Sida 569
Vinrankan ...
belägenhet drufvorna erhålla större mängd värme, så nödvändig och gynsam för deras utveckling och deras mognad med större halt af socker. I synnerhet i svalare klimat är detta odlingssätt vanligt. Der vinrankan icke längre trifves eller kan odlas utom hus, vidtager odlingen under glas bäst i särskilda för ändamålet uppförda s. k. »vinkaster» eller »vinhus», och denna odling är ingalunda någon obetydlighet i ekonomiskt hänseende. Under sistnämnda slags odling kan vinrankan uppnå jättelik storlek, hvarpå man kan såsom bevis anföra den berömda vinstocken vid Hampton Court, ej långt från London, hvilken planterades år 1768 och nu eger en stam af omkr. 80 cm. omfång något ofvan rothalsen. Denna kolossala vinstock upptager ensam ett ovanligt stort vinhus och lemnar årligen en skörd af omkr. 425 kg. drufvor.
Om vinberedningen se Vin. Såsom vinodlande land har Frankrike obestridt innehaft första rummet, med en årlig vinproduktion i medeltal af 60 mill. hl. till ett värde af 1,200 mill frcs; produktionen nådde 1875 ett maximum af 83 mill. hl., men genom de förfärliga härjningarna af vinlusen (se Phylloxera), hvilket skadedjur först iakttogs 1865, har vinproduktionen gått ned till hälften (var 1891 blott 30,1 mill. hl.), så att Italien med en produktion af nära 35 mill. hl. vin (1891) tagit försteget framför Frankrike. Närmast kommer Spanien med 24 mill. hl. Den vinmängd, som hvart och ett af de öfriga vinodlande landen i Europa lemnar, är långt mindre än de nyssnämnda, såsom det framgår af följande tabellariska sammanställning:
Ungern (1888) 7 mill. hl. Portugal (i medeltal) 5 » » Österrike (» » ) 5 » » Ryssland (» » ) 3,5 » » Tyska riket (i » ) 3,1 » » Turkiet med Cypern (i medeltal) 2,6 » » Serbien (i medeltal) 2 » » Grekland (» » ) 1,76» » Schweiz (» » ) 1,1 » » Rumanien (» » ) 0,7 » »
Af utom-europeiska land stå Nord-Amerikas Förenta stater främst med en produktion (1889) af 9,2 mill. hl. (deraf 5,5 mill. hl. i Kalifornien), hvarefter komma Algeriet med 3,3 mill. hl. (1890), Kapkolonien med 2,7 mill. hl. (1890) och Tunisien med 105,000 hl. (1891). I Australien är vinodlingen uppåtgående, men några statistiska siffror föreligga icke.
Om vilda vinrankan l. jungfruvin (Vitis hederacea) se Ampelideae. O. T. S.
Winroth, Alfred Ossian, universitetslärare, juridisk författare, född i Stockholm d. 14 Mars 1852, blef 1871 student i Upsala, der han 1877 aflade juris kandidatexamen och efter att hafva försvarat afhandlingen Tjenstehjons förhållandet enligt svensk rätt (1878) 1879 förordnades till docent i svensk allmän lagfarenhet samt s. å. upprätthöll den med professuren i närings- och politirätt förenade föreläsningsskyldigheten. 1880 utnämndes W. till e. o. professor i romersk rätt och rättshistoria vid Lunds universitet och 1892 till professor i svensk civilrätt derstädes. W. utnämndes 1880 till vice häradshöfding samt har öfver tre år tjenstgjort i den juridiska praxis dels under och i rikets tre hofrätter, dels i Nedre justitierevisionen. Vid Upsala universitets jubelfest 1893 kallades han till hedersdoktor i juridiska fakulteten. Utom ofvannämnda afhandling samt ströskrifter och artiklar i tidskrifter och samlingsverk (bl. a. »Nordisk Familjebok») har han utgifvit Om arfvingarnes ansvarighet för arflatarens förbindelser (1879), Anteckningar efter Professor Winroths rättshistoriska föreläsningar i straffrätt, genomsedda och bearbetade af Professor Winroth (1889), Ur mina föreläsningar: I. Äktenskapshindren (1890), II, Äktenskaps ingående (1892), Juridisk teori och praxis (föreläsning vid installation d. 19 Sept. 1892; 2 uppl. s. å. m. m.
Vinruta. Se Ruta.
Vinsch (Eng. winch], vindspel, i allmänhet en mekanisk inrättning afsedd för lyftande af tyngder. De ombord på fartyg använda vinscharna äro numera vanligtvis inrättade för att drifvas med ångkraft (»ångvinsch»). På mindre fartyg äro vinscharna inrättade för att begagnas vid lossning och lastning af gods samt vid fartygets förhalning äfvensom vid lättandet af ankaret (på större fartyg begagnas särskilda ångspel för det sistnämnda ändamålet). J. G. B.
Vinslöf, socken i Kristianstads län, Vestra Göinge härad. Areal 7,260 har. 2,348 innev. (1892). V. bildar med Näflinge ett regalt pastorat, Lunds stift, Vestra Göinge kontrakt.
Winslöw, Jakob, dansk läkare, född d. 17 April 1669 i Odense, var prestson, blef student 1687 och studerade först teologi samt predikade t. o. m. flere gånger med framgång, men vände sig på uppmaning af M. Moth och O. Römer till de medicinska studierna och blef prosektor hos Kaspar Bartholin. Under en resa till Holland och Paris 1697 gjorde han bekantskap med Bossuets skrifter (ursprungligen för att kunna disputera mot katolicismen) och förmåddes genom dem att öfvergå till katolska läran 1699 samt tog till nytt förnamn Benignus efter Bossuet (som hette Benigne). Derigenom utestängde han sig sjelf från sitt fädernesland, liksom hans slägting N. Steno, men egnade sig med fördubblad ifver åt sin vetenskap och vann stort namn både såsom praktisk läkare och som lärd anatom. Han upptogs också 1707 i Academie des sciences samt blef 1743 professor och 1744 demonstrator vid den nyupprättade anatomiska amfiteatern i Paris. Död d. 3 April 1760. Hans handbok i anatomi, Exposition anatomique de la structure du corps humain (1732), åtnjöt länge anseende och öfversattes till flere språk. E. Ebg.
Winslöw, Karl, dansk skådespelare, född d. 19 Febr. 1796 i Köpenhamn, debuterade på kungl. teatern 1818 och blef kungl. skådespelare 1820. Han gjorde sig snart bemärkt som en af de yppersta krafterna såväl i tragedien som i komedien genom sina genialt uppfattade och omsorgsfullt utarbetade karaktersroller, t. ex. Frans Moor i »Röfvarebandet», Tartuffe, Grib i »Hakon Jarl» och Ludvig XI; derjämte var
Källa: Project Runeberg · ·
