Sida 684
Planetarisk nebulosa ...
tillfällig materiel. Sådana bockar äro lätta att tillverka och utsätta; men som de stå på endast två ben, fordra de en fast förbindning med landfästet för att ej falla omkull. Jfr Hängselbock och Krigsbrygga. O. A. B.
Plankonkav o. plankonvex. Se Lins.
Planman, Anders, astronom, matematiker, f. i Hattula, Finland, 1724, student i Åbo 1744 och filos. magister ders. 1754, fortsatte sina studier i Upsala, der han 1758 blef docent i astronomi, men återvände 1763 till Åbo såsom professor i fysik. 1801 tog han afsked från sin professur. Död d. 25 April 1803. Han var ledamot af Vetenskapssocieteten i Upsala och (sedan 1767) af Vetenskapsakademien. -- Af P:s vetenskapliga afhandlingar hänför sig flertalet till Venuspassagerna 1761 och 1769, för hvilkas observerande han uppsändes till Kajana, samt metoden att derur bestämma solparallaxeon. Af de 28 disputationer, för hvilka han i Åbo presiderade, behandla de flesta experimentalfysiken och den praktiska astronomien. G. E.
Planmätning kallas vid fältmätning den åtgärd, genom hvilken läget på kartan bestämmes af ett tillräckligt antal punkter, för att man med stöd af dessa skall kunna inlägga bebyggda orter, vägar, vattendrag, skilnaden mellan olika slag af mark och de öfriga föremål, som sammanfattas under benämningen markens konturer. Planmätningen utgår från triangelmätning eller från de genom användande af stomkarta bekanta punkterna eller, vid små kartarbeten, från en godtyckligt vald punkt. Sedan utgångspunkten blifvit bestämd och mätbrädet vederbörligen inriktadt i densamma, öfvergår man till bestämmandet af läget för åtskilliga synliga punkter. Detta sker dels genom enkel syftning och afståndsmätning, då man från en punkt (stationspunkt) uppdrager en syftlinie till den punkt, hvars läge sökes, uppmäter afståndet dit och afsätter det efter skalan, dels genom ajskärning, då syftlinier uppdragas från två stationspunkter, till den sökta punkten, hvars läge angifves af deras skärning, dels ock genom inskärning (se d. o.). Dessa sätt kunna delvis användas i förening med hvarandra. Sedan genom dylika åtgärder ett tillräckligt antal punkter blifvit till sitt läge bestämdt, kunna med stöd af dem markens konturer och, om så erfordras, äfven dess beklädnad intecknas. C. O. N.
Planogameter. Se Chlorozoosporaceae.
Planpenningar. Se Hjelprote.
Planquette [plangkä'tt], Robert, fransk operakomponist, f. 1850 i Paris, var en tid elev vid dervarande konservatorium utan att dock då lyckas göra sig bemärkt, men vann sedan rykte dels genom lyckade romanser, dels genom sina operetter Valet de cour, Le serment de M:me Gréyoire, Paille d'avoine, Les cloches de Corneville (1877), Le chevalier Gaston, Les voltigeurs de la XXXII, Rip van Winkle (1882) m. fl. Bland dessa har i synnerhet »Cornevilles klockor» (Stockholm 1878) vunnit stor popularitet genom intagande melodier, nobel hållning och stämningsfullhet, i konstnärligt värde närmande sig den bättre franska komiska operan. Äfven »Bip van Winkle» har vunnit spridning (»Rip-Rip», Stockholm 1884).
Plansch [plangsj], Fr. planche (af Lat. planca, bräde), egentl. graverad kopparplåt eller träplatt; aftryck af en graverplatt eller kliché, kopparstick, stålstick, stentryck, träsnitt o. s. v.; hvarje slags på särskildt blad tryckt illustration. -- Planschett (af Fr. planchette, liten plåt, dimin. af planche), böjlig stålskena i snörlif.
Planspegel. Se Spegel.
Planta, Peter Jakob, missionär, föddes i Jönköping 1721. Han ärnade först blifva fältskär och tjenstgjorde derefter på apotek i Stockholm, tills han 1747 afreste såsom missionär till Jamaica, der han i 20 år verkade bland negerslafvarna, utsatt för de största faror. Om hans senare öden känner man endast, att han dog i Ockbrook i England 1814.
Planta, Martin, schweizisk pedagog, fysiker, f. 1727, d. 1772, grundlade 1761 i sitt hemland, Grisons, en högre bildningsanstalt, »Seminarium», ett på sin tid märkligt företag. Anstalten var först förlagd till Haldenstein, men flyttades 1771 till slottet Marschlins. År 1755, alltså ett årtionde före Ingen-Houss och Ramsden, uppfann P. en skifelektricitetsmaskin. Angående användning af ånga såsom drifkraft för fartyg och vagnar framlade han inför franska regeringen en första idé, och ehuru denna af vetenskapsakademien i Paris förklarades vara outförbar, var P. således, likasom redan tidigare Papin, en föregångare till Watt.
Plantage [plantasj], Fr., egor i ett tropiskt land, å hvilka odling i stort af vissa förbrukningsväxter (plantan) drifves, t. ex. tobaks-, bomulls-, socker-, kaffe-, kakao-, indigo-plantage.
Plantagenet [franskt utt. plangtasjönä; engelskt utt. plennte'ddsjenett], engelsk konungaätt, har sitt namn deraf att stamfaderns fader, grefve Gottfrid af Anjou, skall hafva brukat pryda sin hufvudbonad med en qvist af ginstbusken (planta genistae). Gottfrid, som 1129 öfvertog Anjou och Maine af sin fader, korsfararen Fulco (konung af Jerusalem 1131--42), var förmäld med engelske konungen Henrik I:s enda barn, kejsar Henrik V:s enka, Margareta. Efter faderns död (1135) korsades hennes arfsanspråk af Stefan af Blois, så att hon endast någon tid (1141--42) var erkänd såsom Englands herskarinna och först efter flere års krigstillstånd fick sin rätt till Normandie häfdad. Deremot blef Gottfrids och Margaretas son Henrik 1154, efter Stefans död, konung af England såsom Henrik II; och ätten P. regerade derefter i detta rike till år 1485, då, efter långvarig tvekamp mellan de båda hufvudgrenarna Lancaster och York, dess saga lyktades genom Richard III:s död i slaget vid Bosworth. Richards besegrare, Henrik Tudor, grefve af Richmond, hvilken såsom Henrik VII blef stamfader för en ny regentätt, tudorernas, härstammade på mödernet från huset Lancaster och förmälde sig med den fallnes brorsdotter, Elisabet af York.
Plantagineae Juss. bot., en naturlig växtfamilj, hvars arter hafva blommorna i ax (sällan
Källa: Project Runeberg · ·
