Sida 311
Werlauff ...
till oss. -- Här är äfven platsen att tillägga följande om ljusets ifrågasatta absorption i den interstellära rymden. Möjligheten af en dylik absorption påpekades redan af Olbers, som äfven sökte styrka detta antagande genom att påvisa, att i motsatt fall hela himmelssferen skulle för oss te sig såsom en sammanhängande lysande yta. Beviset derför stöder sig emellertid på antagandet att mängden af lysande materia i rymden är oändlig såsom rymden sjelf, hvilket ju måste ifrågasättas. Men frånsedt detta, synes det framgå af F. W. Struves undersökningar (jämförelse af det antal stjernor af en viss storleksklass, som man verkligen iakttager, och det antal man enligt beräkning skulle se, om stjernorna hade absolut samma ljusstyrka och vore likformigt fördelade i rymden samt om ingen ljusextinktion förefunnes), att en ljusextinktion verkligen existerar. I st. f. att sålunda, om en stjernas afstånd är x, enligt lagen för ljusets aftagande omvändt proportionelt mot afståndets qvadrat beräkna dess skenbara ljusstyrka, L, enligt formeln
L = k/x2
har man enligt Struve, på grund af extinktionen i verldsrymden, att använda följande modifikation af denna formel
L = k . [0,990651]x-1/x2
I enlighet dermed har man att förminska de uppskattningar af stjernornas afstånd, hvilka i likhet med Herschels grunda sig på iakttagelser af deras skenbara ljusstyrka. K. B.
Verldstid. Se Tid, sp. 269, och A. Möller: »Borgerlig tid och verldstid» (progr., Lund 1892).
Världsträdet, mytol. Se Yggdrasil.
Verldsutställningar. Se Industriutställningar och Utställningar.
Verldsåldrar. Se Guldåldern.
Werle, en gren af det mecklenburgska furstehuset, hvilken hade sitt namn efter godset W., i nuv. kretsen Mecklenburg, amtet Grabow. Ättelinien härstammade från furst Henrik Burwins af Mecklenburg son furst Nikolaus (Niclot) I, som 1235 fick herskapet W. och afled 1277, och den utslocknade på svärdssidan 1436. Furstehuset W. stod under 1200- och 1300-talen i såväl politiska som äktenskapsförbindelser med Nordens konungahus. Så var furst Henrik af W., den ofvannämnde Nikolaus' son (död d. 8 Okt. 1291), förmäld sedan 1262 med Birger jarls dotter Rikissa (död d. 13 Dec. 1288), i hennes andra gifte. Hans brorson furst Nikolaus II (död 1316) var gift med Erik Glippings dotter, som äfven hette Rikissa, och Nikolaus' dotter Sofia skulle enligt 1310 års fördrag äkta den svenske hertig Erik Magnusson. Hon kom äfven öfver till Sverige, men hertig Erik ville ej fullfölja förbindelsen, hvarför han och hans broder Valdemar i fredsfördraget i Helsingborg d. 19 Juni 1313 förbundo sig att i penningeersättning lemna konung Erik Menved (Sofias morbroder) 4,000 kölniska mark och furst Nikolaus 2,000 mark. Sofia blef sedermera (omkr. 1315) gift med den ryktbare hertig Gerhard III den store af Holstein.
Werlhof, Paul Gottfried, tysk läkare, f. 1699, blef 1723 med. doktor i Helmstädt, flyttade sedan till Hannover och vann der ett stort anseende. Död 1767. W. var en mycket lärd läkare, en förträfflig iakttagare och en framstående skriftställare både på vers och prosa. Inom medicinen är han mest bekant genom den efter honom uppkallade morbus maculosus Werlhofii (se Purpura och Sugillation). Bland hans skrifter märkas Observationes de febribus, praecipue intermittentibus et ex harum genere continuis (1732) och De variolis et anthracibus (1735). Hans samlade medicinska skrifter utgåfvos i 3 band 1775--76. R. T-dt.
Vermandois [-mangdåa'], fordom franskt grefskap, omkr. 36 km. i längd och 24 i bredd, senare hertigdöme i Picardie, omkring Sommes källor, nu fördeladt på departementen Aisne och Somme. I detsamma lågo städerna S:t Quentin (hufvudstad), Vermand (som gaf namn åt grefskapet), Ham, S:t Simon och le Catelet. V. hörde under medeltiden till en mäktig grefveslägt, hvars härkomst man leder tillbaka till Bernhard, konung af Italien (d. 818), naturlig son till Karl den stores son Pipin. Efter Heribert IV:s död 1080 fråntogo baronerna hans son Eudes grefskapet, som de gåfvo åt Henrik I:s i Frankrike son, Hugo, gift med Heriberts dotter Adelheid. Genom Hugos sondotter Elisabet öfvergick det till grefve Filip af Flandern (1167), men 1185 bemäktigade sig konung Filip II detsamma och förenade det 1215 med franska kronan. Ludvig XIV upphöjde det till hertigdöme och skänkte det till sin naturlige son med hertiginnan de La Vallière Ludvig af Bourbon, efter hvars död (1683) det tillhörde linien Bourbon-Condé.
Vermdö. Se Värmdö.
Vermeer [fermer]. Se Meer.
Vermehren, Johan Frederik Nikolaj, dansk målare, född i Ringsted d. 12 Maj 1823, student vid Sorö akademi 1843, fick sin första undervisning i teckning af läraren derstädes landskapsmålaren Harder. Som student flyttade han till Köpenhamn för att utbilda sig vid konstakademien och hos målaren Roed. År 1846 blef han elev i modellskolan och utställde 1847 sin första tafla. V. gick ut i kriget 1848 och målade derefter Reservsoldatens afsked, som na tillhör k. tafvelgalleriet. Efter att 1855 hafva utställt En jylländsk fårherde på heden erhöll han akademiens reseunderstöd i två år, hvilka han för det mesta tillbragte i Italien, der han samlade bilder ur allmogelifvet. En såningsman och Husliga bestyr (utställda 1860) inköptes båda för k. tafvelgalleriet; den sistnämnda förskaffade honom Thorvaldsens utställningsmedalj. Han målade derefter en serie genretaflor, omsorgsfullt utförda efter naturen, tills han 1870 öfvergick till porträttfacket, hvari han bl. a. utmärkte sig genom porträtten af konstnärerna J. Sonne och A. V. Saabye. År 1862 vistades han i Holland med understöd af Anckerska legatet. 1864 blef han ledamot af den danska och 1889 af den svenska konstakademien
Källa: Project Runeberg ·
