Sida 198
Prinsessan Amazili
Ferdinand Cortez reser sig häftigt från sitt högsäte och sjunger:
»Hvad, är det till Cortez du detta säga vågar Men lyssna, hör mitt svar!»
Man skall vara sten döf för att icke höra det. Ett fasansfullt dån skakar land och vatten: spanjorernas flotta springer i luften. Ferdinand Cortez har brännt sina skepp. Spanjorerna kasta från sig Mexikos skänker, ett lappri när man kan taga hela Mexiko. Mexikanerna fly. Spanjorerna rycka an mot Montezumas hufvudstad. Men det finnes en makt, som vakar både öfver Ferdinand Cortez och Monte-zuma, och det är kärleken, det är prinsessan Amazili, Montezumas sköna brorsdotter. Hon har de diplomatiska trådarne i sin hand. Liksom hon i den andra akten, vid ett besök hos Spaniens hjelte i hans tält, tröstat denne i hans betryck medelst en tjusande aria, så tröstar hon i den sista sin kunglige frände med några silfverklara recitativ. Hon sluter fred mellan Spanien och Mexiko, förlofvar sig med det förra och räddar det senare, och allt blir godt och väl.
Amazilis roll utfördes den tiden af dåvarande första sångerskan. * Jag har hört och sett sångerskor med lika stor, ja, större konstfärdighet, men knappast någon med herr-ligare stämma och bestämdt ingen som dermed förenat en skönare gestalt. Hennes mun, denna gracernas gåfva, vanställdes aidrig, icke ens under de svåraste vokaliseringar — den enda mun som vågat gapa utan att bli ful. Tvärtom, den blef allt vackrare och mindre, ju väldigare, ju bredare tonströmmen kom. Lägg nu dertill den indiska toaletten, som fordrar mera natur än konst —• minst tre fjerdedelar trikå och den lilla resten bara guld, perlor och kulörta fjädrar! Sådan var den tidens Amazili. Vi ha sedan sett andra utföra Amazilis parti med knappast en fjerdedel trikå, och de ha för egen del gjort klokt deri; men icke har publiken, icke heller skönheten derpå vunnit.
Bakom kulisserna omgafs Amazili af en hel svärm eleganta beundrare och kurtisörer, bland dem nästan hela corps diplomatique, som, ehvad den än försummade, likväl aldrig försummade den dramatiska tiljan, minst när det gälde drillar eller piruetter. En gång samma afton fick äfven jag den lyckan att vexla några ord med Amazili, ty hon frågade efter en slägting, som var engagerad vid Berggrens teater.
* Henriette Widerberg.
Källa: Project Runeberg ·
