Sida 452
Patricius ...
öfriga blymassan. Genom att sålunda gång efter annan frånskilja kristallerna, å nyo uppvärma det återstående blyet och bringa det till ny kristallisering kan man koncentrera blyhalten ganska långt. Kristalliseringen försiggår lättare, och silfret afskiljer sig bättre ur kristallerna, så länge blyets silfverhalt är jämförelsevis låg, hvarför metoden också verkar ofullständigare, ju längre den drifves. Då silfverhalten blifvit uppdrifven till 2 1/2 proc., är pattinsoneringen ej längre användbar, emedan silfverhalten i den flytande och stelnade massan derefter blir lika. C. A. D.
Pattkull. Se Patkull.
Pau [på], hufvudstad i franska depart. Basses-Pyrénées, fordom hufvudstad i Béarn och i konungariket Navarra, ligger vid jernvägen Toulouse--Bayonne, 190 m. högt på kanten af en platå, som der stiger brant till 40 m. höjd öfver högra stranden af Gave de Pau (en biflod till Adour), och har en beundransvärdt vacker utsigt öfver de 40 km. aflägsna Pyrenéerna. En liten ström, Hédas, som flyter i en djup ravin, delar staden i två hälfter. Den äldre och större af dessa begränsas af Hédas, Gave och en annan biflod Ousse och slutar med slottet i v., medan den nya stadsdelen utbreder sig n. om Hédas. Staden har nu nästan uteslutande betydelse såsom vinterkurort, hvilken för sitt milda och jämna klimat besökes af tusentals sjuka och rekonvalescenter, i synnerhet engelsmän. Den märkligaste byggnaden är det i 14:de årh. af Gaston Phébus, grefve af Foix, byggda, i 16:de årh. genom Margareta af Valois restaurerade och förskönade slottet, der Henrik IV föddes och tillbragte sin första ungdom, hvarför det alltsedan betraktats som ett bourbonskt familjeslott. Bernadotte (sedermera konung Karl XIV Johan), hvilken äfven var född i Pau, aflät som fransk marskalk skrifvelse till Napoleon om det förfallna slottets restauration, men denna utfördes först under Ludvig Filip, då äfven konung Karl XIV Johan bidrog till slottets prydande med en sändning af porfyr. Vester om slottet ligger en vacker park, prydd bl. a. med tvänne porfyrvaser samt en staty (af Triquéty) af Gaston Phébus. Place Royale, på hvilket står Raggis marmorstaty af Henrik IV, är ett af de vackraste torgen i Frankrike och beundras för sin utsigt öfver Gave-dalen och Pyrenéerna. Staden har 4 katolska kyrkor, en fransk reformert, en engelsk, en skotsk, en evangelisk, en puseyistkyrka, ett grekiskt kapell och en synagoga. Dess 1724 inrättade universitet indrogs under den stora revolutionen, likaså den 1721 stiftade Vetenskapsakademien. 1886 hade staden 30,626 innev. Stadens industri omfattar tillverkning af linneväfnader, kattun, papper och choklad. Handeln är ganska liflig, i synnerhet med linne, vin, skinkor (Bayonneskinkor), marmor, kalk och kastanjer. -- Stadens namn härledes af Lat. palum (Langue d'oc paii, palissad), efter palissaderna omkring det gamla slottet och förekommer redan 1221. Efter uppbyggandet (1363) af det nuv. slottet fick staden större betydenhet, men vicomterna af Béarn residerade i Orthez ända till Gaston IV:s tid.
Pauelsen, Erik, dansk målare, född i Bygom, Viborgs stift, d. 14 Okt. 1749, kom i målarelära i Köpenhamn och vann samtidigt konstakademiens 4 medaljer 1774--77. Efter en utländsk stipendieresa 1780--83 blef han 1784 medlem af akademien genom sin Drottning Margareta, som förenar de tre nordiska rikena. Ehuru P. icke höll allt hvad hans första arbeten lofvade, inlade han dock förtjenst om konstens utveckling i nationel riktning dels genom att behandla ämnen ur Nordens historia, såsom Slaget vid Öxnebjerg, Anna Colbjörnsen, Knut den store, Rolf Krake m. fl., dels genom en rad landskapsstycken efter naturen från såväl Danmark som Norge. Han var derjämte en för sin tid ganska lycklig porträttmålare. Tungsinthet och möjligen föreställningen att han var misskänd ledde honom till sjelfmord d. 20 Febr. 1790. Ph. W.
Pauer, Ernst, tysk musiker, f. i Wien 1826, studerade för Sechter, Franz Lachner m. fl. och blef 1847 musikdirektor i Mainz, der han skref operorna Riego (1850), Die rote maske (1851) och Die braut (1861). 1851 uppträdde han med bifall som pianist i London. Sedermera bosatte han sig der, blef pianoprofessor vid Academy of music (1871) och vid National training school for music (1876), gaf historiska pianokonserter med analytiska program (sedan 1861) samt höll föreläsningar öfver pianomusikens historia (sedan 1870). Synnerlig förtjenst har han inlagt genom utgifning af klassisk pianomusik: Alte klaviermusik, Alte meister, Old english composers m. m., hvarjämte han författat flere instruktiva verk samt skrifterna Elements of the beautiful in music (1876) och Primer of musical forms (1878). A. L.
Pauillac [påja'ck] l. Pouillac [pouja'ck], stad i franska depart. Gironde, på venstra stranden af Gironde och vid jernvägen utmed Gironde till Bordeaux. 2,088 innev. (1881). P. är en uthamn till Bordeaux och förnämsta utskeppningsorten för Médoc-viner.
Paul [pål], Saint, städer och öar. Se Saint Paul.
Paul (Paulus). Fem påfvar hafva burit detta namn:
1. P. I efterträdde 757 sin broder Stefan III på påfvestolen. Under den sistnämndes pontifikat hade den frankiske konungen Pipin den lille lagt grunden till den sedermera s. k. kyrkostaten. Med hvilken grad af suveränitet påfven skulle utöfva sin nyvunna verldsliga makt var länge en oafgjord och omtvistad fråga. Denna oklarhet i påfvens ställning till den frankiske konungen röjer sig bl. a. deri att P. i st. f. att uttryckligen anhålla om konfirmation af sitt val begärde, att Pipin måtte tillåta sitt i Rom närvarande sändebud att qvarstanna, till dess den påfliga ordinationen egt rum och sändebudet fått bevittna den kärlek, som P. och det romerska folket hyste till »Hans allernådigste Excellens och hela den frankiska nationen». Till sin försäkran om trogen vänskap anknöt P. den om påfvestolens maktlöshet vittnande bönen att konungen måtte låta honom påräkna »hans hjelp och hans starka skydd». Detta skydd behöfde
Källa: Project Runeberg ·
