Sida 674
Vollon ...
indianerna utan idealisering. Nämnvärda äro äfven hans Recherches nouvelles sur l'histoire ancienne (3 bd, 1814; ny uppl. 1822) samt Simplification des langues orientales (1795) och L'alphabet européen appliqué aux langues asiatiques (1818; se Universalalfabet). V:s »Oeuvres complètes» utgåfvos i 8 bd 1820--26 (ny uppl. 1837), hans »Oeuvres choisies» i 6 bd 1827 (ny uppl. 1846).
Volo (Volos), stad i grekiska nomarkien Larissa, vid innersta änden af Voloviken (fordom Pagaseiska viken), nedanför vestra sidan af Pelion (Plessidi), vid södra änden af en ytterst bördig slätt, som sträcker sig norrut bortom Larissa. Staden, som har omkr. 5,000 innev., består af tre delar: det af murar omgifna Kastro, som hufvudsakligen bebos af turkar, Scala l. hamnen, handelns och sjöfartens säte, samt den osnygga grekisk-judiska förstaden. V., som är utgångspunkt för jernvägen till Larissa och regelbundet besökes af österrikiska, franska och grekiska ångare, som gå mellan Peiraievs och Konstantinopel, är den enda hamnen för norra Greklands produkter (hudar och skinn, frukt, olivolja, råsilke och kokonger m. m.). -- V. ligger på eller i närheten af platsen för det forntida Pagasai (se d. o.). Ett par km. längre söderut ligga ruinerna af Demetrias (se d. o.). På motsatta sidan om den lilla bukten innerst i viken ligger Episkopikullen, på hvilken den gamla staden Iolkos låg. Dr Lolling upptäckte der 1883 några underjordiska grafkamrar, liknande dem i Mykenai och Orchomenos.
Volocher. Se Valaker.
Voloffer. Se Djolaffer.
Vologda. 1. Guvernement i nordöstra Ryssland, näst Archangelsk det största i europeiska Ryssland, 402,733 qvkm., sträcker sig omkr. 1,300 km. i nordöstlig riktning från guvern. Novgorods gräns till Uralbergen, inneslutande den breda sänka, som vattnas af Dvinas källfloder Suchona och Vytsjegda. Från Volgas bäcken är det skildt genom en låg, skogbevuxen ås, der såväl Ishafvets som Kaspiska hafvets vattendrag äro blandade. Östra gränsen följer Uralbergens hufvudkam, som har få punkter öfver 1,000 m. Breda »parmas», eller skogiga platåer, uppfylla trakten mellan Uralbergen och Timanbergen, i Petsjoras öfre bäcken, och det är öfver parmas -- särskildt öfver dem, som ligga närmast Ural -- som Uralbergens i dessa trakter högsta toppar resa sig: Töttposs-iss (1,690 m.) och Hoste-niär (1,510 m.). Timanbergen äro en på kärrtrakter rik platå, der floderna, som flyta till Dvina eller Petsjora, upprinna i samma kärrtrakt. Med afseende på växtligheten och landets fysiska utseende råda stora skiljaktigheter mellan östra och vestra delen. I s. v. omvexla skogar med ängar och odlade fält, hvilka senare upptaga nära 1/4 af arealen, och befolkningen är ganska tät. Längre mot n. ö. blir klimatet strängare, men ända till Dvina idkas sädesodling med fördel, ehuru endast 4 proc. äro odlad jord. Vid 46:te längdgraden börjar lärkträdet intaga tallens plats i skogarna, och flere andra växter, som äro okända i vestra Ryssland, uppträda. Trakten kring öfre Mesen har långa, stränga och snörika vintrar, men så varma somrar, att kornet mognar 40 dagar efter sådden. De östra Timanplatåerna äro obeboeliga; äfven vid flodernas stränder är klimatet så strängt, särskildt till följd af de isiga nordanvindarna, att råg och korn odlas nästan endast i trädgårdar. Det hela är betäckt med nästan ogenomträngliga skogar (af tall, gran, lärkträd och ceder jämte asp och björk) i en af vatten genomdränkt mark. Folkmängden i V. är omkr. 1,24 mill., deraf 88 proc. storryssar och 12 (enl. Rittich 7) proc. syrjäner, de senare längst österut. Hufvudnäringar äro jordbruk och boskapsskötsel, skogsafverkning (med dess binäringar tjärbränning, pottaskeberedning m. m.), husslöjd samt något storindustri (jernverk, brännerier, pappersbruk). Jagt är den syrjänska befolkningens förnämsta sysselsättning. Exportartiklar äro lin, linneväfnader, linfrö, smör, tjära, beck, trävaror och pelsverk. De förnämsta handelsplatserna äro Vologda, Verchovajsk och Velikii-Ustjug. -- 2. Hufvudstad i nämnda guvernement, vid floden Vologda (en 140 km. lång biflod till Suchona) och genom jernväg öfver Jaroslavl och Rostov förenad med Moskva. Omkr. 17,000 innev. Det är en gammal stad med många minnen från sin forntid i sina kyrkor, af hvilka en är från 12:te årh. och katedralen från 1565. Det är en vigtig handelsplats, som uppköper lin, linfrö, hafre, hampa, smör och ägg i stor skala samt exporterar dem till Archangel och Petersburg. -- Staden var en koloni af Novgorod och blef inom kort en folkrik stad genom sitt fördelaktiga handelsläge och novgorodska köpmäns företagsamhet. 1273 plundrades den af tatarerna, och 1447 annekterades den af Moskva. Sedan Archangel anlagts och öppnats för utländsk handel 1553, blef V. en mellanhand för gods till och från denna stad, men efter Petersburgs anläggning har handeln på utlandet tagit andra vägar.
Volontär (Lat. voluntarius, frivilligt tjenande soldat), krigsv., i flere land benämning på en ung man, som frivilligt inträder i krigstjenst (jfr Frivillig). I Frankrike kallas alla frivilliga volontaires; i Finland är »volontär» benämning på den, som inträder för tre år. Om Englands volunteers se Storbritannien, sp. 662. -- I Sverige bestämdes 1805, att två nummer vid hvarje kompani skulle besättas med »tjenstbara volontärer», »hvilka borde ega den växt och kroppsstyrka, att de kunde handtera geväret och nyttja det, då så fordras», och bland hvilka lämpliga underofficersämnen borde utväljas. 1834 bestämdes, att till tjenstbara volontärer skulle antagas ynglingar, som fyllt 16 år och egde någon bildning. 1871 ökades volontärnumren vid hvarje indelt kompani till fyra, hvartill 1885 lades ett femte, då äfven ett tredje nummer vid hvarje indelt sqvadron anslogs åt volontär. 1877 tillkommo dessutom två kontanta volontärlöner vid hvarje indelt kompani (utom vid några få regementen), af hvilka den ena skulle vara besatt med en korpral eller vice korpral, kallade volontär-korpral eller volontär-vice-korpral. Dessutom kunna äfven volontärer utom nummer
Källa: Project Runeberg · ·





















