Sida 464
Vierwaldstättersjön ...
väl känd, såsom i Farbror (1874), Offerkistan (1875), Husandaktz (1876), Ave Maria (1879)
Wiese [visej, Ludwig Adolf, tysk pedagog, f. i Westfalen 1806, var gymnasielärare, tills han 1852 anställdes i preussiska kultusministeriet. Han organiserade skolväsendet i Slesvig-Holstein (1867) och Elsass-Lothringen (1871) m. fl. annekterade provinser samt erhöll afsked 1875 med titeln verkligt geheime öfverregeringsråd. W. har utgifvit bl. a. Deutsche briefe über englische erziehung (1852; 3:dje uppl. 1877), Das höhere schulwesen in Preussen (3 bd, 1864--73; flere uppl.), Die bildung des willens (1872; 5:te uppl. 1891), och ännu på höga ålderdomen har han författat etiska föredrag samt Lebenserinnerungen und amtserfahrungen (2 bd, 1886) m. m.
Wieselburg [visel-], Magyar. Mosony. 1. Komitat i vestra Ungern, vid Österrikes gräns. Areal 1,945 qvkm. 81,370 innev. (1880), deraf 2/3 tyskar. Komitatet är nästan uteslutande slättland, till en del sumpigt (en del af Neusiedlersjön och kärrtrakten Hanyság hör hit). Hufvudort är Ungarisch Altenburg. -- 2. Köping, fordom komitatets hufvudort, vid en arm af Donau, som med hufvudarmen bildar ön Kleine Schütt, och vid jernvägslinien Wien--Budapest, har omkr. 5,000 innev. Socker- och stärkelsefabrik samt jernindustri.
Wieseler [vis-], Karl, tysk protestantisk teolog, f. 1813 vid Celle i Hannover, utnämndes 1843 till e. o. teol. professor i Göttingen samt kallades till ord. professor i exegetik 1851 i Kiel och 1863 i Greifswald. 1870 utnämndes han till konsistorialråd samt medlem af pommerska konsistoriet i Stettin. Död 1883. -- W. förvärfvade sig ett namn särskildt genom sina biblisk-kronologiska detaljundersökningar på det nytestamentliga området. Bland hans många hithörande skrifter märkas Die chronologische synopsis der vier Evangelien (1843), Chronologie des apostolischen zeitalters (1848) och Beiträge zur richtigen würdigung der Evangelien und der evangelischen geschichte (1869). Vidare må nämnas hans Untersuchungen zur geschichte und religion der alten germanen in Asien und Europa (1881). J. H. B.
1. Wieselgren [vis-], Peter (Per), prest, nykterhetsförkämpe, literatur- och kulturhistoriker, biograf, föddes d. 1 Okt. 1800 i Spånhult, Vislanda socken i Värend, Småland, och var son af hemmansegaren Jonas Jonsson samt tillhörde »Ugnabygdaslägten», i flere slägtled befryndad med den gamla småländska prestslägten Wiesel (om dennas utgreningar se »Wieselska slägtregistret» af J. P. Nyberg, 1873). Den brådmogne gossen, som vid åtta års ålder hade genomläst hela bibeln och vid tio år skrifvit ett litet psalmhäfte samt en predikan, sattes 1811 i Vexiö läroverk och erhöll dervid, likt andra af slägten, namnet W. efter frändeslägten. Såsom sjuttonårig gymnasist började han predika. Han erfor djupa andliga behof och blef en religiös »svärmare», en s. k. »läsare», midt i detta otrons och lättsinnets tidehvarf. Han var äfven nykterhetsabsolutist redan vid 19 års ålder, innan nykterhetsrörelsen någonstädes i verlden begynts. W:s kristendom hade från början en praktisk riktning; den genomträngde hans personlighet i oåtskiljaktig förening med en brinnande fosterlandskärlek och ett omättligt kunskapsbegär. Under hela skol- och gymnasietiden var han informator åt barn och yngre kamrater. Student i Lund 1820, idkade han filologiska, historiska och vittra studier samt predikade nästan hvarje söndag. Af Schartau och Tegnér mottog han starka intryck. 1821 fick W., efter rekommendation af professorn i historia Lindfors, i uppdrag att ordna grefve J. G. De la Gardies på godset Löberöd nära Lund förvarade historiska handlingar, och ur denna vigtiga samling för historisk källforskning utgaf han 1823--44 först i disputationer, från 1831 i bokform, en stor mängd värderika handlingar och många bearbetningar af det rika materialet (se De la Gardieska arkivet). Sedan han 1823 promoverats till filos. magister, fick han s. å. informatorsplats i Stockholm hos statsrådet grefve Skjöldebrand, hvarigenom tillfälle bereddes honom att forska i biblioteken i Stockholm och Upsala. I hufvudstaden, hvarest han stannade fem års tid, kom han i beröring med högt uppsatta och inflytelserika personer, fick många vedersakare och vann vänner i många, men lät ej förmå sig att intaga någon ensidig partiståndpunkt i religiösa, politiska eller vittra frågor. Han kallades 1824 till docent i svensk literaturhistoria vid Lunds universitet och utnämndes s. å. till (lönlös) adjunkt i estetik samt förordnades 1828 till e. o. vice bibliotekarie och 1830 till vice bibliotekarie vid universitetsbiblioteket. Såsom frivillig föreläsare i literaturhistoria och estetik i Lund 1830--33, hvarvid han följde ett sjelfgjordt estetiskt schema och belyste detsamma med lifliga skildringar, drog han till sig ett talrikt och ofta hänfördt auditorium, men såg sig genom löneregleringskrångel stängd från befordran till vare sig biblioteks-chefskapet eller professur. Han lät då prestviga sig, 1833, och mottog De la Gardies kallelse till Vesterstads och Östraby på den tiden patronella pastorat. 1834, vid tillträdet, utnämndes han till prost. Den församling han öfvertog var moraliskt förkommen, dess frälsebönder utfattiga, försupna och okunniga. W., som fann bränvinet utgöra roten till detta elände, grep in med brinnande andekraft, mod och kärleksfull uthållighet, så att han inom få år hade omskapat sin församling. Från denna tid vardt han på allvar folktalare. På uppdrag af nystiftade nykterhetssällskap drog han under somrarna 1838--46 såsom resepredikant igenom flere landskap, ända upp i Norrland, outtröttligt talande mot bränvinsfloden, som då så hejdlöst öfversvämmade riket. Det anmärktes dervid, att han aldrig höll samma föredrag två gånger, och de flöden af hjertevarm och snillrik vältalighet, af kärlek och tro, fyndighet och kunskap, som hans tal innehöllo, förfelade icke, huru häftigt motstånd man än reste, sin verkan; på folkets uppfattning och vanor, så att en nationel fördom småningom bröts samt husbehofsbränningens afskaffande på lagstiftningsväg förbereddes. 1855 gjorde han en sista långfärd såsom nykterhetsapostel. -- Med sina sympatier
Källa: Project Runeberg ·
