Sida 330
Palmitinsyra ...
1685, aktuarie 1693 och sekreterare derstädes 1702. Han adlades 1681 samtidigt med fadern. Redan 1692 började P. sina berömda samlingar, från början ämnade att blifva grundvalen för en omfattande text till Dahlbergs »Suecia». Med oaflåtlig omsorg och otrolig flit hopade han tryckta och skrifna bidrag till Sveriges politiska, lärda och vittra historia, biografi, genealogi, topografi m. m. Mycket upptecknade eller afskref han egenhändigt, ej sällan efter numera förlorade original. Han var äfven sedan 1713 sekreterare i Defensionskommissionen. P. afled i Stockholm d. 7 April 1719. Af hans samlingar, näst Nordins säkerligen de största enskilda i Sverige, inlöste 1724 Upsala universitet 295 band, som bilda en af dess biblioteks berömdaste, ännu alltjämt rådfrågade afdelningar, Palmskiöldska samlingen. Äfven i Riksarkivet finnas åtskilliga volymer af P:s afskrifter. -rn.
Palmskiöldska samlingen. Se föreg. art.
Palmsocker (jaggery) erhålles genom inkokning af den söta saft, som utrinner genom borrning dels ur många palmers blomkolfvar, dels ur vissa arters stammar, t. ex. Attalea Cohune Mart., Acrocomia vinifera Oerst., Borassus flabelliformis L. och Cocos nucifera L. O. T. S.
1. Palmstedt, Erik, arkitekt, föddes i Stockholm d. 16 Dec. 1741, blef elev hos Adelcrantz och stadskonduktör samt gjorde under hans ledning så stora framsteg, att arkitektsysslan vid Stockholms börsbyggnad anförtroddes honom 1767. Med detta arbete var han sysselsatt till 1776. Under tiden hade han 1773 befordrats till vice stadsarkitekt i hufvudstaden och 1775 utgifvit (i förening med C. J. Cronstedt) Samling af beskrifningar på åtskilliga eldstäder. 1778--80 gjorde han en studieresa genom Europa. Sina iakttagelser under densamma nedlade han i sin dagbok (8 band med tillhörande ritningar, handskrift i konstakademiens bibliotek) samt i den likaledes handskrifna afhandlingen Om de antique monumenterne i Rom (1780) och en mängd studieritningar (allt dersammastädes). De visa, att hans konstnärliga utveckling genom denna resa mycket främjades och leddes in i helt andra spår än tillförene. Hans arbeten efter resan tillhöra nämligen den antikiserande riktning, som uppstått efter midten af 1700-talet i Frankrike och Italien, och förmodligen var han lika mycket påverkad af denna som af sina direkta antikstudier. Ett dekorationsarbete, som uppdrogs honom straxt efter hans återkomst, var inredningen af teatern å Gripsholm, der han lyckats gifva det jämförelsevis lilla rummet ett både storartadt och förnämt utseende. Såsom vice stadsarkitekt, en befattning, som han innehade till 1803, användes han flitigt. Så uppgjorde han ritningarna till nya Tullpackhuset (färdigt 1788), till Riddarholmsbron (1784, rifven 1867), nya slagtarehuset (1785, äfven försvunnet), Tyska brunnen (1787) m. m. Samtidigt omgestaltade han från 1783 gamla torstenssonska huset till Sofia Albertinas palats, der dock fasaden skulle bildas efter operahusets, och således hufvudsakligen endast portik och uppgångar samt indelningen af det inre äro hans verk. Vidare om- och tillbyggde han hildebrandska huset till Bondeska palatset vid Rosenbad, uppförde sitt eget ståtliga hus (»gamla slottskansliet») vid Vesterlånggatan o. s. v. »Samtliga dessa byggnader hafva till gemensamma kännetecken en duktig behandling af proportionerna, förkärlek för rustisering och refflade doriska kolonner; de ega en viss manlig, men något kärf och tung karakter. Mot portiken i prinsessans palats och särskildt mot portarna å Bondeska palatset gjorde redan samtiden ganska hvassa anmärkningar.» -- P. blef 1777 agré och 1791 ledamot af Målare- och bildhuggareakademien samt utsågs 1802 till »rektor för öfningarna i arkitektur» derstädes. Han afled i Stockholm d. 12 Juni 1803. -rn.
2. Palmstedt, Karl, tekniker, organisatör på den tekniska undervisningens område, den föregåendes son, föddes i Stockholm d. 9 Juni 1785. Han studerade 1801--03 naturvetenskap vid Greifswalds universitet samt blef derefter först affärsman i Stockholm, sedan landtbrukare i Södermanland. 1816 återflyttade han till hufvudstaden, der han såsom Berzelius' lärjunge och vän i 10 års tid hufvudsakligen egnade sig åt teknisk-vetenskapliga studier. Från ungdomen hemmastadd i främmande språk, gjorde han derunder Berzelius goda tjenster med afseende på de afhandlingar denne lät införa i utländska facktidskrifter. 1828 mottog P. uppdrag att organisera Chalmersska slöjdskolan i Göteborg samt var derefter föreståndare för denna skola, sedan 1830 med titel af professor, hvarjämte han sjelf undervisade i kemi och fysik samt kemisk och mekanisk teknologi. Under denna tid vann han särskilda anspråk på Göteborgs samhälles tacksamhet genom det nit och mod han ådagalade såsom sundhetsnämndens ordförande under kolerans härjningar derststädes 1834 samt genom det initiativ han 1838 tog till bildande af Göteborgs slöjdförening. I 14 år var P. äfven sekreterare i Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap. 1852 tog han afsked från sin plats såsom styresman för Chalmersska slöjdskolan samt flyttade till Stockholm, men var länge fortfarande verksam för den tekniska bildningens höjande: vid anordnandet af slöjdutställningar och inrättandet af tekniska skolor på skilda håll i riket, vid Sveriges deltagande i verldsutställningen i Paris 1855 och i London 1862 samt genom att i tidningar och tidskrifter flitigt popularisera vetenskapliga rön. Han dog i Stockholm d. 6 Apr. 1870. Sedan 1822 var han ledamot af Landtbruksakademien, sedan 1830 af Vet. o. vitt. samhället i Göteborg och sedan 1838 af Vetenskapsakademien. 1856 invaldes han i Musikaliska akademien, der han bl. a. hållit föreläsningar i akustik. P. gjorde inalles 24 olika utrikes resor.
Palmstierna, svensk adlig ätt, härstammar från lagmannen Magnus Schiller, som 1692 adlades med namnet P. Hans son Nils (se P. 1) upphöjdes 1747 i friherrligt stånd.
1. Palmstierna, Nils, friherre, krigare, riksråd, föddes i Stockholm d. 1 Nov. 1696, studerade i Lund och Upsala, inträdde 1716 i
Källa: Project Runeberg ·
