Sida 727
Vrena ...
sig der ända till 1844, förnämligast sysselsatt med att måla lägre djur och växter för naturvetenskapliga ändamål (bl. a. för prof. S. Lovéns och prof. P. F. Wahlbergs räkning). Oafsedt snart åter afbrutna studier i konstakademien i Stockholm och för R. W. Ekman i Åbo samt en år 1858 i konstnärligt syfte till Berlin och Dresden företagen resa, är han, liksom bröderna, avtodidakt. Först 1847 begynte han måla i olja; dittills hade han användt endast vattenfärger. – W:s fogelbilder äro allmänt spridda och mycket skattade i Finland. Väl hafva de i jämförelse med utländska djurmålningar ännu i viss mån tycke af förträffliga zoologiska planscher. Men W. har dock bragt sitt konstnärskap till en betydligt högre ståndpunkt, än den hans broder Magnus nådde. Det är mera liffull karakteristik i hans foglar. Anordningen är mera pittoresk, färgen friskare, föredraget ledigare och bredare; djur och landskap sammansmälta bättre till en hel bild ur naturen. Och beundransvärdt är huru han trots bristande underbyggnad, trots den absoluta isolering, hvari han lefvat under senare och största delen af sitt lif på det sköna Haminanlaks i djupet af Finland, samt trots tilltagande ålder och sjuklighet under hela sin vackra konstnärsbana städse gått framåt mot en högre och friare tolkning af den natur han egnar sin flärdlösa kärlek. – Bland W:s många bilder må nämnas en ännu med naiv petighet målad Utsigt från Haminanlaks (1854, af dåvarande tronföljaren Alexander skänkt till Finska konstföreningen); några kungs- och hafsörnar från olika år (en tillhörig Finska konstföreningen); Berguf, som slår ned på en hare i vinterdrägt (1860); Skator kring en i snara död tjäderhöna (1867); Landtlig idyll (svin och skator; 1875) och Kämpande tjädertuppar (1886), alla sistnämnda tillhöriga Finska konstföreningen. Flere utmärkelser och belöningar (bl. a. en extra lifstidspension af finska regeringen 1885) hafva kommit konstnären till del. J. J. T–n.
Wright [räjt], Thomas, engelsk astronom. Se Verldssystem, sp. 615.
Wright [räjt], Thomas, engelsk arkeolog och kulturhistoriker, f. 1810, blef master of arts i Cambridge 1834 och egnade sig derefter i London åt literära värf. Han var medstiftare af British archaeological association, Camden society samt Percy och Shakspeare societies. 1842 kallades han till korresp. ledamot af Franska institutet, en ära, som icke förr vederfarits någon vid så pass unga år. Död 1877. W. vann ett högt ansedt namn såsom kännare af den britiska medeltiden och utgifvare af literära minnesmärken derifrån. Han författade bl. a. Biographia britannica literaria (öfver angelsachsiska och normanniska skedena; 2 bd, 1842–46), Essays on the literature, superstitions, and history of England in the middle ages (2 bd, 1846), Narratives of sorcery and magic (2 bd, 1851), The celt, the roman, and the saxon (1852; 4:de uppl. 1885), History of Ireland (3 bd, 1854), History of France (3 bd, 1856–62), Essays on archceological subjects (1861), Domestic manners and sentiments in England in the middle ages (1862), History of caricature and grotesque in literature and art (1865) och Womankind in western Europe (1869). Man värderar mycket hans Dictionary of obsolete and provincial evglish (1857). W. ombesörjde sorgfälliga editioner af angelsachsiska, normanniska, medeltidsengelska och franska literaturalstcr, bl. a. »Reliquiae antiquae» (2 bd, 1839–43), Langlands »Piers the plowman» (1842), »The Chester plays» (2 bd, 1843–47), Chaucers »Canterbury tales» (1847–51; efter en originalhandskrift), »Les cents nouvelles nouvelles» (1858; efter ett af honom upptäckt manuskript) och »Political poems and songs from Edward III to Richard III» (2 bd, 1859–61).
Wright [räjt], William, engelsk orientalist, f. i Bengalen 1830, gjorde sina universitetsstudier i S:t Andrews och Halle, blef professor i arabiska vid Londons university college 1855 och vid Dublins universitet 1856, anställdes 1861 vid manuskriptafdelningen i British museum och erhöll 1870 den arabiska professuren i Cambridge. Han kallades till hedersdoktor vid flere universitet och korresponderande eller hedersledamot af lärda samfund i olika land. Död 1889. W. utgaf bl. a. »The travels of Ibn Jubair» (på arabiska; 1852), »The book of Jonah in four oriental versions» (1857), Opus-cula arabica (1859) af honom sjelf, en engelsk bearbetning af Casparis arabiska språklära (2 bd, 1859–62; 2:dra uppl. 1874–75), »The Kàmil of el-Mubarrad» (11 del., 1864–82), »Apocryphal acts of the apostles» (på syriska och engelska; 1871) och »The book of Kalilah and Dimnah» (syr., 1883).
Vrigstad, socken i Jönköpings län, Vestra härad. Areal 12,035 har. 1,732 innev. (1892). V. bildar med Svennarum och Nydala ett konsistorielt pastorat, Vexiö stift, Vestra härads kontrakt. Socknens forna kyrka, som byggdes under 1100-talets senare hälft och refs 1865, var prydd med högst märkliga väggmålningar från medeltidens början. Åtskilliga af dessa blefvo 1865 aftecknade på bekostnad af Vitt. hist. o. ant. akad. Se »Svenska konstminnen från medeltiden och renässansen, afteckn. och bearb. på föranstaltande af Sv. fornminnesföreningen» (h. 4–5, 1S87–88).
Vrihaspati. Se Brihaspati.
Vrijburg [frej-]. Se Potchefstroom.
Vriontes (Vriome). Se Omer Vrionis.
Wrisberg, Heinrich August, tysk anatom, f. 1739, med. doktor 1763, d. 1808 såsom anatomie professor i Göttingen, egde en djup och omfattande lärdom samt är mest känd genom sina många arbeten öfver det sympatiska nervsystemet, hvilka äro offentliggjorda i Göttingens Vetenskaps-societets skrifter. Efter honom har gangl. Wrisbergii i hjertplexen fått sitt namn.
Vrist. Se Tars.
Vristdjur, Tarsiidae, zool., familj tillhörande ordningen halfapor, inom däggdjurens klass. Genom tandsystemets beskaffenhet skiljer sig denna skarpt afgränsade familj rätt mycket från de öfriga halfaporna, på samma gång den närmar sig vissa utdöda djurformer. Ögonhålan i kraniet är mycket stor och skild från
Källa: Project Runeberg ·
