Sida 357
Westerlund ...
Ås och Näs socknar) i Vestergötland samt Svartlösa härad (2 gårdar i Grödinge socken) i Södermanland, hvartill d. 5 Juli 1572 lades 5 hemman i Tjust, att det slutligen omfattade 499 3/4 hemman, eller i det närmaste en tredjedel af hela hemmantalet inom de 34 socknar, inom hvilka det var beläget. Grefskapet gaf derefter en årlig inkomst af icke mindre än 13,000 mark penningar, d. v. s. 3,250 tnr spanmål. Grefskapet, som 1600 eller 1601 minskades med 6 1/2 hemman, hemföll 1618 till kronan. Den 26 Mars 1651 förlänades det åt H. Kr. von Königsmark. Jfr G. Forsgrén: »Bidrag till svenska gref- och friherreskapens historia 1561--1655» (1885). 1 A. G.
Vester-Våla. Se Våla.
Vester-Åker. Se Åker.
Vesterås, stad i Vestmanland, belägen på bägge sidor om Svartån vid dennas utlopp i Mälareviken Vesteråsfjärden, säte för landshöfdingen öfver Vestmanlands län och biskopen öfver Vesterås stift. Närmast begränsas staden i v. och n. af låga bergåsar, men i öfrigt af en välodlad slättbygd. Den har för det mesta raka gator och genom sina vackra planteringar ett anslående yttre. Stadens område, 1,589 har, är satt till 15 1/2 mtl. Taxeringsvärdet uppgick 1891 till 8,441,600 kr., deraf 583,500 kr. för jordbruksfastighet. Innevånarnas antal har vuxit från 3,414 år 1840 till 5,367 år 1870, 6,201 år 1880 och 8,280 år 1891. Stadens tillgångar voro 1890 bokförda till ett värde af 1,681,954 kr., skulderna till 935,659 kr. För kommunala behof uttaxerades kr. 4,90 för hvarje krona bevillning till staten. Utom de vanliga stadsmannanäringarna idkas ett icke obetydligt jordbruk jämte trädgårdsskötsel. Handlandenas antal var nyssnämnda år 101, med 76 biträden, handtverkarnas 113, med 260 arbetare. Af industriella anläggningar märkas främst en mekanisk verkstad, en tobaksfabrik, ett bryggeri samt Allmänna elektriska aktiebolagets verkstäder (efter 1890). Tillsammans funnos 9 fabriker, med 251 arbetare och omkr. 840,000 kr. tillverkningsvärde. Af gammalt idkas en liflig sjöfart på Mälaren för utförsel af spanmål och jernmalm. 1878 fick staden stapelstads- samt nederlags- och transitoupplagsrätt; tullkammaren derstädes öppnades i Aug. 1880. Hamnen anlöptes 1890 af 1,581 in- och utgående fartyg, tillsammans mätande 129,452 tons. I hamnafgifter inflöto sammanlagdt 17,082 kr. Der hemmahörande fartyg voro endast 4, om 405 tons. På sjömanshuset voro inskrifna 10 man sjöfolk. Till den raska utvecklingen under de senaste årtiondena hafva utan tvifvel väsentligen bidragit jernvägsförbindelserna vesterut med Köping, österut öfver Tillberga med Sala och Stockholm samt norrut öfver Tillberga med Gamla Norbergs bergslag. Öster om ån, i stadens norra del, ligger domkyrkan, stadens märkligaste byggnad. Dess urspr. treskeppiga långhus, kyrkans äldsta del, tillhör den romanska stilen; för öfrigt är stilen gotisk. Uppbyggd i början af 1200-talet, invigdes den 1271 till domkyrka och helgades åt S. Maria. Tornet uppfördes mellan 1410 och 1415. Efter en brand 1691 fick detta sin nuv. spira, ett verk af N. Tessin d. y. (1693, 94). Tornet med spiran (tuppen inberäknad) når 102,5 m. i höjd. Flere gånger om- och tillbyggd, undergick kyrkan 1858--61 en tidsenlig restauration till sitt inre, hvarefter densamma kan anses såsom en af vårt lands vackraste kyrkobyggnader. Högkoret prydes af ett altarskåp, skänkt af Sten Sture d. y. och Kristina Gyllenstierna. I ett af de många grafkoren hvilar Erik XIV i en dyrbar, af Gustaf III skänkt marmorsarkofag (monumentet uppsattes 1797). I andra grafkor hvila bl. a. riksföreståndaren Svante Sture, riksdrotset M. Brahe, ärkebiskop S. Troilius och biskop Kalsenius (se vidare L. G. Sohlberg: »Historisk beskrifning öfver domkyrkan i Westerås», 1834). I närheten af domkyrkan ligga biskopshuset, allmänna läroverkshuset (1852-53, med bibliotek), gymnastikhuset och längre mot n. vid ån den vackra gamla kyrkogården (utanför östra tullen ligger den nya begrafningsplatsen, som numera uteslutande begagnas). Äfven på östra sidan af Svartån ligga i södra delen af staden det trädplanterade Fiskartorget och derinvid rådhuset samt ej långt derifrån Vasaparken med Gustaf Vasas byst (modellerad af Qvarnström, rest 1864) på grundmurarna af dominikanklostret, inom hvilket Vesterås recess beslöts. Vester om ån ligger det gamla, i arkitektoniskt hänseende föga märkliga slottet på en liten höjd nära åmynningen. Uppbygdt i slutet af 1300-talet, var det gamla »Vesterars hus» för sin tid väl befäst och utstod flere belägringar under medeltidsfejderna. Det förstördes af Gustaf Vasa, som uppförde den nuvarande slottsbyggnaden, en tung fyrkant med en trång borggård. Befästningarna äro längesedan borttagna, och f. n. användes slottet till länsresidens. På samma sida om ån, n. v. om staden och sedan 1891 införlifvadt med denna, ligger det omkr. 8 har omfattande, till största delen af A. T. Sundin 1866 donerade Djekneberget, ännu 1860 bevuxet af ljung och en, men genom kapten Sam Lidmans (f. 1824) energiska arbete och delvis personliga utgifter nu förvandladt till en värderik promenadplats, som erbjuder en härlig utsigt öfver Mälaren och prydes med en oändlig mängd resta stenar, hvilka Lidman försett med inskrifter. Den öfversta delen af Djekneberget bildar en gräsbevuxen platå, som utgör exercisplats för stadens skarpskyttar och skolungdomen. Bland offentliga inrättningar böra nämnas: allmänna läroverket (V:s gymnasium var det äldsta i Sverige, stift. 1620), ett elementarläroverk för flickor, Zimmermanska slöjdskolan, en kemisk station, länslasarett, en upptagningsanstalt för sinnessjuka, epidemisjukhus, barnhem och flere på donationer grundade välgörenhetsinrättningar. Kreditanstalter äro: hufvudkontor för Mälareprovinsernas enskilda bank, afdelningskontor af Uplands enskilda bank, två sparbanker, pantaktiebank samt en stadshypoteksförening. Pressen representeras af tre politiska tidningar, »Vestmanlands Allehanda», »Vestmanlands läns tidning» och »Vestmanland», af hvilka de två första utkomma 3 och den sistnämnda 2 gånger i veckan. I kyrkligt afseende bildar staden jämte S:t Ilians landsförsamling ett regalt pastorat,
Källa: Project Runeberg ·
