Sida 535
Perislända ...
permiska tiden, hvaremot Calamites fortlefver till yngre bildningar; af ormbunkar märkas Neuropteris, Pecopteris, Cyatheites m. fl. samt de förkislade stammar, som fått namnen Psaronius och Tubicaulis. Bland barrträden äro slägtena Walchia och Ullmannia karakteristiska.
Den betydligaste utbredningen i mellersta Europa har permiska systemet s. om Harz, i Thüringen och angränsande områden samt delas derstädes sedan gammalt i två afdelningar: en undre sötvattensbildning af sandsten och konglomerat med landtväxter, rothliegende, och en öfre, hufvudsakligen mer eller mindre dolomitiska kalkstenar med marin fauna, zechstein, efter det mest utbredda lagret. Under den egentliga zechstenen ligger den s. k. kopparskiffern, en bituminös skiffer med Palaeoniscus Freieslebeni, impregnerad med kopparmineral, som vid Mansfeld gifvit upphof åt en betydlig grufdrift. Ofvanpå zechstenen ligga i mellersta Tyskland ofta mäktiga saltförande bildningar, som nu vanligen räknas till perm. De äro rikast utvecklade vid Stassfurt, hvarest äfven lättlösliga kloroch kalisalter (carnallit m. fl. »abraumsalze») finnas i behåll. Vid Sperenberg, s. ö. om Berlin, har man borrat 1,460 m. i rent salt. Liksom man inom det produktiva stenkolssystemet urskiljer paraliska och limniska bildningar, kan man ock göra detta inom »rothliegende». De förra äro då direkt fortsättning af de paraliska stenkolsbäddarna, och det är mycket svårt att draga en skarp gräns mellan dessa bägge system; de senare äro dels fortsättning af limniska stenkolsbildningar med liknande svårigheter vid begränsningen, dels uppträda de oberoende af dem. De paraliska rothliegendebildningarna betäckas af zechsten, hvilket ej är fallet med de limniska. Förekomsten af rothliegende antyder, att området varit höjdt öfver hafsytan och betäckt af sötvatten, hvaremot uppträdandet af zechsten bevisar, att hafvet betäckt detta område. Under stenkolsperioden och permiska perioden har sålunda mellersta Europa varit utsatt för åtskilliga nivå-oscillationer och väl i sammanhang dermed stundom äfven för starka lagerrubbningar. Motsvarigheter mot rothliegende, hufvudsakligen limniskt, förekomma i Sachsen, Böhmen, Saarområdet, mellersta Frankrike, Alperna (Verrucano- och Grödener-sandsten med Bozens porfyr) m. fl. st. Den i östra Alperna förekommande s. k. bellerofonkalken är troligtvis eqvivalent till zechstenen, dock med en rikare fauna. -- I England motsvaras rothliegende af den s. k. lower new red sandstone, zechsten af magnesian limestone. I Ryssland har permiska systemet stor utbredning, särskildt v. om Ural, och detta i tämligen nära öfverensstämmelse med såväl rothliegende, d. v. s. sötvattensbildningar, som zechsten, d. v. s. marint. Söt- och saltvattensbildningarna äro dock ej der skilda i två bestämda grupper, såsom i vestra Europa, utan vexla flere gånger med hvarandra. I vestra Nord-Amerika (Kansas, Nebraska m. fl. st.) äro permiska bildningar mycket utbredda, dock uteslutande marina, liksom ock de på Spetsbergen, hvarest man kan följa en småningom skeende öfvergång från den rena bergkalksfaunan till den äkta permiska. Äfven till de öfverliggande triasbildningarna synes en småningom skeende öfvergång ega rum.
Zechstenens fauna visar sig öfverallt, der den hittills iakttagits, såsom jämförelsevis mycket fattig och kan, ehuru den länge var den enda kända, svårligen betraktas såsom den typiskt marina permiska faunan. I nyaste tider hafva några andra bildningar med marin fauna anträffats, hvilka troligen geologiskt motsvara zechstenen, men hafva en vida rikare marin fauna. Bellerofonkalken i Alperna får troligen betraktas såsom en dylik, sannolikt ock den vid Djulfa i Armenien anträffade. Märkligast är dock den s. k. Productus-kalkstenen i nordvestra Indien, hvars undre del otvifvelaktigt motsvarar stenkolssystemet, men hvars mellersta och öfre delar med sin utomordentligt rika fauna, särskildt utmärkt genom sina ammoniter, med all sannolikhet tillhöra permiska systemet och väl närmast zechstenen samt då framvisa den typiskt marina permiska faunan. -- Det bör ej lemnas oanmärkt, att i permiska konglomerat såväl i Tyskland och England som i Australien stundom finnas repade block, och att man på grund deraf antagit transport genom glacierer, i hvilket fall då äfven under permiska tiden en istid skulle herskat B. L-n.
Permission (af Lat. permittere, egentl. släppa fram; tillstädja), tjenstledighet. -- Permittera, bevilja tjenstledighet; gifva fritid; hemförlofva.
Permutation (Lat. permutatio, förändring, omkastning), matem. Se Kombination 2.
Pernahyba. Se Paranahyba 3.
Pernambuco. 1. Provins i östra Brasilien, begränsad i n. af prov. Parahyba, Rio Grande do Norte, Ceara och Piauhy, i s. ag Bahia (mot hvilken Rio S. Francisco en lånf sträcka bildar gräns) och Alagoas samt i ö. af Atlantiska hafvet. Areal 128,395 qvkm. Omkr. 1 mill. innev., deraf 26,200 slafvar (1886). Det inre, som genomskäres af flere bergskedjor, består till större delen af gräsplatåer, som ofta lida af torka. Den jämna, 50--70 km. breda kustregionen eger mycket bördig alluvialjord, som är bevuxen med yppig urskog och genom rika skördar af sockerrör och bomull väl lönar odlarens möda. Skogarna lemna det efter denna provins uppkallade färgämnet fernbock samt flere andra färgämnen och droger. -- 2. Hufvudstad i nämnda provins, af brasilianerna kallad Cidade do Recife l. blott Recife, näst Rio de Janeiro och Bahia den största staden i Brasilien, ligger vid kusten under 8° 3' 27" s. br. Omkr. 130,000 innev. Längs kusten och omkr. 1,5 km. från denna löper ett fullkomligt rakt, 5,2 km. långt sandstensref (Port. recife) af 30--60 m. bredd, hvilket bildar en säker, men tämligen grund hamn. Fartyg, som ligga mer än 6 m. djupt, ankra på redden. Staden består af tre delar: Recife, på en ö, som bildar södra änden af en sandbank, hvilken sträcker sig till den 4 km. norrut belägna staden Olinda, Sant' Antonio, på en halfö, genom ett smalt sund skild från nämnda ö, samt
Källa: Project Runeberg · ·
