Sida 280
Venezianskt glas ...
1810 (sedan franska väldet utbredts öfver Spanien) tvangs generalkaptenen att nedlägga sitt ämbete och en kongress valde Miranda till diktator. Han blef dock närt tillfångatagen af spaniorerna, och det af Bolivar 1813 eröfrade Carácas föll 1814 i spaniorernas händer. Men 1819 var största delen af V. fri och förenade sig (enl. författn. d. 17 Dec. 1819) med Nya Granada till en republik, Columbia. 1821 utrymde spaniorerna Caracas. (Först 1845 erkände emellertid Spanien V:s sjelfständighet.) Sedan Bolivar dragit sig tillbaka, skilde V. sig 1829 från Columbia och bildade en egen republik, som 1830 fick sin författning. Sedan den tiden har V., liksom det öfriga forna spanska Amerika, ofta lidit af inre oro, framkallad af strider dels emellan de konstitutionelle l. konservative och ett radikalt, federalistiskt parti, dels emellan de hvite och de färgade. De konstitutionelle sutto vid makten till 1863, och V:s förnämsta politiska personlighet under denna tid var general Paez (se denne), som 1830--35, 1839--42 och 1861--63 beklädde presidentplatsen och äfven vid andra tillfällen spelade en betydande rol, såsom då han 1846 underkufvade de färgade. Under hans styrelse afskaffades tionden (1833) och infördes fullständig religionsfrihet (1834). Genom lag af d. 24 Mars 1854 egde slafemancipationen rum. Paez måste 1863 lemna makten efter ett blodigt krig emot federalisterna under generalerna Falcon och Guzmau Blanco. Så snart Falcon (1863--67) blifvit president, utfärdades mycket liberala lagar och ändrades statens namn till V:s förenta stater, i sammanhang hvarmed statsområdet delades i 8 stater, 8 territorier och 2 kolonier. Det besegrade partiet beredde emellertid styrelsen svårigheter och lyckades fördrifva Falcon. Men 1870 tillegnade sig Guzman Blanco, federalisternas förnämste statsman, makten, och denna innehade han med några få afbrott (1876--79 och 1884--86) till 1888 i nästan oinskränkt mått, ehuru under titel af president. Han upphäfde klostren (1874), började betala räntor på de utländska lånen och upprätthöll med stränghet ordningen i landet. Då Raimundo Andueza Palacio i Febr. 1892 vägrade att författningsenligt nedlägga presidentskapet, hvilket han beklädt sedan 1890, samt upplöste kongressen och fängslade flere dess medlemmar, angrep general Joaquin Crespo (f. 1845), som 1884--86 var V:s president, med vapenmakt Palacio och dennes anhängare. Efter några månaders strider lyckades han komma i besittning af makten och valdes till president.
Venezuela-viken. Se Maracaibo-viken.
Wengel, Kristian Molt, dansk lustspels-författare, född i Ringsted d. 24 April 1821, blef student 1840 och jur. kandidat 1848. Död d. 24 Sept. 1859 som fullmäktig i justitieministeriet. Jämte lustiga visor skref W. muntra vådeviller och satiriska komedier, hvilka ursprungligen voro afsedda för studentkretsarna, der han gerna trifdes, men sedan uppfördes med stort bifall på sekundteatrarna, t. ex. Cousine Lotte (1854; 4:de uppl. 1880; »Dagbladsannonsen», 1855), Plader (1858), Kjærlighed paa taget och En tale (utg. 1858--60). E. Ebg.
Vengetinderne, en rad af fjälltoppar af ända till 1,841 m. höjd i Romsdalen, Norge, hvilka tillsammans med Troldtinderne och Romsdalshorn bilda ett af landets mest storartade och egendomliga fjällpartier. Aak i Romsdalen erbjuder en förträfflig utsigt öfver V. och Romsdalshorn. E. H.
Wenglein [-lajn], Joseph, tysk målare, f. i München 1845, studerade i början juridik, men var samtidigt elev i konstakademien samt blef sedan lärjunge af Steffan och Lier. Hans fack är landskapet, och han hemtar sina motiv från Ober-Baierns högslätter och de lummiga trakterna kring floden Isar, ty han har sin styrka i framställning af skogens jätteträd och deras löfverk. Hans taflor äro ofta försedda med staffage af jagt, och han målar inga utsigtsporträtt, utan bearbetar sina motiv fritt och framställer i synnerhet i mindre dimensioner stämningslandskap.
Venia, Lat., tillstånd, tillåtelse, särskildt tillåtelse att predika (v. concionandi) och tillstånd att hålla föreläsningar vid ett universitet (v. docendi).
Veni, Sancte spiritus, Lat., »kom, Helige ande», begynnelseorden i en antifoni och en seqvens från medeltiden, af hvilka den förra, diktad för pingsthelgen, återfinnes i svenska psalmboken af 1819, n:r 132 och n:r 134. Psalmen 132 har användts mycket i Sverige vid morgonbönen i elementarläroverken samt vid prestvigningar, biskopsinvigningar och prestmöten.
Venius. Se Veen.
Veni, vidi, vici, Lat., »jag kom, jag såg, jag segrade», se Caesar, sp. 1509.
Venjan, socken i Kopparbergs län, Mora, Solleröns och Venjans tingslag. Areal 69,568 har. 1,821 innev. (1891). V. utgör ett konsistorielt pastorat, Vesterås stift, Mora kontrakt.
Venloo l. Venlo [fenlå], stad i nederländska prov. Limburg, på högra stranden af Maas, vid en vigtig jernvägsknut. 10,550 innev. (1887). Tillverkning af bränvin, öl, läder, tobak m. m. V. var fordom befäst (verken slopades 1868) och har genomgått en mängd belägringar.
Venn [fen], Hohes V. l. Hohe Veen (egentl. Fenn, träsk), platå i neder-rhenska bergssystemet, till större delen i Rhenprovinsen, till en mindre del i Belgien, i mera begränsad mening platån mellan städerna Eupen, Montjoie och Malmedy. Den är flack, skoglös, folktom, utan vägar, rik på torfmossar, hvilka hafva en mäktighet af ända till 8 m. Dess högsta punkt är Botrange, som har 695 m. absolut, men en obetydlig relativ höjd.
Wennberg, Charlotta (Lotten) Kristina, välgörarinna, född i Stockholm d. 2 Juni 1815, dotter till kommerserådet J. O. Wennberg, tillbragte sina yngre år till stor del på föräldragodset Yxe i Nora bergslag och började redan som barn att outtröttligt bispringa bygdens fattiga och sjuka. Om vintrarna var hon en firad deltagarinna i hufvudstadens societetslif, tills hon efter faderns död (1837), då familjens
Källa: Project Runeberg ·
