Sida 581
Pestrot ...
1. P. I Alexeievitj, kallad den store, son till tsar Alexei Michailovitj i hans andra gifte, med Natalia Narisjkin, föddes d. 9 Juni i (n. st.) 1672 i Kolomenskoje Selo, nära Moskva. Sedan han vid fyra års ålder mist sin fader, uppfostrades han under sin moders öfverinseende. Hans äldste halfbroder, Feodor, som efterträdt sin fader på tronen, afled utan barn 1682, efterlemnande en broder Ivan och halfbrodern P. Den förre var väl närmaste arfvingen, men han var svagsint, då deremot P:s öfverlägsna förstånd redan gjort sig kändt. Till följd deraf utropade äfven bojarerna P. till tsar, men Ivans syster Sofia förstod att åstadkomma ett uppror bland streltserna (den stående hären), hvarigenom äfven Ivan uppsattes på tronen. Den egentliga regeringen öfvertogs af den rank- och hersklystna Sofia, medan P. och hans moder drogo sig undan till byn Preobrasjenskoje. Hans största nöje var att leka soldat, men de bokliga studierna försummades dock ej, ehuru de drefvos utan plan och ordning. Han lärde sig latin, tyska och holländska och läste mycket, men om någon uppfostran i egentlig mening kan man knappt tala. En stor del af sin tid ströfvade han omkring på Moskvas gator med sina sällskapsbröder och gjorde der bekantskap med lasten i alla former, med skälmar och bedragare, men också med en mängd beslutsamma äfventyrare, som sedan blefvo hans hjelpare, såsom Lefort och Gordon. Af dylika element bildade han en »lekkamratsbataljon», som öfvades på europeiskt sätt och blef den modell, hvarefter sedan armén ombildades. Öfningarna höllos i Preobrasjenskoje, med hvars namn regementet sedermera uppkallades. Sitt intresse för sjöväsendet ådagalade P. samtidigt genom att låta bygga en hel flottilj af båtar, som manövrerades på några insjöar och små floder i trakten. Sofia fruktade emellertid P., och denna fruktan ökades, ju mer P. nalkades sin myndighetsålder. Slutligen sökte hon egga streltserna till ett nytt uppror, hvars mål skulle vara P:s mördande. Men dessa förblefvo likgiltiga, planen yppades, och de fleste togo parti för P. Följden deraf blef att Sofia störtades och hölls i fångenskap och att P. sjelf öfvertog regeringen (1689). Samma år hade hans moder gift honom med Eudoxia Lapuchin, hvilket äktenskap blef olyckligt och upplöstes. P. började genast att ombilda armén efter europeiskt mönster, biträdd af utländingarna Lefort, Gordon, Schein m. fl., och lät bygga en flotta på Hvita hafvet. År 1696 eröfrade han Azov och förvärfvade dermed Rysslands första besittning vid Svarta hafvet. Sedan han sålunda skaffat sig krigisk ära, företog han 1697 sin första resa till vestra Europa, ehuru på sätt och vis inkognito. Han reste nämligen under namn af »Peter Michailov» såsom följeslagare åt sina ambassadörer Lefort, Golovin och Vosnitsin genom Kurland, Brandenburg, Hannover till Holland, der han i Zaandam besökte fabriker och skeppsvarf och t. o. m. sjelf deltog i arbetet. Dock vistades han der blott åtta dagar och for sedan till Amsterdam, der han var outtröttlig i att bese allt hvad som var sevärdt samt värfvade konstnärer, arbetare, militärer och ingeniörer, köpte verktyg och modeller o. s. v. Äfven England besöktes, der han i Oxford blef doktor, men snart måste han återvända hem. I Ryssland hade tsarens ovanliga resa väckt förbittring, allahanda historier om henne berättades och troddes, bl. a. att han satt fången i Stekoln (Stockholm). Sofia och hennes vänner begagnade sig deraf att upphetsa streltserna samt lyckades förmå dem till uppror. Detta blef kufvadt, och då P. snart återkom, straffas de upproriske på ett förskräckligt sätt. Omkr. 1,000 af dem afrättades, hvarvid P. sjelf skall hafva biträdt som bödel. Kåren upplöstes, Sofias hufvud rakades, och hon sjelf inspärrades i ett kloster. Samma öde drabbade äfven P:s gemål, hvilken P. hatade, emedan hon var en motståndare till hans reformplaner. Dessa kunde han nu fritt genomföra, ehuru visserligen icke utan motstånd, om än detta ej längre vågade öppet framträda. Derför äro äfven P:s reform-ukazer fyllda med hotelser om döds- eller knutstraff: det var med sådana medel han påtvang det ryska folket sin vilja. Målet för P:s reformer var att i Ryssland införa vesteuropeisk civilisation. Detta måste ske genom att utländingar af alla slag inkallades, att utländska seder och bruk efterbildades, både inom det enskilda och det offentliga lifvets område. Så förklaras, att hans lagstiftning påbjöd europeiska drägter, förbjöd det yfviga ryska skägget, afskaffade den asiatiska seden att qvinnorna skulle hållas innestängda i sin särskilda afdelning (terem) o. d. Han inrättade skolor öfver hela landet, hvilka afsågo praktiska mål, att bilda ingeniörer, navigatörer etc. Han lät öfversatta vesterländska arbeten i alla möjliga vetenskaper; han uppsatte tryckerier, lät uppsätta en tidning, och slutligen stiftade han, 1724, vetenskapsakademien. Ej mindre genomgripande voro hans reformer inom statslifvet. Han öppnade Ryssland för främlingar, som han gaf rätt att förvärfva fast egendom inom landet, att idka handel och näringar o. d. Adeln gjorde han till en tjensteadel, och hvar och en som tjenade kronan blef adelsman. För att drifva åtminstone de yngre sönerna till statstjenst gjorde han adelsgodsen till majorat. Genom dessa lagar blef den gamla ståndsskilnaden bruten, afståndet mellan den gamla adeln och det öfriga folket minskadt. I stället för bojarernas gamla »duma» (råd) inrättade han den styrande senaten (1711), en regeringskonselj, hvars själ var han sjelf. Efter svenskt mönster delade han centralförvaltningen på kollegier, tio till antalet. Äfven lokalförvaltningen omdanades i likhet med den svenska. Landet delades i 12 guvernement och dessa i 43 provinser, och med provinsståthållarna höll han stränga, ofta blodiga räfster, när de gjort sig skyldiga till bestickning. Rättskipningen förbättrades, säkerheten på gator och vägar blef vida större än förr. Armén uppdrefs till 210,000 man, och flottan räknade snart 48 större och 800 mindre fartyg. Patriarkatet, hvars innehafvare genom sitt inflytande hos folket kunde blifva farlig för kejsaren, afskaffades, och kyrkans styrelse
Källa: Project Runeberg ·
