t. ex. om den förlorade sonen, om den otrogne gårdsfogden). Jfr Fabel, Liknelse och Paramyti. -- 2. Matem., en kroklinie, der hvarje punkt är så
Källa: Project Runeberg ·
