Sida 200
Prinsessan Amazili
baraste nederlag. Jag kunde icke tillbakahålla ett utrop af öfverraskning; men hon, som var orsaken dertill, tycktes icke förvånad deröfver, utan tog saken ganska lugnt. Vi satte oss ned och språkade om mycket — mycket för glädjen och lyckan, mera dock för sorgen och olyckan, men vida mindre än jag tycktes hon lida af dessa vexlande minnen. Slutligen kom jag att fråga henne om den försäljning hon åtagit sig inbringade något.
»Inte den ringaste förtjenst,» svarade hon; »men,» tilläde hon efter en stund, »jag har tänkt på att hålla mat för riksdagsmän.»
Nu kunde jag icke härda ut längre. Prinsessan Ama-zili, den förr så sköna, så talangfulla Amazili, Mexikos stolthet och Ferdinand Cortez’ herskarinna, fredstifterskan mellan tvänne verldar, hålla mat för riksdagsmän, kanske för ledamöter af bondeståndet! — Jag rusade på dörren. Det var en af dessa illusioner som icke utan plågor dö. 
Ill. J.N.[=Jenny Nyström]
Källa: Project Runeberg ·
