Sida 417
Parsi ...
bokstäfverna I och O, den förra om de äro affirmativa, den senare om de äro negativa. Se vidare Omdöme. L. H. Å.
Partille, socken i Göteborgs och Bohus län, Säfvedals härad. Areal 7,312 har. 2,234 innev. (1887). Annex till Landvetter, Göteborgs stift, Domprosteriets Södra kontrakt.
Partinico, stad uti italienska prov. Palermo (Sicilien), 23 km. s. v. från Palermo. 21,452 innev. (1881).
Partisk (af part, se d. o.), som låter leda sig af veld; förestafvad af veld; som öfvar mannamån; som gynnar den ena parten på den andras bekostnad.
Partitidehvarfvet kallas skedet 1719--1809 af Sveriges historia på grund af den mängd partier, som då framträdde: det holsteinska till 1727, mössor och hattar till 1772, oppositionen mot Gustaf III, gustavianerna och den liberala oppositionen på 1800 års riksdag. S. B.
Partition (Lat. partitio, delning), log., indelning efter yttre grund, angifvande af ett föremåls beståndsdelar.
Partitur (Ital. partitura, Fr. partition, Eng. score), sammanställningen af alla till ett flerstämmigt tonstycke hörande stämmor, uppskrifna takt för takt under hvarandra, så att styckets gång, harmonisering och instrumentation kunna öfverskådas. Det äldsta bekanta partitur af ett sångverk är Cipriano de Rores fyra madrigaler från 1577 (Venezia, A. Gardano). I nutidens partitur är första grundsatsen för uppställningen den att förena tonverktyg af lika slag till särskilda grupper, inom hvarje grupp åter att sätta de djupare stämmorna nederst och de högre ofvanför. Ett orkesterpartitur uppställes derför vanligen sålunda: högst träorkestern, med följande ordning uppifrån nedåt: (piccolaflöjt), flöjter, oboer (engelskt horn), klarinetter (basklarinett), fagotter (kontrafagott); dernäst bleck- och slagorkestern: horn, trumpeter, basuner (tubor), pukor (triangel, bäcken, trummor); slutligen stråkorkestern: första och andra violiner, altvioler, violonceller, kontrabasar. Äro sångstämmor med, få de plats antingen näst ofvan violinerna eller näst ofvan violoncelierna. Harpa sättes lämpligast mellan slag- och stråkinstrumenten; orgel- eller pianostämma sättes allra nederst. »Partiturspel», eller konsten att omedelbart öfverskåda och på pianot, så långt möjligt är, utföra ett partitur, hör till de svåraste uppgifterna för en praktisk musiker. A. L.
Parton [-ton], James, nord-amerikansk skriftställare, f. i Canterbury (England) 1822, kom vid späd ålder till Amerika. Han har varit medarbetare i en mängd tidskrifter och skrifvit goda biografier bl. a. öfver Horace Greeley (1855), Andrew Jackson (3 bd, 1859--60), Benj. Franklin (1864), J. Astor (1865), Thomas Jefferson (1874) och Voltaire (2 bd, 1881), förutom The people's book of biography (1868), Smoking and drinking (s. å.), Caricature in all times and lands (1878) m. m. -- P. gifte sig 1856 med Sarah Payson Willis (f. 1811, d. 1872), hvilken gjorde sin psevdonym Fanny Fern vida omtyckt genom Fern leaves (1853--54) m. fl. skiss-samlingar samt ett par romaner.
Partout (-tou; Fr., allestädes), nödvändigtvis, prompt, äntligen, ovilkorligen (denna betydelse har ordet icke i franskan).
Parturition (af Lat. parturio, jag skall föda), det stadium i födsloakten, som närmast föregår fostrets framfödande. F. B.
Parturiunt montes, nascetur ridiculus mus, Lat., »bergen äro i födslovånda: en löjlig liten råtta skall komma till verlden»; m. a. o. mycket väsen för ingenting; stora åthäfvor, ringa innebörd. Det latinska uttrycket (en hexameter) är hemtadt ur Horatius (»De arte poetica», v. 139), hvilken dermed återgaf en tanke i en af Aesopus' fabler.
Partåiga foglar, klätterfoglar, Zygodactyli, zool., bilda en ordning inom foglarnas klass. Näbben saknar ofta vaxhud eller köttig hud kring näsborrarna. Underarmens stora öfre täckfjädrar äro mestadels korta och fåtaliga samt bilda sällan flere rader; i sistnämnda fall räcka de utom armpennornas midt. Benen äro små och svaga, klorna hoptryckta. Tårna äro fyra (eller tre), två riktade framåt och två (eller en) bakåt; stundom kan en af de främre, nämligen yttertan, riktas bakåt. Dithörande foglar äro vanligen mindre snabba i sina rörelser, hafva oftast flygförmågan mindre utbildad och röra sig i allmänhet tämligen ovigt, hoppande på marken, hvaremot många af dem med stor skicklighet klättra och klänga på trädens stammar och grenar. Sångapparat saknas äfvensom egentlig sångförmåga. Både hannen och honan (någon gång ingendera) rufva äggen samt vårda och mata ungarna, som utkläckas blinda och nakna. Klätterfoglarna äro i vida öfvervägande antal skogsfoglar, hemma i varma land (i Europa finnes blott ett fåtal) och prydda med lysande färger. Oftast lefva de parvis; endast få arter äro sällskapliga, och inga bland dem samlas i större flockar. Födan utgöres af frukter och insekter; några lefva nästan uteslutande af sådana djur och blifva härigenom mycket nyttiga. I allmänhet äro dessa foglar af mindre storlek. Spillkråkan är den största bland de svenska arterna.
De partåiga foglarna hafva blifvit indelade på följande sätt:
I. Yttertan icke vändbar. A. Andra tån riktad framåt. 1. Näbben försedd med vaxhud. Öfverkäkens spets nedböjd till en mer eller mindre tydlig hake. Tarserna klädda med nätlik hud. Papegojor, Psittacidae. 2. Näbben utan vaxhud. a.Tungan långt utsträckbar. Stjertpennorna merendels styfva. Hackspettar, Picidae. b.Tungan icke utsträckbar.
aa. Framtårna icke sammanvuxna till andra ledens yttre ände utan blott: * vid basen. Munvinklarna utan borst. Gökar, Cuculidae. ** till första ledens ände. + Näbben mycket stor, merendels dubbelt så lång som
Källa: Project Runeberg · ·
