Sida 570
Vinrankan ...
han förträfflig i lustspelet och vådevillen. Död d. 4 Okt. 1834. E. Ebg.
Vinsnes, Hanna Olava, född Ström, norsk författarinna, född d. 23 Aug. 1789 i Drammen, gifte sig 1817 med den som teolog och stortingsman högt ansedde prosten Paul Vinsnes. Under psevd. Hugo Schwartz utgaf hon en samling dikter och berättelser, som genom sin enkelhet och folkliga ton vunnit en ovanligt stor spridning bland folket samt röja en sällsynt förmåga att träffa menige mans sätt att känna och tänka. Bland dem må nämnas Bibelhistorien paa vers, Smaa digte, For tjenestepiger och Aftnerne paa Egelund. Mest bekanta äro dock hennes kokböcker, hvilka träffas i snart sagdt hvarje norskt hem: Lærebog i husholdningen (1845), For fattige husmödre (1856) och Kogebog for mindre husholdningen i by og bygd (1862), hvilka alla utkommit i flere upplagor. Död d. 14 Okt. 1872. E. H.
Vinstandelssystem, nationalek. Uttrycket »andel i (affärs-)vinsten» nyttjas ofta i mycket sväfvande och vidsträckt bemärkelse, eller om alla sådana fall, då personer, som äro anställda i något ekonomiskt företag, erhålla -- i regeln vid sidan af egentlig »lön», men undantagsvis såsom enda ersättning för sitt arbete i företaget -- antingen någon på ett eller annat sätt bestämd del af företagets afkastning eller ock vissa fördelar, som bekostas af företagets egare. Företeelser af vidt skiljaktig natur komma då att falla under nyssnämnda begrepp: så t. ex. tantièm e (se d. o.) för direktörer och styrelsemedlemmar i bolag, välfärdsinrättningar af många slag, premielöner, eller särskilda belöningar för utmärkta arbetsprestationer, sparsamhet med arbetsmedel, lång tjenstetid m. m. I den nyare ekonomiska literaturen har man dock alltmer förbehållit benämningarna andel i vinsten och vinstandelssystem (Eng. profit sharing, T. gewinnbeteiligung, Fr. participation aux bénéfices) åt sådana anordningar, genom hvilka på grund af formligt aftal -- eller åtminstone bindande löfte från arbetsgifvarens sida -- äfven egentliga »arbetare», eller sådana i ett företag anställda personer, som icke deltaga i företagets ledning, erhålla andel i företagets »vinst» under en viss period, om och när sådan vinst uppstår samt utan att de sålunda vinstberättigade genom aftalet förpligtas att bära någon del af eventuelt uppkommande förlust å företaget. Med »vinst» förstås då alltid öfverskott öfver alla egentliga produktionskostnader, ehuru än med, än utan inberäkning i dessa produktionskostnader af en viss ränta å det i företaget använda kapitalet. Vinstandelarna kunna för öfrigt beräknas och komma till utbetalning på åtskilliga sätt, hvarför man ock kan tala om flere olika »vinstandelssystem». -- Att gifva arbetarna andel i vinsten af ekonomiska företag, är ett af de många medel, som blifvit föreslagna och mer eller mindre använda för den moderna »arbetarefrågans lösning», eller afhjelpande af de missförhållanden, som för samtidens rättsmedvetande visa sig i lönearbetarnas ekonomiska och sociala ställning under »näringsfrihetens system» och den nuvarande »kapitalistiska» organisationen af det ekonomiska samhällslifvet. Med hvarje vinstandelssystem, som förtjenar detta namn. afses att åstadkomma en högre grad af solidaritet mellan arbetsgifvaren och arbetarna samt att å ena sidan tillförsäkra det företag, hvari ett sådant system införts, åtminstone en stamtrupp af fasta arbetare med intresse för företagets framgång, å andra sidan bereda arbetarna så goda löneinkomster, som möjligt är, under förutsättning att företaget skall kunna bära sig och lemna skälig behållning. Ett hufvudvilkor för att dessa ändamål skola kunna vinnas är, att det använda vinstandelssystemet måste vara ärligt, så att det verkligen afser att förbättra arbetarnas ställning och således icke går ut på endast att sporra arbetarna till större ansträngningar och uthållighet i företagets tjenst, än mindre att hålla dem i beroende af arbetsgifvaren eller att faktiskt minska deras skäliga arbetsinkomst (äfven t. ex. genom att vägra annars berättigade löneförhöjningar) under förespegling af blifvande vinstutdelningar. I enskilda fall hafva missbruk af nyssnämnda art egt rum vid vinstandelssystems tillämpning och bidragit att öka det misstroende, hvarmed dylika i allmänhet och ofta alldeles utan skäl emottagits och bedömts i arbetarekretsar -- särskildt af många fackföreningar, liksom af de allra flesta socialister. Äfven vissa nationalekonomiska författare, företrädesvis af den s. k. ortodoxa individualistiska skolan, hafva uttalat bestämda förkastelsedomar öfver hvarje vinstandelssystem såsom ologiskt, emedan arbetarnas andel i vinsten ej skulle motsvaras af någon andel i risken eller den möjliga förlusten, vidare såsom orättvist, emedan vinsten skulle bero uteslutande på affärsledningen och derför borde tillkomma denna ensam, dessutom såsom en källa till tvistigheter angående vinstandelarnas beräknings- och utbetalningssätt m. m., såsom farligt och obehagligt för arbetsgifvarna särskildt på grund deraf att arbetarna kunna fordra att få utöfva kontroll öfver affärsledningen eller åtminstone öfver räkenskaperna o. s. v. En författare, E. Brelay (»La participation et le malentendu social», Paris 1891), har t. o. m. förklarat vinstandelssystem vara »en farlig form af socialism». Alla dessa anmärkningar skjuta, vida öfver målet. Arbetarna i ekonomiska företag hafva icke blott ofta nog rent personlig risk för helsa, lif och lemmar, utan äfven den ekonomiska risken att vid dåliga konjunkturer afskedas. På affärsvinsten kunna arbetarna inverka icke endast genom flit, noggranhet m. m., hvaraf ett större mått kan framkallas och lämpligen belönas medelst s. k. premielöner af olika slag, utan äfven genom sitt allmänna förhållande, t. ex. vid strejker inom yrket. I det ojämförligt största antalet af de försök, som hittills gjorts med praktisk tillämpning af vinstandelssystem, har det visat sig, både att kontrollen kan anordnas på ett för såväl arbetsgifvare som arbetare betryggande sätt (t. ex. genom särskilda förtroendemän) och att faran för intressetvister och deraf härflytande strejker m. m. just genom vinstandelssystem väsentligen minskats. Mot all egentlig socialism står hvarje
Källa: Project Runeberg · ·
