Sida 471
Vieusseux ...
för Upland författat åtskilliga »flockar», som emellertid vid slutet af 1200-talet icke funnos samlade på ett ställe och högeligen tarfvade revision, samt att af dessa V:s stadganden allt, som befanns vara tidsenligt, influtit i den nya lagbok, som 1296 af konungen stadfästes. Jämte den hedniske lagmannen Lumb (Lumber) i Vestergötland, om hvilken några anteckningar vid den äldre Vestgötalagen förtälja, att han författat en stor del af den ursprungliga Vestgötalagen (den s. k. Lums lag), är V. vår äldste till namnet kände författare på svenska. Ad. N-n.
Wight [oäjt], en till eng. grefskapet Hampshire hörande ö i Kanalen, s. v. om Portsmouth, skild från engelska kusten genom det på smalaste stället endast 3,5 km. breda sundet Solent i n. v. och det något bredare Spithead i n. ö. Ön är rutformig, 37 km. i ö. och v., 21 km. i n. och s. Den har en areal af 378 qvkm. och 78,263 innev. (1891). Det mest framstående draget i dess natur är en midt öfver ön i ö. och v. gående kedja af kritkullar, afbruten i midten af ån Medina, öns största vattendrag, som med ett 7 km. långt aestuarium mynnar ut på norra kusten och delar ön i tvänne hälfter (»liberties»): East och West Medina. Vid södra kusten ligga flere höjder, bl. a. Catherines Hill (241 m.), och hela sydvestra och sydöstra kusten är bergig och brant samt lemnar med sina ofta sällsamt formade klippor i förening med de på flere punkter anlagda batterierna och fästningsverken säkerhet mot hvarje angrepp. Öns norra del är hufvudsakligen jämn och skogbevuxen. Parkhurst forest, der timmer hemtas för britiska flottan, är öfver 1,200 har. Öns geologi lemnar inom en liten areal tillfälle att studera många olika formationer; de öfversta lagren tillhöra eocen, de understa wealden-gruppen. Klimatet är mildt och njuter anseende att vara synnerligen sundt. Om vintern och våren äro dock östvindarna mycket frestande för sjuklingar, och om sommaren är värmen stundom hög. Dels på grund af sitt milda klimat, dels för sin naturskönhet besökes ön mycket af resande och sjuklingar, och under de senare åren har ett stort antal fashionabla badorter uppstått. De förnämsta af dessa äro Cowes, vid Medinas mynning, Ryde, Bembridge Sandown, Ventnor, Shanklin, Freshwater och Yarmouth. Newport, vid Medina, omkr. 10,000 innev., ar öns hufvudort, men är jämförelsevis föga besökt af främlingar. Hittills hafva många delar af ön af brist på jernvägar varit mer eller mindre otillgängliga, men nu bygges jernväg mellan Newport, Carisbrooke, Yarmouth och Freshwater på vestra hälften af ön, och på den östra äro Newport, Ryde, Sandown och Ventnor förenade genom jernväg, hvarjämte en annan går utmed Medinas sestuarium från Newport till Cowes. Befolkningen idkar företrädesvis jordbruk, hvarjämte en stor del af ön användes till fårbeten. På södra kusten idkas fiske. Industrien är obetydlig. Ön sänder 1 ombud till parlamentet och hör till biskopsstiftet Winchester. -- W., som af romarna kallades Vectis, eröfrades af Vespasianus år 43 och behölls af romarna i 400 år. 530 eröfrades den af Cerdic och Cymric samt lades till konungariket Wessex. Den var derefter länge oberoende, tills befolkningen frivilligt underordrade sig under Alfreds son Edvard. Sedan Vilhelm Eröfrarens tid var ön i allmänhet förlänad åt någon lord, men från Henrik VII:s tid var öns styrelse anförtrodd åt en guvernör, hvars titel nu är endast honorar. Såväl af keltiska som af romerska byggnadsverk finnas rester på ön. Den förnämsta borgen är Carisbrooke castle, midt på ön, nära Newport, der såväl briter som romare och sachsare haft befästningar. Den äldsta nu qvarstående delen är normannisk (från 11:te årh.): det öfriga uppfördes på Elisabets tid. Karl I hölls der fången en längre tid (Nov. 1647--Nov. 1648) före sin afrättning.
Wight [oäjt], Moses, amerikansk målare, f. i Boston 1827, började 1845 egna sig åt studiet af porträtteringskonsten och begaf sig 1851 till Europa. Der målade han bl. a. Alexander von Humboldts porträtt, hvilket i Berlin väckte mycket bifall. Efter att hafva vistats en tid i sitt hemland begaf han sig 1860 åter till Europa och slog sig ned i Paris. Till hans mest bekanta arbeten höra porträtt af naturforskaren Agassiz, af statsmännen Everett och Sumner samt af den om staden Boston högt förtjente Josias Quincy.
Vigilans och Vigilant. Se Vigilera.
Vigilantius, presbyter i Barcelona, Spanien, i slutet af 4:de och början af 5:te årh., kraftig motståndare mot munkväsendet. Han var född i södra Gallien, företog redan som yngling vidsträckta resor och kom dervid i nära beröring med eremit- och munkväsendet, som då begynt taga fart inom den Österländska kyrkan. En tid vistades han hos den berömde Hieronymus vid Betlehem. De intryck han förde med sig hem gjorde honom alltmera öfvertygad om eremit- och munklifvets förkastlighet ur kristlig synpunkt, och han började i både skrift och tal väldeligen angripa såväl detta »onyttiga» lif som ock det presterliga celibatet och askesen i allmänhet. Han blef alltså en efterföljare till den romerske munken Jovinianus. Båda dessa män kunna betraktas såsom ett slags reformatorer inom kyrkan mot den framträdande medeltidsandligheten. V:s förnämste motståndare var Hieronymus. J. P.
Vigilera (af Lat. vigilare, vara vaksam), arbeta ifrigt för att genomdrifva någonting; anskaffa penningar, låna pengar (»vigga»). -- Vigilans [-la'ngs], ifrigt bemödande för en saks genomdrifvande; upptagande af ficklån. -- Vigilant, som har vana att vigilera.
Vigilia (plur. vigiliae), Lat., egentl. vaka, nattvak. 1. Nattvakt i det romerska lägret. Se Castra, sp. 86. -- 2. I katolska land benämning på den med gudstjenstliga förrättningar firade dagen före en större kyrklig högtidsdag, således motsvarande vårt »afton» i julafton, påskafton (Fr. la veille de Pâques) o. s. v. Namnet »vigilier» betecknar urspr. de förste kristnes nattliga gudstjenster under förföljelsernas tider. Dylika sammankomster till gudstjenst fortforo äfven efter kristendomsförföljelserna (i synnerhet helig blef påskvigilien), men de urartade
På sidan nämns
Källa: Project Runeberg · ·





















