Sida 536
Perislända ...
Boa Vista, den moderna staden på fastlandet midt emot Sant' Antonio. Bland offentliga byggnader må nämnas guvernörens palats, biskops-palatset, Pedro II:s hospital, hittebarnshuset, det nya dårhuset, universitetet (18 professorer och 530 studerande 1879), normalskolan och provinsbiblioteket. Förnämsta exportartiklarna äro socker och bomull; hela exporten hade 1880 ett värde af omkr. 36 mill. kr. Hamnen besöktes s. å. af 1,047 fartyg om 674,000 tons. Staden ligger lågt och omgifves af en sumpig landsträcka. Den plägade förr anses för den osundaste af alla brasilianska hamnar, men sundhetsförhållandena äro nu betydligt bättre, till en del beroende på verkställda torrläggningsarbeten. Med Olinda och Caxanga är P. förenadt genom spårvägslinier, och till Garanhuns i det inre af landet går en jernväg.
Pernau, grefskap i Livland, som d. 16 Okt. 1627 förlänades åt grefve Franz Bernhard von Thurn.
Pernau, 1. Flod i Livland, uppstår genom förening af floderna Fellin och Fennern samt faller nedanför staden P. ut i Pernaubukten, som bildar nordöstra delen af Riga-viken. Fellin är vestra afloppet för Virzjärv, hvilken åt ö. utsänder Embach till Peipus. -- 2. Hamnstad i rysta guvern. Livland, vid venstra stranden af floden P., straxt ofvanför dess mynning, 250 km. n. om Riga. Omkr. 13,000 innev. Staden är regelbundet anlagd samt har tvänne offentliga parker och ett hafsbad. På högra sidan om floden ligger förstaden Bremerseite. Hamnen är liten och föga djup. Exporten, som hufvudsakligen består af lin, linfrö och spanmål, hade 1880 ett värde af 8,2 mill. silfverrubel. -- Staden anlades på högra sidan af floden 1255 af en af Ösels biskopar samt befästes med vallar och en borg. 1599 flyttade polackerna staden till flodens venstra sida. Svenskarna, som innehaft den sedan 1617, befäste den 1642, men förlorade den i Aug. 1710, då fästningsverken förstördes. 1699 flyttades universitetet från Dorpat till P. (det invigdes i P. d. 28 Aug. 1699), men dess verksamhet afbröts med stadens eröfring af ryssarna. Akademiens arkiv och bibliotek räddades till Stockholm.
Perniciös (Lat. perniciosus), förderflig, skadlig; elakartad (om sjukdomar). -- Perniciös anemi (progressiv, essentiel, idiopatisk anemi) är en höggradig blodbrist, som träffas mest hos qvinnor, vanligen mellan 30 och 60 år gamla, i synnerhet hos dem, som blifvit försvagade genom täta barnsängar, lång digifning, långvarigt diarré, ymnig blödning, dålig näring m. m. Denna sjukdom skiljer sig från vanlig bleksot (se d. o.) genom den öfvermåttan stora mattigheten, den vaxgula hudfärgen, blödningar i retina och andra organ, ofta äfven genom feber och slutligen jämväl genom den vanligen inom några månader eller högst inom ett eller ett par år dödliga utgången. De röda blodkulorna minskas i antalet till 1/6--1/10 af det normala, aftaga äfven i storlek samt blifva skrumpna och oregelbundna. Fettvandling inträder nästan alltid i hjertat, ofta äfven i lefver och njurar. I många fall af perniciös anemi har man på senaste åren träffat intestinaldjur såsom den egentliga orsaken, så t. ex. hos arbetarna i S:t Gotthardstunneln och hos tegelbrännare vid Bonn. Både i Dorpat och i Finland har man botat mången s. k. perniciös anemi genom maskkur, som affört binnikemask eller spolmask. I de fall, der maskkur icke hjelper, bör man försöka arsenik, som i denna sjukdomsform visat sig verksammare än jern. F. B.
Pernini. Se Vesphokar.
Perno (F. Pernaja). 1. Härad i Nylands län, Finland, utgöres af 7 länsmansdistrikt och omfattar Perno, Mörskom, Lappträsk, Artsjö, Strömfors, Elimä, Anjala, Iittis, Jaala och Orimattila socknar samt Liljendals kapell. Areal 4,002 qvkm. Befolkningen, öfver tredjedelen svensktalande, 48,753 personer (1885). -- 2. Socken i ofvannämnda härad, Borgå domsaga, bildar med Liljendals kapell ett imperielt pastorat af 1:sta kl., Borgå stift och domprosten. Areal 534 qvkm. Befolkningen, till största delen svensktalande, 7,554 personer (1885). A. G. F.
Peroneus (»som hör till vadbenet», Grek. perone), anat., benämning på några från vadbenet utgående muskler, af hvilka musculus p. longus, brevis och tertius äro af vigt för fotens styrsel och rörelser. G. v. D.
Péronne [-rå'nn], stad och fästning af tredje klassen i franska depart. Somme, vid floden Somme och jernvägen Paris--Cambrai. 3,994 innev. (1881). Staden är omgifven af vallar och en våt graf samt har ett slott i en af enceintens bastioner, hvilket delvis förstördes genom en eldsvåda 1877. Det har ännu fyra stora torn från medeltiden, af hvilka ett säges hafva varit Ludvig XI:s fängelse, när han hade sitt ryktbara möte med Karl den djerfve af Burgund (1468). Staden omnämnes redan på merovingernas tid och hörde i 9:de årh. till grefvarna af Vermandois. Grefve Heribert II höll Karl den enfaldige fången derstädes, och denne dog der som fånge 929. 1465--77 tillhörde staden hertigdömet Burgund. I fransk-tyska kriget 1870--71 kapitulerade staden d. 9 Jan. 1871 efter 13 dagars bombardement.
Peronospora Cda., bot., ett parasitiskt svampslägte, som inom oosporéerna är typen för en egen grupp, Peronosporaceae, till hvilken äfven den bekanta potatessjukans svamp (Phytophthora infestans) hör. Dessa svampar lefva i andra växter, i synnerhet i deras klorofyllförande delar, som af parasiterna mer eller mindre förstöras, svälla onaturligt upp eller vissna o. s. v. Deras mycelium är en enda, ofta oerhördt lång och förgrenad cell, som utbreder sig i cellmellanrummen samt skickar in sugtrådar (haustorier) i cellernas inre och sålunda upphemtar näring ur dem. Fortplantning sker dels könlöst genom bildning af knoppceller (konidier, förökningsceller), dels hos några också genom s. k. oosporer (äggsporer). Af slägtet P. gifvas många arter, som äro snyltgäster hos olika växter, t. ex. P. gangliformis hos Synanthereae, P. nivea hos Umbelliferce, P. effusa å hafsstrandsväxter, P. alsinearum hos flere Alsineae, o. s. v. O. T. S.
Perov, Vasilij, rysk målare, f. 1834 i Tobolsk, studerade i Moskva och vardt 1866
Källa: Project Runeberg · ·
