Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 17. V - Väring

eventuel inlösen 1903 icke mindre än 24,023,200 rdr hamb. b:ko = omkr. 96,092,800 kr. Sker ej uppsägning en viss tid före lånetidens utlöpande, anses traktaten förlängd på nya 100 år. På samma gång alla suveränitetsrättigheter öfverflyttades på hertigen och hans arfvingar, förbundo sig dessa till att aldrig afträda hypoteket till någon främmande makt, icke befästa staden eller förvandla W. till krigshamn. Med den summa, som genom förpantningen tillflöt svenska statskassan, möjliggjordes den nödvändiga myntrealisationen (jfr C. Fr. Lundin: »Wismars pantsättande till Mecklenburg-Schwerin», 1892). Till följd af pantsättningen intager W. en särskild ställning och är ej representeradt på Mecklenburgs landtdag. I fråga om förvaltningen har det betydande privilegier. Dess vapen är en klufven sköld: i högra fältet (guld) ett halft svart oxhufvud, i venstra fältet (silfver) två röda bjelkar.

Wismarska tribunalet var en för Sveriges tyska besittningar gemensam öfverdomstol, sedan genom Westfaliska freden (1648) de hade upphört att såsom förut i likhet med de öfriga tyska staterna lyda under rikskammarrätten i Speier. Tribunalet började sin verksamhet d. 10 Maj 1653 efter en preliminärinstruktion; i Sept. 1656 stadfästes tribunalsordningen. De pommerska och bremen-verdenska ständerna egde presentationsrätt vid tillsättandet af lediga platser, med undantag af presidentsoch vicepresidentsämbetena, som tillsattes af K. M:t. Assessorernas antal från Bremen-Verden och Pommern var lika stort. Provinserna aflönade ämbetsmännen. Enligt k. beslut d. 14 April 1802 flyttades tribunalet till Stralsund, der det hade sin första session d. 19 Nov. s. å., men d. 12 Jan. 1803 biföll K. M:t landtständernas begäran om tribunalets förflyttning till Greifswald, hvilken egde rum d. 23 Juli s. å. Enligt den s. k. »Pommerska komiténs» förslag beslöt K. M:t d. 17 Sept. 1810, att namnet tribunal skulle utbytas emot Öfverappellationsrätt.

Vismut, ett sedan äldre tider bekant, men med antimon, bly och tenn förvexladt metalliskt grundämne, hvars natur af särskild metall erkändes först 1529 af Agricola. Namnet skall komma af tyska ordet wiesematte, emedan tyska bergsmän jämförde metallens brokiga anlöpning med de skiftande färgerna på en blomsterrik gräsmatta (T. wiese, äng). Metallen finnes i naturen oftast gedigen, men äfven i förening med svafvel och, mer sällan, med syre. I Sverige finnes vismut på flere ställen, men vanligen som stor sällsynthet. I Sachsen förekommer vismut rikligare. Ur malmen fås metallen genom segring. Metallen har bronsgul färg, är ofta brokigt anlöpt, är spröd och har bladigt, kristalliniskt brott. Dess egentliga vigt är 9,8 och smältpunkt 268,5°. Vismut angripes föga i luft vid vanlig temperatur, men förbrinner vid rödglödgningshetta till gul oxid. Metallen löses lätt af salpetersyra, som dermed ger vismutnitrat. Atomvigten, som tecknas Bi, är 208. Närmast slägt med vismut är antimon, men vismut är betydligt mer positiv. Vismut användes förnämligast till lättsmälta legeringar (Newtons metall, Roses metall, Woods metall, se dessa ord); glasyrer samt till några farmacevtiska preparat. Med syre ger vismut tvänne oxider, af hvilka vismuttrioxiden, Bi₂O₃, är mest bekant samt bildar ett gult pulver, smältbart vid rödglödgningshetta. Vismutsalter äro färglösa och sönderdelas af vatten, hvarvid bildas fri syra och basiska salter, i allmänhet hvita, kristalliniska fällningar. Af salterna är vismutnitrat, 2Bi(NO₃)₃ + 9H₂O, mest användt och bildar stora, färglösa kristaller. Blandas saltets koncentrerade lösning med vatten, uppstår en hvit fällning af basiskt salt, BiO . NO₃ + H₂O. Behandlas detta med en större mängd vatten, fås ett mer basiskt salt, Bi O NO₃ + Bi O . OH, som kallas magisterium bismuthi och användes som invärtes medel vid kardialgier och diarré. P. T. C.

Vismutglans, miner., består af svafvel visinut, Bi₂S₃, är isomorf med antimonglans och kristalliserar rombiskt i nållika, prismatiska kristaller, som efter längden äro starkt streckade. Den förekommer äfven i derba massor af bladig och strålig textur samt insprängd. Färgen är ljust blygrå till stålgrå, med mild metallglans. Egentlig vigt = 6,5. Den är lättsmält och ger för blåsrör på kol ett gult beslag. Vismutglansen är sällsynt och har funnits i Sverige på flere ställen i mindre partier, såsom vid Riddarhyttan, Persberg, Bispberg, Nordmarken, Loos, Vena, Löfåsen och Norberg. I utlandet, der den förekommer vid Altenburg, Schneeberg i Sachsen samt i Böhmen, England och Nord-Amerika, ofta tillsammans med gedigen vismut, tillgodogöres den, då den förekommer i större qvantiteter, såsom vismutinalm. Ant. Sj.

Vismutlegeringar. Se Vismut.

Visnepolitik är i Danmark namnet på den af majoriteten (venstern) i folketinget 1881 började och i synnerhet under 1883--86 fullföljda politiken, som gick ut på att framtvinga ministèren Estrups afgång genom att systematiskt underlåta att behandla regeringens lagförslag. Benämningen kommer från ett yttrande af K. Berg, d. 6 Dec. 1881 och vid senare tillfällen, att »alt visner i hænderne» för ministèren. E. Ebg.

Wisniowiecki [-vje'tski], litavisk adelsslägt, som ledde sitt ursprung från Jagellos kusin Koribut Sigismund, storfurste af Litaven 1432--39, och utslocknade 1744 med hetmanen af Litaven Michal Servatius W. Af ättens medlemmar må följande nämnas. 1. Dimitry W., de zaporogiske kosakernas hetman, beredde Polen många svårigheter genom att mot detsamma uppreta tatarer och turkar, men aflägsnades genom polackernas intriger från sitt ämbete och gick 1557 i tsarens af Moskva tjenst. 1561 återvände han till Polen och drog 1563 med en flock äfventyrare till Moldau för att göra sig till furste der, men blef slagen och tillfångatagen (Aug. 1564) samt afrättad i Konstantinopel. -- 2. Jeremiasz Michal W., vojevod i Lill-Ryssland, f. 1612, d. 1651, öfvergick till romersk-katolska kyrkan och utmärkte sig som general i krigen emot kosakerna under Chmielnicki och mot tatarerna. -- 3. Michal W., den föregåendes son, polsk konung. Se Mikael Wisniowiecki.