Sida 262
Wellington ...
denna sport. -- I många lands arméer har man i inrättat kårer af cyklister, som företrädesvis skola sköta kurirtjenst (velocipedordonnanser). Jfr L. Baudry de Saunier: »Le cyclisme théorique et pratique» (1892).
Velocitet (Lat. velocitas), snabbhet.
Velours [völour], Fr., sammet. -- Velouterad, veluterad, sammets- (sjagg- eller plysch-) liknande (om tyger, tapeter o. dyl.). Jfr Flossa-väfnad.
Velpeau [-på], Alfred Armand Louis Marie, fransk kirurg, f. 1795, blef 1823 med. doktor i Paris och utgaf 1825--26 Traité d'anatomie chirurgicale (2 bd), hvilken rönte mycket stor framgång. Samtidigt offentliggjorde han (1826) sin Mémoire sur l'inflammation aiguë des membranes synoviales tendineuses et articulaires (1826). Hans Tratie de l'art des accouchements (2 bd, 1829) och i synnerhet dess 2:dra upplaga (1835) skattas mycket högt. Tre år senare var han färdig med en ny förträfflig handbok, Nouveaux elements de médecine opératoire (3 bd, 1832). År 1834 blef han professor i kirurgi i Paris och innehade denna plats till sin död, 1867, oförtrutet arbetande på sin vetenskaps utveckling. Bland de många arbeten, som han under denna tid utgaf, märkas Sur les maladies du système lymphatique (1835--36), Leçons de clinique chirurgicale faites à l'hôpital de la Charité (3 bd, 1840--41), Clinique chirurgicale (1866) samt Traité des maladies du sein et de la région mammatre (1853), en på 2,000 fall grundad monografi, hvilken anses vara hans anmärkningsvärdaste och originellaste verk. -- »V:s bästa arbeten äro de, i hvilka han redogör för resultaten af sina egna iakttagelser. Ehuru V:s namn icke är förbundet med någon betydande uppfinning eller upptäckt, har han likväl, åtminstone i Frankrike, utöfvat ett afgjordt inflytande på kirurgiens framsteg. Såsom lärare var han utmärkt genom en enkel och klar metod; nästan hela den yngre generationen af franska kirurger tillhör hans lärjungar. Såsom praktiker framstod han genom säkerheten i sitt omdöme och genom sin försigtighet som operator. Hos honom voro förenade många egenskaper, som bilda den fulländade och verkligt store kirurgen.» R. T-dt.
Wels, stad i Öfre Österrike, vid Traun (biflod till Donau) och jernvägarna Linz--Salzburg samt W.--Passau. 8,859 innev. (1880). W. anses vara den vackraste landsortsstaden i kronlandet, på grund af både sitt läge och sina prydliga byggnader, bland hvilka särskildt utmärka sig den evangeliska Kristuskyrkan, uppförd 1849--50 på bekostnad af Gustaf Adolfs-föreningen, rådhuset och borgen, sannolikt ursprungligen ett romerskt kastell i den af Marcus Aurelius omkr. 170 e. Kr. anlagda kolonien Ovilia l. Ovilabis. Oljeqvarnar, pappersbruk, maskinoch margarinfabriker.
Velschow, Hans Matthias, dansk historiker, född i Köpenhamn d. 22 Nov. 1796, blef student 1815, teol. kandidat 1822 och magister 1831 samt efter en tvåårig utländsk resa professor (rostgardianus) i historia 1833. Död d. 8 Juli 1862. Hans vigtigaste arbete är fullbordandet af P. E. Müllers upplaga af Saxo (1839--58), men dessutom skref han flere värdefulla afhandlingar, hufvudsakligen om Danmarks inre förhållanden under medeltiden, såsom De danorum institutis militaribus regnante Valdemaro secundo (1,1831). Hans lärdom och skarpsinne motvägdes dock af en viss naturlig tröghet och improduktivitet, hvarför frukten af hans arbete blef i det hela taget obetydlig. E Ebg.
Velsk och Velskland. Se Valland och Välsk.
Velten [fel-], Johannes, vanl. kallad Magister Velten, tysk skådespelare och teaterledare, f. i Halle, studerade i Leipzig och bildade omkr. 1668 ett i Tysklands teaterhistoria berömdt skådespelaresällskap, som 1682 eller 1685 blef sachsisk hoftrupp och småningom genom förbättring af spelsättet och repertoaren (bl. a. genom uppförandet af öfversättningar från Molière) lyfte den tyska teatern från dess medeltida ståndpunkt. Med sin trupp besökte V. flere af Tysklands större städer. Han dog i Hamburg 1692, och derefter öfvertog hans enka ledningen af sällskapet, som upplöstes först omkr. 1712. Att den tyska trupp, som på 1690-talet tillbragte flere år i Stockholm, skulle -- såsom några svenska teaterforskare haft skäl att antaga -- varit Magister V:s, har genom senare upplysningar visat sig högst osannolikt. Deremot vet man säkert, att fru V. med sällskap spelade i Köpenhamn 1707. Se härom J. Paludans uppsats i »Samlaren» 1890.
Welti, Emil, schweizisk politiker, f. 1825, började 1847 verksamhet som advokat i sin födelsekanton, Aargau, hvilken 1856 invalde honom, då president i kretsdomstolen i Zurzach, i sin regering, der han hade plats till 1866 och stod i spetsen för först justitie-, sedermera undervisningsdepartementet. 1857--66 tillhörde han derjämte ständerrådet (förbundsrepresentationens ena kammare) och var dess president 1860 och 1866. I Dec. 1866 invaldes han i förbundsrådet (den verkställande myndigheten inom edsförbundet), som han tillhörde till 1892, och der han en tid var chef för krigs- och sedermera för post- och jernvägsdepartementen samt president åren 1869, 72, 80, 84 och 91. Reorganisationen af det schweiziska försvarsväsendet är W:s verk, och stor förtjenst har han inlagt om S:t Gotthardsbanans tillkomst. W. eger som statsman en stor organisatorisk förmåga och är derjämte en utmärkt talare. För sin redbarhet aktas han högt af alla politiska partier inom landet.
Veltlin. Se Val Tellina.
Weltschmerz, T., »verldssmärta», verldsleda, det själstillstånd, som härrör från den pessimistiska öfvertygelsen att icke sällhet, utan lidande och smärta äro hvarje kännande väsendes oundvikliga lott. Verldssmärtan, äkta eller tillgjord, har i betydande mån satt sin färg på literaturen under förra delen af 1800-talet och funnit typiska uttryck genom skalder sådana som Byron, Heine och Leopardi.
Veluterad. Se Velours.
Velvet (Eng., af Lat. vellus, ull), sammet, silkessammet; bomullssammet. -- Veleteen
Källa: Project Runeberg ·
